Christian Kracht

Från Wikipedia
Version från den 19 januari 2016 kl. 22.20 av Ainali (Diskussion | Bidrag) (+infobox)
Christian Kracht
Kracht 2007.
Kracht 2007.
Född29 december 1966 (57 år)
Saanen
Yrkeförfattare och journalist
NationalitetSchweizisk
Språktyska[1][2]
Genrerfiktion och poplitteratur
DebutverkFaserland
Make/makaFrauke Finsterwalder
Webbplatshttp://www.christiankracht.com/

Christian Kracht, född 29 december 1966 i Saanen, är en schweizisk författare och journalist.

Biografi

Kracht gick på internatskolan Schule Schloss Salem i Baden och studerade senare på Lakefield College School i Ontario, Kanada. Han har en examen från Sarah Lawrence College, New York. Krachts far, Christian Kracht d.ä., var huvudföreträdare för förlaget Axel Springer under 1960-talet. Kracht är gift med regissören Frauke Finsterwalder. År 2013 placerade den politiska tidskriften Cicero Kracht på plats 74 på sin årliga lista över Tysklands viktigaste intellektuella[3].

Journalistik

Kracht har arbetat för ett antal tyska tidningar och tidskrifter, inklusive veckomagasinet Der Spiegel. Under 1990-talet var han Spiegels Indienkorrespondent i New Delhi, där han efterföljde Tiziano Terzani. Därefter reste han under flera år runt i Asien med Bangkok som huvudsaklig boendeort. Krönikor från dessa resor publicerades kontinuerligt i tidningen Welt am Sonntag och samlades senare i boken Der gelbe Bleistift (”Den gula blyertspennan”), utgiven år 2000. Mellan november 2006 och oktober 2007 skrev Kracht kåserier för tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung. Kolumnen som publicerades varannan lördag hade från början titeln "Brev från...", eller "Samtal med..." vilket sedan ändrades till ”Brev från det förflutna”.

Samarbeten

Kracht har genomfört flera samarbetsprojekt med konstnärer och andra författare. 1998 var han redaktör för Mesopotamia, en samling fotografiska och litterära fragment och korta berättelser av den tyska så kallade poplitteraturens främsta ställföreträdare, såsom Rainald Goetz, Andreas Neumeister and Benjamin von Stuckrad-Barre. Poplitteraturen återkommer i Tristesse Royal (1999), utgiven efterföljande år tillsammans med Benjamin von Stuckrad- Barre, Joachim Bessing, Eckhard Nickel och Alexander von Schönburg. Boken bygger på inspelningar av samtal kring populärkultur som ägde rum på hotell Adlon i Berlin. Verket har beskrivits som ett poplitteraturens högvattenmärke och Kracht framställdes, mot sin vilja, som rörelsens frontfigur. Nickel och Kracht samarbetade återigen mellan september 2004 och juni 2006 med tidskriften Der Freund, med redaktionen placerad i Nepal och senare i San Francisco [4]. Bland de medverkande fanns bland andra Ira Cohen, Reinhold Messner, Rem Koolhaas, Momus och David Woodard. Totalt gjordes åtta nummer av Der Freund.

2006 publicerade Kracht tillsammans med Eva Muntz och Lukas Nikol ”Die totale Erinnerung”, en fotobok om Kim Jung Ils Nordkorea. 2008 utkom Ferien für immer (Semester för evigt), en bok bestående av reflektioner kring ”världens angenämaste platser”, återigen författad tillsammans med Eckhart Nickel. I februari 2007 publicerades Metan, resultatet av en klättringsexpedition till Kilimanjaro som Kracht genomförde tillsammans med författaren Ingo Niermann[5]. Boken som beskriver metangasens mystiska kraft[6] fick blandade recensioner[7]. En kritiker beskrev den som "großer Quatsch" ("nonsens")[8], medan en annan menade att den skulle ses som en parodi på alarmism och tolkas som ett skämt och "som sådant inte ett dåligt"[9].

