Elfriede Jelinek

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elfriede Jelinek Nobelpristagare
Elfriede jelinek 2004 small.jpg
Född 20 oktober 1946 (68 år)
Mürzzuschlag, Steiermark, Österrike
Yrke Författare
Nationalitet Österrikare Österrike

Elfriede Jelinek, född 20 oktober 1946 i Mürzzuschlag, Steiermark, är en österrikisk författare. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 2004 med motiveringen: "för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt".

Jelinek studerade konsthistoria, teatervetenskap och musik i Wien. Hon har givit ut dikter romaner, dramer och hörspel samt skrivit scenariot till filmatiserngen av romanen Malina 1991 av Ingeborg Bachmann

Akademiledamoten Knut Ahnlund ansåg att Jelinek var en ovärdig prisvinnare och 2005 skrev han i Svenska Dagbladet, att priset till henne hade "ödelagt utmärkelsens värde för överskådlig framtid". Han menade bland annat att Jelineks böcker var idé- och visionslösa samt pornografiska.[1]

Jelinek lider av svår social fobi och kom därför inte själv och hämtade sitt nobelpris i Stockholm.[2] Hon har neuroser och ångest.[3]

Jelineks språkbehandling bär, som även nobelprismotiveringen anger, tydliga spår av författarens musikaliska bakgrund som utbildad organist. Språket hos Jelinek uppvisar säregna rytmiska strukturer. Hennes behandling av det tyska språkets klang och ordens fonetiska kvalitet är ett annat av grundelementen i skrivandet; hon arbetar flitigt med olika sorters assonanser, inte bara inom lyriken och dramatiken, utan även i den berättande prosan. Detta gör, enligt författaren själv, att hon "hör till de författare som egentligen inte kan översättas" (intervju i Dagens Nyheter 8 oktober 2004).

Trots detta noggrant avvägda arbete med ett musikaliskt språk är Jelineks verk långt ifrån något rent estetiskt experiment. Samhällskritiken är bitande. Jelinek gisslar det moderna livet, i synnerhet kommersialismen och dess avarter. Hennes verk har vidare ett feministiskt budskap, där olika former av manligt våld mot kvinnor bildar ett ledmotiv i skildringen av ett sexistiskt samhälle. Här används också en del obscena och vulgära element som stilmedel för att demaskera samhället.

Ett annat återkommande tema för Jelinek är Österrikes oförmåga att göra upp med sitt nazistiska förflutna. Hon är aktiv som vänsterdebattör och var medlem av Österrikes kommunistiska parti 1974-1991. Det högerpopulistiska partiet FPÖ tog i en valkampanj i Wien 1995 upp Jelineks namn som ett exempel på motsatsen till vad de ansåg vara "konst och kultur". När FPÖ senare togs in i den österrikiska regeringen markerade Jelinek sitt avståndstagande genom att förbjuda de österrikiska statliga teatrarna att spela hennes teaterpjäser, ett förbud som hon dock senare upphävde.

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

Elfriede Jelinek debuterade som dramatiker 1972 med hörpselet wenn die sonne sinkt, ist für manche schon büroschluß. Med urpremiären av Burgtheater väckte hon sin första stora skandal och hon har alltsedan dess varit en kontroversiell figur i det österrikiska teaterlivet. Pjäsen behandlade det österrikiska samhällets bristande uppgörelse med det nazisitska förflutna. Vad som framförallt väckte anstöt var att flera centrala kulturpersonligheter gick att identifiera.

En återkommande byggsten i hennes dramatik är att hon avtäcker olika mentaliteter. Dialogen har ofta en musikalöisk uppbyggnad. På ett infernaliskt och halsbrytande vis blandar hon högt och lågt i sitt språk. Hon kastar sig mellan litterära anspelningar och lokal slang och till och med jargong. Det gör henne mycket svår att översätta, i stora stycken måste hon snarare tolkas än översättas. Hennes pjäser har ofta drag av satir, ironi och sarkasm.

Hennes feminism är aldrig programmatisk, den är tvärtom utmanande även från en feministisk synvinkel. I pjäsen Sjukdom eller moderna kvinnor (Krankheit oder Moderne Frauen) från 1987 kastar hon runt litterära anspelningar på ett galet, lekfullt sätt. I pjäsen där man möter en kvinnlig vampyr vid namn Camilla och en tandläkare/gynekolog vid namn Heidkliff, anspelas inte så mycket på Bram Stoker men istället Sheridan Le Fanus vampyrberättelse Carmilla, Emily Brontës Svindlande höjder och obskyra verk av Robert Walser. I monologkollaget Princessdramer (Prinzessinnendramen) får man möta en serie kvinnliga ikoner från Snövit och Törnrosa över Jackie Kennedy och Marilyn Monroe till Sylvia Plath.

