Elisabeth Christina von Linné

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elisabeth Christina von Linné

Elisabeth Christina "Lisa Stina" von Linné, född 1743, död 1782, var en svensk botaniker, äldsta dotter till Carl von Linné och Sara Elisabeth Moræa.[1]

 Biografi[redigera | redigera wikitext]

Elisabeth Christina föddes 1743 som äldsta dotter och andra barnet till Carl von Linné och Sara Elisabeth Moræa. De var totalt sju syskon, men bara fem överlevde till vuxen ålder.[2] Hon fick ingen formell akademisk utbildning, men hon var både läs- och skrivkunning och måste ha fått någon form av undervisning i hemmet. Hennes två år äldre bror, Carl, började vid Uppsala universitet vid nio års ålder så det är inte otroligt att hon till viss del fått ta del av broderns undervisning. Vidare undervisade hennes far många av sina studenter i hemmet, och i brev som studenterna har skrivit till varandra framkommer att hon umgicks med dem.[3]

När Elisabeth Christina var fyra år gammal hjälpte hennes far henne att diktera ett brev till en av dessa studenter, Erik Gustaf Lidbeck, som hon kallade sin fästman där hon beklagar sig över att han gift sig men tackar för presenten han skickat henne. Brevet finns sparat Lidbecks samlingar vid Lunds universitet.[3]

När Elisabeth Christina blev äldre förälskade hon sig i en annan av sin fars studenter, Daniel Solander, men just innan hon skulle fylla sjutton reste han till England för att följa med James Cook på en världsomsegling och kom aldrig tillbaka till Sverige igen.[3]

Vid tjugoett års ålder gifte sig Elisabeth Christina med Major Carl Fredrik Bergencrantz. Paret fick två barn, Carl Fredrik och Sara Elisabeth.[4] Deras son dog i späd ålder och Major Bergencrantz behandlade sin fru och dotter så illa att Elisabeth Christina flyttade hem till sina föräldrar med Sara Elisabeth. Hennes föräldrar skrev även ut majoren ur deras testamente för att han behandlat deras dotter och dotterdotter så illa. Paret von Linné anklagade även Major Bergencrantz tidigare misshandel av dottern för hennes död vid 39 års ålder.[3]


Om indianska krassens blickande och Das Elisabeth Linné-Phänomen[redigera | redigera wikitext]

Sommaren 1762, då Elisabeth Christina satt tillsammans med bekanta i en lövsal på sin fars gård Hammarby norr om Uppsala, la hon märke till att de orangeröda indiankrasse som växte i lövsalen verkade skicka ut små blixtar i skymningen. Hon visade det för sällskapet hon satt med och åtta dagar senare när hennes far, Carl von Linné, kom hem berättade hon för honom om fenomenet. Han hade varken sett eller hört talas om något liknande, men då hon visade det för honom tyckte han att det borde undersökas vidare och eftersom han inte hade tid att göra detta uppmuntrade han henne att skriva ned sina observationer och skicka in dem till Kungliga Vetenskapsakademins Handlingar.[5]

Elisabeth Christina hade ett antal teorier om vad som kunde åstadkomma blixtarna, bland annat att något osynligt i luften reflekterades i blommans blad eller att det hade att göra med något i ögonen eftersom det var lättare att se blixtarna om hon rörde på huvudet snarare än stirra stint på blommorna. Hon drar dock slutsatsen att anledningen måste undersökas närmare av någon som var bättre tränad i naturvetenskap än henne.[5]

Det har diskuterats om artikeln verkligen är skriven av Elisabeth Christina eller om den egentligen är skriven av hennes far, men av språkbruket att döma torde det ändå vara Elisabeth Christina eftersom det inte är det samma som i Carl von Linnés andra publikationer.[3] Han gjorde även ett tillägg till hennes artikel i Kungliga Vetenskapsakademins Handlingar.[6]

Den tyske diktaren och naturforskaren Johann Wolfgang von Goethe fascinerades av fenomenet och döpte det till Das Elisabeth Linné-Phänomen. ("Elisabeth Linné Fenomenet")[3]

Det skulle mer än 100 år innan någon kom på vad blixtarna som Elisabeth Christina uppmärksammande var för något. Thore Magnus Fries, professor i botanik vid Uppsala universitet, konstaterade dock att det var fler blommor än bara indiankrassen som verkade skicka ut blixtar; samtliga blommor var dock orangeröda.[3]

Det var inte förrän 1914 som företeelsen kom att identifieras som ett optiskt fenomen i det mänskliga ögat som gör att det ser ut som blixtar – framförallt i skymningen – när den orangeröda blomman står i kontrast med de gröna bladen. I ögat finns det tappar och stavar. Tapparna gör att vi ser färger (de är känsliga för ljusets frekvens), stavarna att vi ser ljusintensitet. När det är mörkt ser vi främst med stavarna. Så när vi i svagt ljus – som vid exempelvis skymning – ser den röda blomman reagerar de färgstarka tapparna med att sända en signal till hjärnan som uppfattas som en blixt.[3]

I populärkultur[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Family life", Uppsala universitet, 2008. Läst den 4 maj 2013.
  2. ^ System. ”Carl von Linné forts.” (på sv). www.nrm.se. http://www.nrm.se/forskningochsamlingar/botanik/botaniskhistoria/carlvonlinne/linnedel2.1135.html. Läst 12 mars 2017. 
  3. ^ [a b c d e f g h] Manktelow, Mariette; Kettunen, Petronella (2007). Kvinnorna kring Linné. ISBN 978-91-85527-06-9 
  4. ^ ”Carl Fredrik Bergencrantz” (på en-US). geni_family_tree. https://www.geni.com/people/Carl-Fredrik-Bergencrantz/6000000007413203210. Läst 12 mars 2017. 
  5. ^ [a b] Linnæa, Elisabeth Christina (1762). ”Om indianska krassens blickande”. Kungliga Vetenskapsakademins Handlingar. http://hosting.devo.se/kvah/catview.html?method=start&bookId=726&articleId=20263&skipSearchCriteria=false. Läst 12 mars 2017. 
  6. ^ Linnæus, Carl (1762). ”Om Indianska krassen och dess blickande”. Kungliga Vetenskapsakademins Handlingar. sid. 286. http://hosting.devo.se/kvah/catview.html?method=start&bookId=726&articleId=20265&skipSearchCriteria=false. Läst 12 mars 2017. 
  7. ^ Wahldén, Christina (2013). Den som jag trodde skulle göra mig lycklig. Stockholm: Norstedt. Libris 14751539. ISBN 9789113051802 
  8. ^ Greve, Victoria (5 februari 2014). ”'Den som jag trodde skulle göra mig lycklig' av Christina Wahldén”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5776333. Läst 5 februari 2014. 
  9. ^ Granhammer, Ann (2006). Den indianska krassens blickande: en berättelse. Stockholm: Bonnier. Libris 10010515. ISBN 91-0-010617-8 
  10. ^ Paulina Helgeson (3 februari 2006). ”Lätt att gripas av Linnés bortglömda dotters längtan”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/litteratur/latt-att-gripas-av-linnes-bortglomda-dotters-langtan_32421.svd. Läst 5 februari 2014. 
  11. ^ ”"Flora for Lisa", masters project : Beata Boucht” (på en). www.beataboucht.com. http://www.beataboucht.com/own-projects/flora-for-lisa-masters-project/. Läst 12 mars 2017.