Else Kleen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Else Kleen
Else Kleen i början av 1900-talet.jpg
Född26 februari 1882[1]
Wien[1][2]
Död21 december 1968[3][1] (86 år)
Bromma församlingSverige[1]
BegravdBromma kyrkogård[3]
kartor
MedborgarskapSvenskt[4]
SysselsättningJournalist[1], författare[1]
FöräldrarEmil Kleen[1]
Andrea Gram
SläktingarCarl William Kleen (syskon)
Redigera Wikidata
Skribent i Stockholms-Tidningen, ur filmen Varje dag en världsrevy (1937)

Else Kleen, som gift Kleen-Möller, född 26 februari 1882 i Wien, död 26 februari 1968 i Bromma, Stockholm, var en svensk journalist, samhällsdebattör, konstnär, författare och skriftställare med signaturen Gwen och även under pseudonymen Fru Hein. [5]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Else Kleen var dotter till Emil Kleen och Grethe Gram (1853-1927), och sondotter till Johan af Kleen och Anna Beata af Kleen (1813–94). Efter flickskola studerade hon måleri vid Berghs målarskola i Stockholm 1899-1901, och Antonio de la Gandara i Paris. Tillbaka i Stockholm blev hon medarbetare vid Dagens Nyheter, Stockholms Dagblad och Stockholms-Tidningen.

1907 gav hon ut boken Gwen's bok för hemmet, med matnyttiga och sedelärande tips för hur man blir en god husfru.

År 1914 debuterade hon som romanförfattare med den feministiska Släktens kvinnor, vilken åtföljdes av Det stora spelet året därefter. Genom böcker som Kvinnor och kläder (1910) försökte hon höja klädkulturen i landet.

På hösten år 1916 - mitt under första världskriget - följde hon med maken Göran von Horn, som skickats som diplomatisk kurir till Paris, dit paret reste via Göteborg, Newcastle och London. Efter återkomsten gav Kleen ut reportageboken Hur där såg ut. Över England till Frankrike 1916 (Stockholm 1917), i vilken hon beskriver sina intryck från krigets England och Frankrike och de samtal hon fört, framför allt i Frankrike, om livet under kriget. Boken är påfallande ententevänlig.

År 1912 började hon engagera sig i sociala frågor, och gjorde reportage om psykisk hälsovård och fångvård, och uppdagade misshandel av barn och ungdomar som bodde i skyddshem. Med artikelserier och böcker blev hon en betydelsefull opinionsbildare, som konkret ledde till reformer 1936 och 1937 och till flera åtal mot förövare. År 1939 dömdes hon, av Stockholms rådhusrätt, till 2 månaders fängelse och 6500 kronor i skadestånd för ärekränkning och falsk angivelse av justitiekanslern för att ha låtit utgiva boken Gröna ön, som var författad av en fånge, den finske mördaren Bruno Poukka. Hon hade själv författat förordet till Poukkas bok.[6] Hon avtjänade straffet på Långholmen [7]

Till stor del var 1942 och 1945 års reformer av straffvården samt den förändrade straffrätten ett verk av Else Kleen.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Kleen var gift första gången 1902–1908 med arkitekten Torben Grut, andra gången 1911–1914 med bokförläggaren Henrik Koppel, tredje gången 1916–1922 med tjänstemannen Göran Henning von Horn (1888–1946) och fjärde gången från 1926 med politikern Gustav Möller.[8]

Hennes grav återfinns på Bromma kyrkogård.[9]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Gwens bok för hemmet (1910)
  • Kvinnor och kläder. En krönika om adertonhundratalet (1910)
  • Släktens kvinnor (1914)
  • Det stora spelet (1915)
  • Sin egen jungfru (1923)
  • Skyddshemmen (1936)

[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 11564, omnämnd som: Else Kleen, läst: 17 november 2017, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1900, Riksarkivet, omnämnd som: Else, f. 1882 i Jakob och Johannes Stockholm, läs online, läst: 18 april 2018, (Källa från Wikidata)
  3. ^ [a b] Kleen-Möller, ELSE, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 11 juli 2017, (Källa från Wikidata)
  4. ^ Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018, (Källa från Wikidata)
  5. ^ Bohman, