Dvärgbeckasin
| Dvärgbeckasin Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Adult dvärgbeckasin. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Underordning | Vadare Charadrii |
| Familj | Snäppor Scolopacidae |
| Underfamilj | Beckasiner Gallinaginae |
| Släkte | Lymnocryptes Heinrich Boie, 1826 |
| Art | Dvärgbeckasin L. minimus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lymnocryptes minimus | |
| Auktor | Brünnich, 1764 |
| Utbredning | |
 | |
Dvärgbeckasin (Lymnocryptes minimus) är en fågel som tillhör familjen snäppor. Trots sin relativa likhet med enkelbeckasin och dubbelbeckasin förs den som ensam art till det egna släktet Lymnocryptes.
Utseende
Dvärgbeckasinen är bara två tredjedelar så stor som enkelbeckasinen och har mycket kortare näbb. Den mäter 18 till 20 centimeter, inklusive näbb, och den har ett vingspann på 33 till 36 centimeter. Precis som de båda andra svenska beckasinerna har den en fjäderdräkt som går i beige, vitt, brunt och svart och som de båda andra har den ett beige- och svartrandat ansikte men dess "mittbena" är, till skillnad från de båda andra, mörk. I flykten ser man att den har trubbigare vingspetsar är enkelbeckasinen, spetsig stjärt utan något vitt och den flyger mindre ryckigt än enkelbeckasinen.
-
Adult i vinterkvarter. -
Födosökande.
.jpg)
Utbredning och biotop
Dvärgbeckasinen är en flyttfågel som med bara få undantag häckar i de nordliga delarna av Norge, Sverige, Finland och Ryssland så långt österut som till Kolyma. Den övervintrar från Storbritannien och Danmark och vidare söderut utmed Europeiska Atlant- och Medelhavskusten, i norra Afrika och över ett stort område i Centralafrika söder om Sahara, vidare österut lokalt på Arabiska halvön, lokalt genom södra Asien, Indien och Sydostasien så långt österut som Hong Kong.[2]
Ekologi
Dvärgbeckasinen häckar på blöta myrar i taigaområden och rastar och övervintrar i fuktiga områden med tuvig betesmark med mindre vattensamlingar, vid slättsjöar, diken och strandängar. Den födosöker i mjuk lera där den använder sin långa näbb för att plocka upp, eller gräva upp byten. Den lever främst av insekter och maskar men även växtdelar. När den gående födosöker gungar den snabbt på framkroppen som en symaskin.
Under häckningsperiodens inledningsskede uppvaktar hanen honan med spelflykt, en snabb, lång och flack dykning tillsammans med en ihåligt och svårlokaliserat läte som påminner om en häst som galopperar på avstånd. Vintertid är den tyst. Den placerar sitt väl dolda rede på marken och lägger 3–4 ägg.
Dvärgbeckasinen trycker mycket hårt och den flyger upp, och då oftast utan något läte, först när man nästan trampar på den. Dock brukar den inte flyga iväg så långt utan landar ganska snart igen.
Dvärgbeckasinen och människan
Status och hot
Dvärgbeckasinen häckar över ett mycket stort område som uppskattas till cirka 7,6 milojner kvadratkilometer och har en global population som överstiger en miljon individer. Populationsutveckling bedöms som stabil. Detta sammantaget gör att IUCN kategoriserar arten som livskraftig (LC).
Namn
Dvärgbeckasinen kallades förr halvenkel beckasin. Andra mindre vanliga, äldre namn är halvbeckasin och hårsnäppa.
Noter
- ^ BirdLife International 2012 Lymnocryptes minimus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.1 www.iucnredlist.org. Läst 24 september 2015.
- ^ BirdLife International and NatureServe (2014) Bird Species Distribution Maps of the World. 2012. Lymnocryptes minimus. The IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2
Externa länkar
- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
- Dansk ornitologisk forening
Wikimedia Commons har media som rör dvärgbeckasin.