2011 publicerades en brevkorrespondens mellan Kracht och David Woodard med titeln Five years. Trots att boken har karaktären av ett performance-verk gav vissa textpassager upphov till kontrovers, särskilt hänvisningar gjorda av Woodard till Nueva Germania. Exempelvis hävdade kritikern Georg Diez i veckomagasinet Der Spiegel att Five Years innehöll rasistiskt och högerpolitiskt tankegods, något som enligt honom även kunde återfinnas i Krachts senaste roman Imperium (2012). Diez hållning mötte i sin tur massiv kritik av kritiker- och författarkollegor under en utdragen litteraturdebatt förd i tyska tidningar och tidskrifter under 2012. Martin Lagerholm har skrivit om debatten i artikeln ”Tintinliknande kokosapostel provocerar” i Svenska dagbladet [10].

Stil

Krachts verk kretsar ofta kring resande och sökande efter utopier och andlig upplysning i för romanpersonerna främmande länder och kulturer. Böckerna innehåller ofta anspelningar på välkända litterära verk, däribland Thomas Manns Bergtagen, Robert Byrons reseskildringar och Tintin. I förstautgåvan av Ferien für immer ("Semester för evigt"), en bok om ”världens angenämaste platser”, också skriven med Eckhart Nickel och utgiven 1998, är illustrationerna tydligt inspirerade av Hergé.

Kracht förhåller sig till författarrollen på samma sätt som en skådespelare förhåller sig till sin rollfigur. Detta har ibland lett till en otydlig gräns mellan författare och berättare där exempelvis huvudpersonen i romanen Faserland felaktigt har tolkats som självbiografisk. Krachts mediala framträdanden har också präglat synen på hans böcker och gjort honom till en kontroversiell figur i den tyskspråkiga litteraturen. Han har bland annat blivit kritiserad för sin beskrivning av talibanledaren Mulla Omar som ”camp” [11], och för beskrivningen av Nordkorea som en gigantisk simulation i förordet till Die totale Erinnerung (2006) [12]. Kracht har själv beskrivit sin stil som parodisk och en blandning av hög- och lågkultur. Han talar om sina böcker med självironi och kallar dem ”lätt underhållning”, samtidigt som han menar att ”den högsta konstformen efter arkitekturen är komedin. Jag tolkar mina verk som komiska. [13]”

Romaner

Faserland

Huvudartikel: Faserland

Krachts första roman Faserland publicerades 1995 och utnämndes av kritikerna till den nya tyska poplitteraturens centrala verk. Boken behandlar samtidens konsumtionskultur och den tyska medelklassens identitetskris. Vissa kritiker drog paralleller till Bret Easton Ellis böcker och anklagade Kracht för plagiat[14].

1979

Krachts andra roman 1979 utkom år 2001 och beskrevs av kritikerna som Krachts svanesång till poplitteraturen. Romanen utspelar sig under den iranska revolutionen och skildrar bräckligheten hos ett dekadent västerländskt värdesystem och dess maktlöshet inför totalitära tankesystem som teokratisk islamism och maoism[15]. Romanen gavs ut i samband med terrorattackerna den elfte september och ådrog sig allmänhetens uppmärksamhet. Med 1979 ansågs Kracht vara på väg "mot det verkliga allvaret" [16]. Kracht har själv bestridit detta och menar istället att han skriver lättsam underhållning och att romanen är kitsch. 1979 har satts upp som pjäs i regi av Matthias Hartmann, i Zürich, Bochum och Wien.

