Ecce Homo (utställning)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Ecce Homo.

Ecce Homo (latin för 'se människan'[a]) är en utställning av tolv fotografier av olika bibliska situationer, tolkade i modern tappning av fotografen Elisabeth Ohlson Wallin. Utställningen invigdes i Stockholm i juli 1998 och väckte uppmärksamhet redan då. I samband med visningen i Uppsala domkyrka den 19 september 1998 uppstod en rikstäckande samhällsdebatt.[1] Ecce Homo uppfattades av många som kontroversiell, och väckte starka och känsloladdade reaktioner, både positiva och negativa.

Fotografierna är alla kopplade till bibelcitat och föreställer, i tur och ordning: Bebådelsen Luk 1:30–31, Krubban Luk 2:7, Jesu dop Luk 3:21–22, Veropet Luk 23:13, Intåget i Jerusalem Luk 19:37–40, Nattvarden Matt 26:26–28, Judaskyssen Matt 26:45–48, Jesus dignar under korset Mark 15:17–20, Korsfästelsen Matt 27:45–46, Pietàn Joh 19:26, Jesu visar sig för kvinnorna Matt 28:9–10 och Himlen Matt 18:18. Många av bilderna är inspirerade av klassiska målningar och samtliga är fotograferade i modern miljö. Fotografen har medvetet använt sig av homosexuella modeller och miljöer, för att kommunicera likheten mellan bibliskt och modernt utanförskap och för att visa på Guds allomfattande kärlek. På bilden Nattvarden förekommer istället transvestiter, som en kommentar till att Jesus ofta enligt bibeln intog måltider tillsammans med utstötta.

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Utställningen väckte kritik, från framför allt kristna frikyrkliga och ortodoxa grupper. Kritikerna menade att bilden på Jesu dop (bassängdop med två nakna män där kristusmodellen har en halvt erigerad penis) sexualiserade Jesus och framställde honom som homosexuell. Även de övriga bilderna ansågs vara sexuellt laddade, ofta med hänvisning till att de visade homosexuella miljöer. Samtidigt uttryckte kritikerna i debatten att kritiken mot utställningen inte alls handlade om att Jesus på fotografierna framställs i sällskap med homosexuella och transvestiter. Att bilderna visades i kyrkor ansågs också innebära att de vanhelgade kyrkorummet, vilket kritiserades.

Kritikerna hävdade att utställningens tänkta budskap var positivt, men att bildspråket för många kristna blev mycket provocerande och i praktiken snarare underblåste motsättningar än överbryggade dem. De menade att det bland många kristna är det kontroversiellt att förknippa Jesus med fysisk sexualitet. Jesus egen sexualitet uttrycks dock inte explicit på fotografierna. Dåvarande biskopen i Uppsala stift, Tord Harlin, motsatte sig utställningen med följande ord: "I bästa fall är det dålig teologi, i värsta fall är det hädelse.[2]"

Hård debatt[redigera | redigera wikitext]

Den kritik som utställningen mötte omfattade inte enbart debattsidor och media, den tog sig även handgripliga uttryck. Vid visningen i Uppsala domkyrka bombhotades kyrkan och polisbevakning kallades in. Livets Ord ordnade förbönsmöten mot utställningen men bara enstaka demonstranter stod utanför kyrkan och delade ut flygblad. Domprosten Tuulikki Koivunen Bylund, som hade gett tillstånd till visningarna, fick motta både positiva och negativa brev och ett mordhot. Inga av de fyra anmälningar som gjordes mot henne renderade dock någon åtgärd från domkapitlet. Samtliga tre visningar gick också lugnt till och domkyrkan var fylld av besökare.[3]

När Ecce Homo visades i Norrköping i mars 1999 blev situationen mer våldsam. Museet blev bombhotat och en välplanerad demonstration med 3–400 personer anordnades, med deltagare främst från den syrisk-ortodoxa församlingen. När demonstrationståget kom fram till stadsmuseet utbröt upplopp när demonstranterna kände igen Elisabeth Ohlson Wallin och började slänga grus och ropa "hora" och "fitta" efter henne. Flera personer misshandlades i det tumult som utbröt när demonstranterna försökte storma museet.

