Dvärgbeckasin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dvärgbeckasin
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult dvärgbeckasin.
Adult dvärgbeckasin.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Vadare
Charadrii
Familj Snäppor
Scolopacidae
Underfamilj Beckasiner
Gallinaginae
Släkte Lymnocryptes
Heinrich Boie, 1826
Art Dvärgbeckasin
L. minimus
Vetenskapligt namn
§ Lymnocryptes minimus
Auktor Brünnich, 1764
Hitta fler artiklar om fåglar med

Dvärgbeckasin (Lymnocryptes minimus) är en fågel som tillhör familjen snäppor. Trots sin relativa likhet med enkelbeckasin och dubbelbeckasin förs den som ensam art till det egna släktet Lymnocryptes.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Dvärgbeckasinen är bara två tredjedelar så stor som enkelbeckasinen och har mycket kortare näbb. Den mäter 18 till 20 centimeter, inklusive näbb, och den har ett vingspann på 33 till 36 centimeter. Precis som de båda andra svenska beckasinerna har den en fjäderdräkt som går i beige, vitt, brunt och svart och som de båda andra har den ett beige- och svartrandat ansikte men dess "mittbena" är, till skillnad från de båda andra, mörk. I flykten ser man att den har trubbigare vingspetsar är enkelbeckasinen, spetsig stjärt utan något vitt och den flyger mindre ryckigt än enkelbeckasinen.

Utbredning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Dvärgbeckasinen är en flyttfågel som med bara få undantag häckar i de nordliga delarna av Norge, Sverige, Finland och Ryssland så långt österut som till Kolyma. Den övervintrar från Storbritannien och Danmark och vidare söderut utmed Europeiska Atlant- och Medelhavskusten, i norra Afrika och över ett stort område i Centralafrika söder om Sahara, vidare österut lokalt på Arabiska halvön, lokalt genom södra Asien, Indien och Sydostasien så långt österut som Hong Kong.[2]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Dvärgbeckasin som uppvisar dess typisk gungande födosöksteknik.
Ägg av dvärgbeckasin.

Dvärgbeckasinen häckar på blöta myrar i taigaområden och rastar och övervintrar i fuktiga områden med tuvig betesmark med mindre vattensamlingar, vid slättsjöar, diken och strandängar. Den födosöker i mjuk lera där den använder sin långa näbb för att plocka upp, eller gräva upp byten. Den lever främst av insekter och maskar men även växtdelar. När den gående födosöker gungar den snabbt på framkroppen som en symaskin.

Under häckningsperiodens inledningsskede uppvaktar hanen honan med spelflykt, en snabb, lång och flack dykning tillsammans med en ihåligt och svårlokaliserat läte som påminner om en häst som galopperar på avstånd. Vintertid är den tyst. Den placerar sitt väl dolda rede på marken och lägger 3–4 ägg.

Dvärgbeckasinen trycker mycket hårt och den flyger upp, och då oftast utan något läte, först när man nästan trampar på den. Dock brukar den inte flyga iväg så långt utan landar ganska snart igen.

Dvärgbeckasinen och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Dvärgbeckasinen häckar över ett mycket stort område som uppskattas till cirka 7680000 km2, och har en global population som överstiger 1 miljon individer. Populationsutveckling bedöms som stabil. Detta sammantaget gör att IUCN kategoriserar arten som livskraftig (LC).

Namn[redigera | redigera wikitext]

Dvärgbeckasinen kallades förr halvenkel beckasin. Andra mindre vanliga, äldre namn är halvbeckasin och hårsnäppa.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Lymnocryptes minimus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.1 www.iucnredlist.org. Läst 2015-09-24.
  2. ^ BirdLife International and NatureServe (2014) Bird Species Distribution Maps of the World. 2012. Lymnocryptes minimus. The IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]