Dvärgpipistrell

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dvärgpipistrell
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Pipistrellus pygmaeus.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Läderlappar
Vespertilionidae
Släkte Pipistrellus
Art Dvärgpipistrell
P. pygmaeus
Vetenskapligt namn
§ Pipistrellus pygmaeus
Auktor Leach, 1825
Utbredning
Utbredningsområde (grönt)
Utbredningsområde (grönt)
Hitta fler artiklar om djur med

Dvärgpipistrell[2] eller dvärgfladdermus (Pipistrellus pygmaeus) är en fladdermusart i familjen läderlappar (Vespertilionidae).

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Dvärgpipistrellen är Europas minsta fladdermusart med en vingbredd upp till 25 cm, kroppslängd mellan 3 och 5 cm och vikt upp till 8 g. Just efter vinterdvalan kan den dock väga så litet som 3 g.

Pälsen är rödbrun på ovansidan och ljusgrå under.[3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Dvärgpipistrellen börjar jaga, oftast i grupp, strax efter solnedgången. Flykten är snabb med tvära kast. Födan består huvudsakligen av tvåvingar (myggor, flugor) och fjärilar. Under flykten ger den ifrån sig ett hörbart, tickande läte.[4] [5] Det egentliga ekolokalisationslätet har dock en huvudfrekvens (den frekvens vid vilken lätet är starkast) på 53 kHz och är ohörbart för människan. Det totala frekvensintervallet ligger mellan 53 och 88 MHz, och medelpulslängden är 5,5 ms.[6]

Arten finns i mycket varierande biotoper, från städernas parker och planteringar till all slags skog. I norra delen av sitt utbredningsområde är den dock mera begränsad och föredrar lövskog, gärna i närheten av sötvatten.[7]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

I Sverige förekommer dvärgpipistrellen från Skåne upp till Dalälven och Gästriklands kust, med undantag för Gotland. Den är mycket vanlig och anses vara stadd i ökning.[7]

Trots detta är alla fladdermusarter i Sverige än så länge fridlysta.

Även i övriga Europa är den vanlig, och finns på Brittiska öarna, större delen av Iberiska halvön utom den nordligaste delen, fläckvis i Frankrike, Luxemburg, Sydtyskland, större delen av Centraleuropa österut till Ukraina och västligaste Ryssland, Grekland och fläckvis i Turkiet.[1]

Namnstandard[redigera | redigera wikitext]

Tills år 2000 var artens vetenskapliga namn Pipistrellus pipistrellus. Detta år delades arten upp i två, dvärgpipistrell och pipistrell. Båda arterna är snarlika; pipistrell är emellertid sällsynt i Sverige, har främst observerats på Öland.[7] Främsta skillnaden mellan arterna är ekolokalisationslätet; medan dvärgpipistrellens huvudfrekvens ligger på 53 kHz, så är pipistrellens huvudfrekvens 46 kHz.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Pipistrellus pygmaeusIUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A.M. et. al. (2008), hämtat 2009-06-05.
  2. ^ Marie Nedinge (8 juni 2015). ”Fladdermusarter i Sverige”. Naturvårdsverket. http://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Djur-och-vaxter/Rad/Fladdermossen-i-Sverige/Fladdermusarter-i-Sverige/. Läst 23 augusti 2015. 
  3. ^ Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 53. ISBN 91-46-16576-2 
  4. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 228-230. ISBN 91-1-864142-3 
  5. ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 30. ISBN 91-85094-60-9 
  6. ^ [a b] Stuart Parsons & Gareth Jones (2000). ”Acoustic Identification of Twelve Species of Echolocating Bat by Discriminant Function Analysis and Artificial Neural Networks” (på engelska) (PDF, 126 kB). The Journal of Experimental Biology (The Company of Biologists Ltd, Storbritannien) 203: sid. 6. http://jeb.biologists.org/content/203/17/2641.full.pdf. Läst 29 april 2017. 
  7. ^ [a b c] Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 5 juni 2009.