Ecce Homo har vid flera visningar utsatts för attentat[4] och vid några tillfällen har man lyckats förstöra ett eller flera fotografier. Enskilda museitjänstemän har fått motta hot, och museilokaler har vandaliserats. Elisabeth Ohlson Wallin har mordhotats, bombhotats och fått hatbrev.[5]

Debatt i kyrka och riksdag[redigera | redigera wikitext]

Att domprosten Tuulikki Koivunen Bylunds tillstånd att visa Ecce Homo i domkyrkan i efterhand sanktionerades av dåvarande ärkebiskopen K.G. Hammar ledde till en omfattande debatt i press och kyrkliga fora, liksom till att påven ställde in ärkebiskopens audiens i Vatikanen hösten 1998. Mötet mellan K.G. Hammar och påven ägde istället rum i maj 1999.

Utställningen visades också i riksdagen, på riksdagens tvärpolitiska homo-grupps initiativ. Kristdemokratiska riksdagsmän protesterade kraftfullt mot visningen som de menade kränkte deras kristna tro. Flera moderata riksdagsledamöter framförde också kritik, men fokuserade mer på att det var en principfråga att riksdagshuset inte skulle upplåtas för opinionsbildning riktad mot ledamöterna. Carl Bildt kallade visningen för "ett jippo med syfte att provocera" och jämförde med om man skulle haft en visning av en Pol Pot-utställning. I samband med visningen mottog Tasso Stafilidis, ordförande för Homo-gruppen, ett brev med ett dödshot.

När Birgitta Ohlsson var nytillträdd EU-minister år 2010 lät hon hänga fotografiet "Nattvarden" på sitt arbetsrum i Rosenbad.[6]

Efterspel[redigera | redigera wikitext]

Utställningen fick stor internationell uppmärksamhet i samband med den svenska debatten och har sedan 1999 visats i ett flertal europeiska städer, däribland Rom under Europride år 2000. Elisabeth Ohlson Wallin utträdde ur Svenska kyrkan 1999, men sa samtidigt att hon hade kvar sin kristna tro.

Omkring 175 000 personer har sett utställningen[7], och 1999 sammanställde Gabriella Ahlström en bok om den och de reaktioner den mötte, Ecce Homo: berättelsen om en utställning (Bonnier, 1999).

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ecce homo är de ord som Pilatus enligt Bibeln (Joh 19:5) riktade till folkmassorna i Jerusalem när Jesus visades fram, iförd purpurmantel och törnekrona. I Bibeln på latin lyder versen i sin helhet: Exivit ergo Jesus portans coronam spineam, et purpureum vestimentum. Et dicit eis: Ecce homo. I den svenska översättningen 1917 står det: Och Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln. Och han sade till dem: ”Se mannen!” I Bibel 2000 lyder texten: Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och Pilatus sade: ”Här är mannen.”

Källor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Hatbrott, homofobi och Ecce Homo - Avgörande ögonblick”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=5294309. Läst 16 februari 2016. 
  2. ^ Bergling, Mikael (2014-10-02). Svenska skandaler: Fittstim, järnrör och doktorshattar. Massolit Förlagsgrupp. ISBN 9789187785283. https://books.google.com/books?id=2rMwCwAAQBAJ. Läst 2016-02-16 
  3. ^ Stort publikintresse för Ecce homo i Uppsala domkyrka”. Aftonbladet. 19 september 1998. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9809/19/telegram/inrikes28.html. Läst 16 februari 2016. 
  4. ^ Kajsa Hallberg (13 augusti 2007). ”Det som hänt är inte bibliskt utan barbariskt”. Expressen. http://jonkoping.expressen.se/Nyheter/1.795133/det-som-hant-ar-inte-bibliskt-utan-barbariskt. Läst 16 februari 2016. 
  5. ^ qx.se besökt 30-09-07
  6. ^ Kalmteg, Lina (16 juni 2010). ”Nattvarden på Rosenbad”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nattvarden-pa-rosenbad. Läst 16 februari 2016. 
  7. ^ Larsson, Ann-Louise. ”Bilder av hur livet går vidare”. http://www.svd.se/bilder-av-hur-livet-gar-vidare. Läst 5 juli 2016. 

Se även[redigera | redigera wikitext]