Eigg
| Eigg (Eige) | |
| Den skårade ön[källa behövs] | |
| Ö | |
 Det karaktäristiska berget An Sgùrr på ön Eigg
| |
| Land |  Skottland
|
|---|---|
| Kommun | Highland |
| Arkipelag | Inre Hebriderna |
| Indelning | Small Isles |
| Koordinater | 56°54′12″N 6°9′19″V / 56.90333°N 6.15528°V |
| Högsta punkt | An Sgùrr, 393 meter |
| Area | 31 km²[1] |
| Folkmängd | 105 (2017)[2] |
| Befolkningstäthet | 3 invånare/km² |
| Tidszon | UTC (UTC+0) |
| - sommartid | BST (UTC+1) |
| Postnummer | PH42 4RL |
| Geonames | 2650165 |
  Eiggs läge i västra Skottland
| |
Eigg (skotsk gaeliska: Eige; uttal ) är en skotsk ö i ögruppen Inre Hebriderna, strax söder om Skye och norr om Ardnamurchan-halvön. I januari 2017 hade befolkningen på Eigg ökat till 105 invånare – det var första gången i modern tid[förtydliga] som ön hade över 100 invånare.[2]
Geografi[redigera | redigera wikitext]
Eigg ligger i kommunen Highland. Ön är den näst största av Small Isles, som ligger söder om Skye. Närliggande öar är bl.a. Rùm, Muck och Canna.[2] Ön sträcker sig cirka 8 kilometer i nord-sydlig riktning och cirka 5,5 kilometer i öst-västlig.[3] Berget An Sgùrr dominerar södra delen av ön och är den största kvarvarande bergsryggen av pechsten i Europa.[1] Öns huvudsakliga befolkningscentrum är byn Cleadale, vilken ligger i den nordvästra änden av öns enda väg. Vägens södra ände ligger på Eiggs östra sida vid hamnen Galmisdale som skyddas från Minch Strait av den lilla ön Castle Island.[3][4] Eigg kan nås med färja från Mallaig och under sommaren går färjor även från Arisaig.[3]
Namnet[redigera | redigera wikitext]
Ön omnämns som Egea insula av Adomnán i Vita Columbae, skriven ca 700 e.Kr.[5] I en artikel i The Journal of Scottish Name Studies 2013 framfördes två teorier om namnets uppkomst. Den ena är att namnet skulle komma från gaeliskans eig (skåra), och syfta på den glen som löper genom öns centrum. Den andra är att namnet skulle komma ur fornnordiskans egg, eggjar och syfta på den långa tvärbranta klippan på öns östra sida och dess skarpa kant.[6]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Fynd som gjorts på Eigg tyder på att ön varit befolkad sedan yngre stenåldern, ett flertal stencirklar efter byggnader finns kvar och runt femton gravhögar från tidig bronsålder.[7]
Under sent 500-tal grundades ett kloster på ön av den irländske munken och pilgrimen Donnán.[7] År 617 halshöggs han och munkarna i hans sällskap mördades, enligt lokala legender ska dödandet ha utförts av storvuxna krigarkvinnor som bodde på Sgùrr.[8]
Arkeologiska fynd på Eigg har visat att ön under början på 800-talet befolkades av vikingar och användes som bosättning och som en bas för handel med Irland.[9][10] Ön erövrades senare av klanen MacDonald som officiellt gavs rätten till Eigg av Robert I av Skottland 1309.[11] Klanen kontrollerade ön under större delen av medeltiden, och de delade in ön i ett dussintal byar där jorden brukades gemensamt.[7] Fram till 1500-talet var ön känd som Eilean Nimban More (de mäktiga kvinnornas ö).[11]
Enligt lokala legender massakrerades Eiggs invånare 1577 under en räd av klanen MacLeod från Skye.[1][2] Nästan alla av de cirka 400 öborna hade gömt sig i en grotta under tre dagar när de upptäcktes.[12] MacLeods blockerade den smala ingången till deras gömställe med ljung och annan vegetation och sedan satte de eld på det fuktiga materialet, öborna kvävdes av röken och deras kroppar blev kvar i grottan.[2][12] Trots att de flesta kropparna avlägsnats från grottan och begravts på öns kyrkogård har skelettrester hittats vid flera tillfällen under historiens gång.[12]
