Asellus Australis

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Delta Cancri)
Hoppa till: navigering, sök
Asellus Australis (δ )
Asellus Australis är den centrala stjärnan i Kräftan.
Asellus Australis är den centrala stjärnan i Kräftan.
Observationsdata
Epok: J2000.0
Stjärnbild Kräftan
Rektascension 08t 44m 41,11s[1]
Deklination 18° 09′ 17,5″[1]
Skenbar magnitud () 3,94[1]
Stjärntyp
Spektraltyp K0III[1]
U–B 0,99
B–V 1,08[1]
Astrometri
Radialhastighet () 17,14 km/s
Egenrörelse (µ) RA: -17,67 ± 0,24 [1] mas/år
Dek.: -229.26 ± 0,12 [1] mas/år
Parallax () 24,98 ± 0,24 [2] mas
Avstånd 131 ± 1[1]  (40,0 ± 0,4 pc)
Absolut magnitud () 0,824
Detaljer
Radie 9,57[1] R
Luminositet 96,0 [1] L
Temperatur 4 700[1]K
Andra beteckningar
Juzhnyj Oslenok, 47 Cancri,HR 3461, HD 74.442, BD + 18 ° 2027, FK5 326, HIP 42911, SAO 98087, GC 12022,ADS 6967, CCDM 08447 + 1809

Asellus Australis, eller Delta Cancri (δ Cancri, förkortat delta Cnc, δ Cnc) som är stjärnans Bayerbeteckning,[3] är en orange jättestjärna belägen omkring 130 ljusår från solen i centrum av stjärnbilden Kräftan. Den befinner sig nära ekliptikan och kan ockulteras av månen och, mycket sällan, av någon av planeterna.

Nomenklatur[redigera | redigera wikitext]

Stjärnan har det traditionella namnet Asellus Australis som är latin för "södra åsnefölet ". År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[4] med uppgift att katalogisera och standardisera egennamn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Asellus Australis för denna stjärna den 6 november 2016 och det ingår nu i IAU Catalog of Star Names.[3]

Asellus Australis har också det längsta av alla kända traditionella stjärnnamn, Arkushanangarushashutu, som användes av de gamla babylonierna och som betyder "den sydöstra stjärna i krabban".[5]

Observationer[redigera | redigera wikitext]

Asellus Australis var del i den första dokumenterade ockultationen av Jupiter.[6]

Stjärnan markerar också den välkända öppna stjärnhopen Praesepe (eller Bikupehopen, även känd som Messier 44). I forna tider användes M44 som en väderindikator.[7]

Den fungerar vidare som en pålitlig vägvisare för att hitta den intensivt röda stjärnan X Cancri[8] och markerar radianten för Delta Cancridernas meteorregn.

År 1876 föreslogs att Asellus Australis kunde ha en följeslagare.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k] https://www.universeguide.com/star/asellusaustralis
  2. ^ van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752Freely accessible, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  3. ^ [a b] "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 21 november 2016.
  4. ^ IAU Working Group on Star Names (WGSN), International Astronomical Union, hämtad 22 maj 2016.
  5. ^ Allen, Richard Hinckley, Star Names: Their Lore and Meaning, 1898.
  6. ^ Allen, Hind's The Solar System, 1898.
  7. ^ Kaler, 2009:"ASELLUS BOREALIS". Arkiverat från original 2011-07-16.
  8. ^ Moore, Patrick, Stars of the Southern Skies, Penguin books, 1994.
  9. ^ The companion to delta Cancri". Astronomy Abstract Service. June 1876. Bibcode:1878Obs.....2...60B.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]