Ich werde hier sein im Sonnenschein und im Schatten

Ich werde hier sein im Sonnenschein und im Schatten (sv. Jag kommer att vara här i solsken och i skugga) publicerades år 2008 och rönte stor uppmärksamhet i den tyskspråkiga litterära världen och fick huvudsakligen ett positivt mottagande. Die Welt kallade den för en “strålande skräckhistoria” medan Süddeutsche Zeitung jämförde den med Ernst Jüngers verk och beskrev den som ”den vackraste tyska prosa som för närvarande erbjuds”. Die Zeit utsåg i sin tur den till årets roman. Boken är ett exempel på kontrafaktisk historieskrivning och handlar om hur en schweizisk sovjetrepublik (SSR), grundad av Lenin, för ett evighetslångt krig med flera andra totalitära stater. Läsaren får följa en sovjetisk partikommissaries sökande efter en mystisk gestalt vid namn Brazhinsky, som visar sig dela flera karaktärsdrag med romanfiguren Kurtz i Joseph Conrads Heart of Darkness. Ich werde hier sein… har beskrivits som en dystopisk berättelse om slutet för all civilisation. I maj 2011 utkom även den svenska översättningen av boken, Jag kommer att vara här i solsken och i skugga, på förlaget Ersatz, översatt av Anna Bengtsson. Faserland, 1979 och Ich werde hier... formar en trilogi.

Imperium

Huvudartikel: Imperium (roman)

Krachts senast publicerade roman Imperium från 2012 fick likt föregångaren Ich werde hier… ett mycket positivt mottagande i pressen. Det litterära tillvägagångssättet känns igen från den förra romanen genom att Kracht också här skriver in historiska personer i en litterär fantasi som friskt leker med datum och detaljer. Därmed delar romanen också flera drag med Die Vermessung der Welt, (sv. Världens mått) av författaren Daniel Kehlmann, som Kracht också korresponderade med under arbetet med Imperium. Imperium handlar om den historiska personen August Engelhardt i den dåvarande Bismarckarkipelagen (nuvarande Papua Nya-Guinea) i början av 1900-talet. Engelhardt är en idealistisk tysk emigrant som startat en koloni för så kallade ”kokovorer” – ett slags radikala vegetarianer som uteslutande livnär sig på kokosnötter. Berättelsen om Engelhardt låter också andra personer ur den tyskspråkiga kulturhistorien träda fram som exempelvis Hermann Hesse, Thomas Mann och Franz Kafka. Imperium är den första romanen av Kracht som berättas av en så kallad allvetande berättare. Berättaren, som tycks modellerad efter Thomas Manns förnumstigt-eleganta berättarröster, förklarar Engelhardts tankar och liv för läsaren mot bakgrund av 1900-talets bredare historiska skeenden. Boken har, precis som föregångaren Ich werde hier sein…, jämförts med Joseph Conrads Mörkrets hjärta.

Litteraturkritikern Georg Diez menade i veckomagasinet Der Spiegel att romanen ”framför allt uppvisar författarens släktskap med högerextrema idéer”. Anklagelsen mot Kracht om att han skulle ge uttryck för rasistiska idéer har tillbakavisats av åtskilliga kritiker och författare, däribland förläggaren Helge Malchow och författarna Daniel Kehlmann, Feridun Zaimoğlu och Elfriede Jelinek[17][18]. 2012 belönades Imperium med den schweiziska kantonen Berns stora litteraturpris. Senare samma år mottog Kracht det prestigefyllda Wilhelm Raabe-priset. I prismotiveringen beskrev juryn hur “Imperium balanserar på gränsen mellan humor och skräck […] med stor säkerhet och formar på så sätt en betydelsefull knut i den tyskspråkiga samtidslitteraturens väv.” [19].

Iscensättningar och andra arbeten

Sedan 2004 har en pjäs baserad på romanen 1979 i regi av Matthias Hartmann spelats på teatrar i Zürich, Bochum, Hannover och Wien. 2009 spelades en pjäs baserad på Ich werde hier sein im Sonnenschein und im Schatten på scener i Basel, Stuttgart och Berlin. Kracht har nyligen avslutat manuskriptet till den kommande filmen Finsterworld tillsammans med Frauke Finsterwalder som också regisserar[20]. Filmen har premiär 2013.