På grund av sitt isolerade läge påverkades Eigg inte så mycket av reformationen och förblev katolskt.[13] Då i stort sett hela befolkningen var katoliker stödde klanen MacDonald jakobiterna under Jakobitupproren.[14] Som en konsekvens av detta plundrades ön 1745 och ett antal män fördes bort som vedergällning för att de stött den förlorande sidan.[3] Efter ett antal katastrofalt dåliga skördar under slutet av 1700-talet lämnade nästan halva befolkningen ön och 1828 tvingades Ranald MacDonald, klanens överhuvud, att sälja Eigg till Hugh Macpherson, en professor vid Aberdeens universitet.[13]
I modern tid har Eigg blivit känd för sin innovativa användning av förnybar energi.[2] På grund av avståndet från fastlandet har det inte varit lönsamt att koppla Eigg till det nationella elnätet och fram till 2008 fick öns invånare sin el från dieselgeneratorer och ett mindre vattenkraftverk.[15] 2004 beslutades att ett hybridsystem skulle byggas, den 1 februari 2008 stod systemet klart och det består av tre vattenkraftsturbiner, flera vindkraftverk och solceller med en dieselgenerator som backup.[2][15]
Djurliv[redigera | redigera wikitext]
På Eigg lever ett stort antal fågelarter och ön är häckningsplats för kungsörnar, ormvråkar och hornugglor.[11]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Wills, Dixe. (29 maj 2017). Eigg, Britain’s most eco-friendly island. The Guardian. Läst 28 juni 2018.
- ^ [a b c d e f g] (18 april 2017). New baby helps boost Isle of Eigg's population. BBC. Läst 9 juli 2018.
- ^ [a b c d] Eigg. Undiscovered Scotland. Läst 5 juli 2018.
- ^ Galmisdale (Eigg). Ports and Harbours of the UK. Läst 17 juni 2018.
- ^ Macbain, Alex. (1922). Place names Highlands & Islands of Scotland. Ripol Classic. ISBN 9785878525244. s. 150.
- ^ Broderick, George. (2013). Some Island Names in the Former ‘Kingdom of the Isles’: a reappraisal. Arkiverad 8 april 2015 hämtat från the Wayback Machine. i The Journal of Scottish Name Studies 7. s. 10.
- ^ [a b c] (2003). RCHAMS Broadsheet 12: Eigg - The Archaeology of a Hebridean Landscape. Royal Commission on the Ancient and Historical Monuments of Scotland. Läst 28 juni 2018.
- ^ McKenzie, Steven. (6 juli 2016). Warrior women of Eigg and other tales from Small Isles. BBC. Läst 17 juni 2018.
- ^ Callaghan, Monica & Thomsen, Mikkel H. (2016). The Eigg stemposts. Vikingeskibsmuseet. Läst 17 juni 2018.
- ^ Venning, Timothy. (2015). Lords of the Isles: From Viking Warlords to Clan Chiefs. Amberley Publishing Limited. ISBN 9781445645056. s. 12.
- ^ [a b c] Ploscariu, Iemima. (25 april 2017). The Small Isles, Scotland. WorldAtlas.com. Läst 17 juni 2018.
- ^ [a b c] Urbanus, Jason. (12 juni 2017). A Dangerous Island. Archaeology Magazine. Läst 28 juni 2018.
- ^ [a b] Cawthorne, Mike. (2014). Wild Voices: Journeys Through Time in the Scottish Highlands. Birlinn. ISBN 9780857907950 s. 124.
- ^ Watson, Amy. (5 januari 2016). Small Isles of Scotland: A short history of Rum, Muck, Canna and Eigg. The Scotsman. Läst 5 juli 2018.
- ^ [a b] Chmiel, Zbigniew & Bhattacharyya, Subhes C. (2015). Analysis of off-grid electricity system at Isle of Eigg (Scotland): Lessons for developing countries. i Renewable Energy vol 81. s. 578-588.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Eigg.- Officiell webbplats