Uppsättningar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

  • 1989 Ta't piano, Clara (Frauenliebe – Männerleben, 1982), Radioteatern, översättning Ingegerd Lundgren, regi Anders Levelius
  • 1990 Sjukdom eller moderna kvinnor (Krankheit oder Moderne Frauen, 1987), Radioteatern, översättning Susanne Widén-Swartz, bearbetning Peter Ferm, regi Saara Salminen-Wallin
  • 2002 Avskedet, Radioteatern, översättning Magnus Lindman, regi Ludvig Josephson & Magnus Lindman
  • 2002 Avskedet, Malmö stadsteater, översättning Magnus Lindman, regi Melanie Mederlind
  • 2004 Bambiland (Bambiland, 2003), Teater Tribunalen, översättning Magnus Lindman (läsning)
  • 2004 Jackie (Jackie), Radioteatern, översättning Magnus Lindman, regi Hilda Hellwig
  • 2004 Princessdramer (Prinzessinnendramen (Der Tod und das Mädchen): "Snövit" (Schneewittchen), "Törnrosa" (Dornröschen), "Rosamunde" (Rosamunde), "Jackie" (Jackie) & "Väggen"), Teater Galeasen, översättning Magnus Lindman, regi Rickard Günther
  • 2004 Avskedet, Kungliga Dramatiska Teatern, översättning Magnus Lindman, regi Staffan Valdemar Holm
  • 2005 Rastplats eller Alla gör så (Raststätte, 1998), Unga Klara, översättning Magnus Lindman, regi Rickard Günther
  • 2005 Snövit (Schneewittchen), Radioteatern, översättning Magnus Lindman, regi Stefan Johansson
  • 2008 Sportkör (Ein Sportstück, 1998), Radioteatern, översättning Magnus Lindman, regi Martin Mahrlo & Magnus Lindman
  • 2009 Ulrike Maria Stuart (Ulrike Maria Stuart, 2006), Teater Tribunalen, översättning Magnus Lindman, regi Mellika Melouani Melani
  • 2010 Babel (Babel, 2005), Göteborgs stadsteater, översättning Magnus Lindman, regi Mellika Melouani Melani
  • 2011 Rosamunde (Rosamunde), avdelning 14, översättning Magnus Lindman, regi Petra Fransson
  • 2013 Nora (Was geschah, nachdem Nora ihren Mann verlassen hatte, 1977), Malmö stadsteater, översättning Sofia Stenström, regi Anna Bergmann
  • 2013 Vad som hände efter att Nora lämnat sin man (Was geschah, nachdem Nora ihren Mann verlassen hatte), Folkteatern i Göteborg, översättning Sofia Stenström, regi Melanie Mederlind
  • 2011 Köpmannens kontrakt (Die Kontrakte des Kaufmanns, 2009), Dramaten, översättning Magnus Lindman, regi Mellika Melouani Melani

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Romaner[redigera | redigera wikitext]

  • bukolit. hörroman (1979)
  • wir sind lockvögel baby! (1970)
  • Michael: en ungdomsbok för det infantila samhället (Michael. Ein Jugendbuch für die Infantilgesellschaft; Reinbek 1972), svensk översättning: Anna Bengtsson & Ola Wallin
  • Älskarinnorna (Die Liebhaberinnen, 1975), översättning Aimée Delblanc
  • De utestängda (Die Ausgesperrten, 1980), ,översättning Eva Liljegren
  • Pianolärarinnan (Die Klavierspielerin, 1983) (filmatiserad som Pianisten), översättning Margaretha Holmqvist
  • Oh Wildnis, oh Schutz vor ihr; Reinbek 1985
  • Lust (Lust, 1989), översättning Margaretha Holmqvist
  • Die Kinder der Toten (1997)
  • Glupsk: en underhållningsroman (Gier, 2000), översättning Aimée Delblanc

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

  • Vad som hände efter att Nora lämnat sin man (Was geschah, nachdem Nora ihren Mann verlassen hatte, 1977)
  • Clara S. (1981)
  • Burgtheater (1983)
  • Sjukdom eller moderna kvinnor (Krankheit oder Moderne Frauen, 1984)
  • Präsident Abendwind (1987)
  • Wolken.Heim (1988)
  • Totenauberg (1991)
  • Rastplats eller Alla gör så (Raststätte, 1994)
  • Stecken, Stab und Stangl (1996)
  • Sportkör (Ein Sportstück, 1998)
  • er nicht als er (1998)
  • I alperna (In den Alpen, 2002), översättning Magnus Lindman
  • Das Werk
  • Prinzessinnendramen
  • Bambiland (Bambiland, 2003)

Lyrik[redigera | redigera wikitext]

  • Lisas Schatten (1967

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Knut Ahnlund: "Efter Jelinek är priset ödelagt" Publicerad 2005-10-11 i SvD
  2. ^ Jag lider av social fobi Publicerad 2004-10-07 i DN
  3. ^ -Jag är glad att mamma är död Publicerad 2004-11-29 i Aftonbladet

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]