Bibliografi

  • Faserland: Roman. Köln: Kiepenheuer & Witsch. 1995. Libris 5284594. ISBN 3-462-02407-8 
  • Ferien für immer (reseskildring - tillsammans med Eckhart Nickel), 1998
  • Mesopotamia. Ein Avant-Pop-Reader (antologi), 1999
  • Tristesse royale: das popkulturelle Quintett (tillsammans med Joachim Bessing, Christian Kracht, Eckhart Nickel, Alexander v. Schönburg, och Benjamin v. Stuckrad-Barre). Berlin: List Taschenbuch. 2199 
  • Der gelbe Bleistift. KiWi ; 569 (Orig.-Ausg., 3. Aufl.). Köln: Kiepenheuer und Witsch. 2000. Libris 5284937. ISBN 3-462-02905-3 (kart.) 
  • 1979: Roman. Köln: Kiepenheuer & Witsch. 2001. Libris 5285055. ISBN 3-462-03024-8 
  • Die totale Erinnerung. Kim Jong Ils Nordkorea (illustrerad bok - tillsammans med Eva Munz och Lukas Nikol), 2006.
  • New Wave. Ein Kompendium 1999-2006, 2006
  • Metan (tillsammans med Ingo Niermann), 2007
  • Ich werde hier sein im Sonnenschein und im Schatten: Roman (1. Aufl.). Köln: Kiepenheuer & Witsch. 2008. Libris 10957606. ISBN 978-3-462-04041-8 
  • Gebrauchsanweisung für Kathmandu und Nepal (resesklidring/guidebok till Nepal - tillsammans med Eckhart Nickel), 2009
  • Jag kommer vara här i solsken och i skugga. Ersatz. 2010. Libris 11825276. ISBN 91-86437-20-8 (inb.) 
  • Five Years: Briefwechsel 2004-2009. Band 1: 2004-2007, (tillsammans med David Woodard) 2011, ISBN 978-3865252357
  • Imperium: Roman. Köln: Kiepenheuer & Witsch. 2012. ISBN 978-3462041316 

Källor

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 1 mars 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ http://www.tagesanzeiger.ch/kultur/diverses/Scharfsinn-in-Listenform/story/11880657
  4. ^ http://www.derfreund.com/
  5. ^ Se även "Kilimanjaro", illustrerat reportage av Kracht och NIermann i Qvest, vol. 23 (Dec. 06/Jan. 07), s. 59-71
  6. ^ http://www.metan.ch/VorschauRB_Metan.pdf
  7. ^ Harald Peters, Welt am Sonntag, 4 mars 2007. "Über kleine und größere Stinker"
  8. ^ Volker Weidermann, Frankfurter Allgemeinen Sonntagszeitung, 4 mars 2007, s. 30
  9. ^ Christoph Bartmann, "Eine große Weltatemtheorie", Süddeutsche Zeitung, 16 april 2007, s. 16
  10. ^ http://www.svd.se/kultur/understrecket/tintinliknande-kokosapostel-provocerar_7244619.svd
  11. ^ Intervju med Volker Weidermann och Edo Reents, "Ich möchte ein Bilderverbot haben", Frankfurter Allgemeine Sonntagszeitung, 30 september 2001
  12. ^ till exempel Daniel Herbstreit, "Die Liebe zum Beton", Der Tagesspiegel, 14 september 2006
  13. ^ I en intervju av Daniel Arnet, "Kim Jong Kracht", Facts, 21 september 2006
  14. ^ Se tex. Ina Hartwig, "Standpunkt verschleiert" i Frankfurter Rundschau, 23 December 2003
  15. ^ http://www.new-books-in-german.com/aut2001/book18a.htm
  16. ^ Stefan Zweifel, "Trash Total", Facts, 7 April 2005
  17. ^ http://www.kiwi-verlag.de/news/17022012-offener-brief-an-die-spiegel-chefredaktion-zu-kracht/
  18. ^ http://www.zeit.de/2012/09/Interview-Kehlmann
  19. ^ http://www.braunschweig.de/literaturzentrum/literaturpreis/aktueller-preistraeger.html
  20. ^ https://www.facebook.com/Finsterworld

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Christian_Kracht&oldid=32681611”