Samuel Taylor Coleridge

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om 1700-talspoeten Samuel Taylor Coleridge. För tonsättaren, se Samuel Coleridge-Taylor.
Samuel Taylor Coleridge

Samuel Taylor Coleridge, född 21 oktober 1772 i Ottery St. Mary, Devon, död 25 juli 1834 i Highgate, London, var en brittisk författare, troligtvis mest känd för The Rime of the Ancient Mariner (1798). Han var far till Hartley och Sara Coleridge.

Coleridges far var präst i Ottery Saint Mary, och som 19-åring kom han till Cambridge för studier. I början utmärkte han sig genom sin studiebegåvning, men tröttnade snart och började ägna sig mer åt nöjen än studier, samtidigt som han fångades av och studieresultaten blev därefter. Han tog då värvning vid ett dragonregement, men övergav snart även sin militärbefattning för fortsatta studier, men lämnade slutligen Cambridge 1794 utan någon examen. Han lärde nu känna den jämnårige Robert Southey, som var lika. Southey och Coleridge var båda inspirerade av den franska revolutionen och bildade tillsammans det berömda "pantikratiska sällskapet", avsett att utvecklas till ett kommunistiskt nybyggarsamfund i Amerika. Det stannade vid drömmar, men Southey och Coleridges förhållande stärktes sedan de båda vännerna gifte sig med två systrar. Coleridges äktenskap blev dock snart olyckligt, han var mer intresserad av romantiska fantasier och opium än familjeliv.[1]

Flera av hans mest berömda dikter, främst den korta, av den mongoliska staden Xanadu inspirerade dikten Kubla Khan 1797 skrevs under opiumrus. Tillsammans med William Wordsworth utgav Coleridge 1798 Lyrical Ballads, där den brittiska romantiska poesin slog ut i full blom. Coleridge, Wordsworth och Sothey kom från 1798 att benämnas "sjöskolan" eller "the lake poets", efter sitt stamtillhåll i en sjörik trakt i Westmorland. Coleridges bidrag till den gemensamma diktningen bestod framför allt av The ancient mariner, som blev epokgörande inom brittisk poesi, ett hyperromantiskt poetiskt verk i folklig balladform. Han påbörjade även vid den här tiden den stora berättande dikten Christabel. Diktsamlingen blev aldrig färdigställd, och utgavs i fragmentariskt skick först 1816, men hade genom uppläsningar i delar varit känd sedan tidigare, och utövat stort inflytande på poeter som Walter Scott och George Gordon Byron. 1802 utgavs hans diktsamling Dejection ut, den blev den sista av hans verkligt stora verk. Efter detta började hans opiummissbruk kraftigt påverka hans skaparkraft. Han fortsatte att livnära sig som journalist och föreläsare, och utnyttjade sina vänners hjälpsamhet. Från 1815 fann han en asyl hos en doktor Gillman i Hampstead och omhändertogs i dennes familj under resten av sitt liv. Trots detta kunde han fortsätta att skriva. 1817 utgav hans främsta kritiska verk, Biographia literaria, som bland annat innehåller en oöverträffad analys av Wordsworths poesi, och som orakel för yngre diktare fortsatte han av vara samlingspunkten i ryktbara konversationsaftnar.[1]

Verk[redigera | redigera wikitext]

  • Kubla Khan
  • Christabel
  • The Pains of Sleep
  • The Willing Suspension of Disbelief
  • The Rime Of The Ancient Mariner

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Samuel Taylor Coleridge har fått en krater uppkallad efter sig på Merkurius, Coleridgekratern.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Malmö 1931

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]