Hoppa till innehållet

Östlig guldstekel

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Chrysis bicolor)
Östlig guldstekel
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
FamiljGuldsteklar
Chrysididae
SläkteEldguldsteklar
Chrysis
ArtÖstlig guldstekel
Chrysis bicolor
Vetenskapligt namn
§ Chrysis bicolor
AuktorLepeletier, 1806
Synonymer
Chrysis cincta var. virideocincta Trautmann, 1927[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Östlig guldstekel (Chrysis bicolor) är en stekelart som beskrevs av Amédée Louis Michel Lepeletier 1806.[1][2] Östlig guldstekel ingår i släktet eldguldsteklar (Chrysis) och familjen guldsteklar (Chrysididae).[1]

Den östliga guldstekeln är en tämligen liten art med tydligt metalliska färger. Huvud och mellankropp är blå eller gröna, hos honan med den främre delen av ryggen röd med markeringar i gult, medan hanen har samma områden guldgröna. Bakkroppen är röd, vanligen med en stor, mörkgrön oval på tergit 2[a]. Hanen har dessutom ett stort inslag av gröna markeringar på tergiten ifråga. Kroppslängden är 6 till 9 mm.[2]

Utbredningsområdet omfattar norra, mellersta och östra Europa, från Jerseyön i väster över Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Tyskland och Schweiz till Polen i öster, Sverige och Finland i norr, samt i söder till Frankrike, Italien och Spanien.[3]

I Sverige finns arten framför allt på Öland, men också i östligaste Småland och i Blekinge.[2]

I Finland saknas arten på Åland, men finns på fastlandet längst i söder med något enstaka fynd i nordväst i landskapet Birkaland. I öster når den längre norrut, med nordgräns i Norra Karelen.[4]

I Sverige är arten ställvis vanlig på Öland, och klassificeras av Artdatabanken som livskraftig ("LC").[5] I Finland är den däremot rödlistad som nära hotad ("NT").[4]

Habitatet utgörs av varma, sandiga till grusiga marker som vägar, sand- och grustag, torra ängar, militära övningsområden och ruderatmarker. Arten flyger till korgblommiga växter som röllika och renfana samt flockblommiga växter som vildmorot. Flygtiden varar mellan slutet av maj till augusti månad ut.[2]

Arten är en boparasit, honan lägger sina ägg i bona av rovstekeln Tachysphex obscuripennis där den resulterande larven dödar värdlarven, och lever på den insamlade födan[2], som utgörs av förlamade dvärgstritar[6].

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
  1. ^ [a b c] Paukkunen, J., Rosa, P., Soon, V., Ødegaard, F. et al. (2014). ”Chrysis bicolor Lepeletier, 1806 | östlig guldstekel”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/249118/details?lang=sv. Läst 23 februari 2023. 
  2. ^ [a b c d e] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Östlig guldstekel Chrysis bicolor. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/249118. Läst 23 februari 2023. 
  3. ^ M E Archer (2020). Chrysis bicolor (Lepeletier, 1805)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://www.bwars.com/wasp/chrysididae/chrysidinae/chrysis-bicolor. 
  4. ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). Chrysis bicolor. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204023. Läst 23 februari 2023. 
  5. ^ Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Östlig guldstekel Chrysis bicolor. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/dufourea-bicolor-249118. Läst 23 februari 2023. 
  6. ^ Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). Tachysphex obscuripennis. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/234392. Läst 24 februari 2023.