Chrysochloris stuhlmanni

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Chrysochloris stuhlmanni
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Afrosoricida
Familj Guldmullvadar
Chrysochloridae
Släkte Chrysochloris
Art Chrysochloris stuhlmanni
Vetenskapligt namn
§ Chrysochloris stuhlmanni
Auktor Matschie, 1894
Utbredning
Utbredningsområde (gröna fläckar och punkter)
Utbredningsområde (gröna fläckar och punkter)
Hitta fler artiklar om djur med

Chrysochloris stuhlmanni[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Paul Matschie 1894. Chrysochloris stuhlmanni ingår i släktet Chrysochloris och familjen guldmullvadar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten blir 103 till 123 mm lång och saknar svans. Den har 10 till 12 mm långa bakfötter och inga yttre öron. En hanne hade en vikt av 42 g. Beroende på underart eller population är pälsen på ovansidan svartbrun, ljusbrun, gråbrun eller ljus rödbrun. Undersidans päls har allmänt en ljusare färg. Ibland förekommer en silver skugga på ovansidan eller/och en röd skugga på undersidan. Flera exemplar har vid munnen och på kinderna vita eller rödaktiga fläckar. Jämförd med Chrysochloris asiatica har arten en längre och smalare skalle. Liksom hos andra släktmedlemmar finns bara en rudimentär fjärde finger vid framtassen. Klorna vid andra och tredje fingret är längre än tummens klo.[6]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Denna guldmullvad förekommer med flera från varandra skilda populationer i Afrika. Den hittas bland annat i Angola, Kamerun, Kongo-Kinshasa, Uganda, Kenya och Tanzania. Arten lever i bergstrakter som ligger 1700 till 3500 meter över havet. Habitatet utgörs av gräsmarker och av områden som är täckta av bambu. Jorden bör vara mjuk och fuktig.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Chrysochloris stuhlmanni är nattaktiv och gräver underjordiska tunnelsystem tät under markytan eller i lövskiktet eller under mossa. Ett större rum i boet har en diameter av 10 till 15 cm. Arten äter olika ryggradslösa djur. I vissa regioner består födan uteslutande av underjordisk levande maskar. I andra områden äts även insektslarver, mångfotingar samt gråsuggor och tånglöss.[6]

En upphittad hona var dräktig med en unge. Ungen är vid födelsen naken och hjälplös. Den stannar två till tre månader i moderns bo. På grund av det gömda levnadssättet faller arten sällan offer för rovlevande djur.[6]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas enligt Catalogue of Life i följande underarter:[4]

  • C. s. stuhlmanni, från Ruwenzoribergen till Rwanda, troligen även alla population längre åt sydväst.[6][1]
  • C. s. balsaci, vid Mount Oku i Kamerun.[1]

Ofta listas två andra underarter:[6][1]

  • C. s. fosteri, gränsområdet Uganda/Kenya.
  • C. s. tropicalis, södra Tanzania.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] 2008 Chrysochloris stuhlmanni Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Chrysochloris stuhlmanni
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (19 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/chrysochloris+stuhlmanni/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c d e] Kingdon, Jonathan (2013). Chrysochloris stuhlmanni (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 244-245. ISBN 9781408122549 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]