Rana (stjärna)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Delta Eridani)
Rana (δ)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildEridanus
Rektascension03t 43m 14,90s[1]
Deklination-09° 45′ 48,2″[1]
Skenbar magnitud ()+3,54[2]
Stjärntyp
SpektraltypK0 IV[3]
U–B+0,69[4]
B–V+0,92[4]
VariabeltypMisstänkt
Astrometri
Radialhastighet ()-6,28 ± 0,09[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -93,16 ± 0,29[1] mas/år
Dek.: +743,64 ± 0,22[1] mas/år
Parallax ()110,61 ± 0,29[1]
Avstånd29,49 ± 0,08  (9,04 ± 0,02 pc)
Absolut magnitud ()3,77[6]
Detaljer
Massa1,33 ± 0,07[7] M
Radie2,327 ± 0,029[7] R
Luminositet3,00 ± 0,12[7] L
Temperatur5 055[8] K
Metallicitet+0,13[8] dex
Vinkelhastighet1,0[6] km/s
Andra beteckningar
δ Eridani, 23 Eridani, HD 23249, HR 1136, BD-10° 728, GCTP 788, GJ 150, LHS 1581, HIP 17378.

Rana eller Delta Eridani (δ Eridani, förkortat Delta Eri, δ Eri) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Eridanus. Den har en skenbar magnitud på 3,54[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 110,6[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 30 ljusår (ca 9 parsek) från solen.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Rana är en orange till röd underjättestjärna av spektralklass K0 IV[3], som har förbrukat förrådet av väte i dess kärna, vilket har medfört att stjärnan expanderar och blir kallare än en jämförbar huvudseriestjärna. Den har en massa som är ca 1,3[7] gånger större än solens massa, en radie som är ca 2,3[7] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 3[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 5 050[8] K.

Rana var en gång listad som en RS Canum Venaticorum-variabel stjärna, men det är troligtvis fel. Den klassas nu som en misstänkt variabel.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007). "HIP 17378". Hipparcos, the New Reduction. Hämtad 2009-12-11.
  2. ^ [a b] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
  3. ^ [a b] Spinrad, Hyron; Taylor, Benjamin J. (1969). "Scanner Abundance Studies. I. an Investigation of Supermetallicity in Late-Type Evolved Stars". Astrophysical Journal. 157: 1279. Bibcode:1969ApJ...157.1279S. doi:10.1086/150154.
  4. ^ [a b] Mermilliod, J.-C. (1986). "Compilation of Eggen's UBV data, transformed to UBV (unpublished)". Bibcode:1986EgUBV........0M.
  5. ^ Jofré, E.; Petrucci, R.; Saffe, C.; Saker, L.; de la Villarmois, E. Artur; Chavero, C.; Gómez, M.; Mauas, P. J. D. (2015). "Stellar parameters and chemical abundances of 223 evolved stars with and without planets". Astronomy & Astrophysics. 574. arXiv:1410.6422 . Bibcode:2015A&A...574A..50J. doi:10.1051/0004-6361/201424474.
  6. ^ [a b] Pizzolato, N.; Maggio, A.; Sciortino, S. (September 2000), "Evolution of X-ray activity of 1-3 Msun late-type stars in early post-main-sequence phases", Astronomy and Astrophysics, 361: 614–628, Bibcode:2000A&A...361..614P
  7. ^ [a b c d e f] Bruntt, H.; et al. (July 2010), "Accurate fundamental parameters for 23 bright solar-type stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 405 (3): 1907–1923, arXiv:1002.4268 , Bibcode:2010MNRAS.405.1907B, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.16575.x
  8. ^ [a b c] Piau, L.; et al. (February 2011), "Surface convection and red-giant radius measurements", Astronomy and Astrophysics, 526: A100, arXiv:1010.3649 , Bibcode:2011A&A...526A.100P, doi:10.1051/0004-6361/201014442

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]