Ellen Burstyn
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den saknar källhänvisningar och kan inte verifieras. (2011-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Ellen Burstyn | |
 Ellen Burstyn, 2009. | |
| Född | Edna Rae Gillooly 7 december 1932 Detroit, Michigan, USA |
|---|---|
| Utbildad vid | Cass Technical High School och Lee Strasberg Theatre and Film Institute |
| Aktiva år | 1958– |
| Make | William Alexander (1950–1957; skilda) Paul Roberts (1958–1961; skilda) Neil Burstyn (1964–1972; skilda) |
| Betydande roller | |
| Lois Farrow i Den sista föreställningen Chris MacNeil i Exorcisten Alice Hyatt i Alice bor inte här längre Sara Goldfarb i Requiem for a Dream | |
Bästa kvinnliga biroll – miniserie eller film 2013 – Political Animals | |
| IMDb SFDb | |
Ellen Burstyn, född 7 december 1932 i Detroit i Michigan, är en amerikansk skådespelare. Bland Burstyns filmer märks bland andra Den sista föreställningen (1971), Exorcisten (1973), Alice bor inte här längre (1974), Samma tid nästa år (1978), Åter till livet (1980), Silence of the North (1981), Hur man gör ett amerikanskt lapptäcke (1995) och Requiem for a Dream (2000).
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Burstyn flyttade hemifrån som 18-åring för att söka lyckan som fotomodell i Texas och New York. Hon uppträdde sedan på nattklubbar i Montréal i Kanada. 1957 gjorde hon Broadwaydebut under namnet Ellen McRae. Hon medverkade sedan i ett flertal TV-serier och hade några småroller på film.
Ellen Burstyn studerade sedan vid Lee Strasbergs berömda Actors Studio och fick sitt genombrott på film i Den sista föreställningen 1971, för vilken hon belönades med såväl New York som National Film Critics utmärkelse.
Burstyn har nominerats till sex Oscars varav hon vunnit en, 1975 i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll 1974 för Alice bor inte här längre. Samma år erhöll hon en Tony Award för sin roll i teaterpjäsen Same Time Next Year, som hon sedan gjorde på film 1978. Burstyn har även vunnit en Golden Globe och två Emmy Awards.
Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]
- 1970 – Kräftans vändkrets
- 1971 – Den sista föreställningen
- 1972 – The King of Marvin Gardens
- 1973 – Exorcisten
- 1974 – Harry och Tonto
- 1974 – Alice bor inte här längre
- 1978 – Samma tid nästa år
- 1980 – Åter till livet
- 1981 – Silence of the North
- 1985 – En familj i kris
- 1987 – Dear America: Letters Home from Vietnam (röst)
- 1988 – Hannas krig
- 1991 – Kärlekens val
- 1993 – Älska igen!
- 1994 – When a Man Loves a Woman
- 1995 – Hur man gör ett amerikanskt lapptäcke
- 1995 – Barnvaktsklubben
- 1998 – Sex lektioner i kärlek
- 1998 – Fyra kvinnor (TV-serie)
- 2000 – Requiem for a Dream
- 2002 – Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter
- 2006 – The Fountain
- 2012 – Coma (TV-serie)
- 2012 – Political Animals (TV-serie)
- 2014 – Interstellar
- 2014 – Flowers in the Attic
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Ellen Burstyn på Internet Movie Database (engelska)
- Ellen Burstyn på Internet Broadway Database (engelska)
Wikimedia Commons har media som rör Ellen Burstyn.
Wikimedia Commons har media som rör
|
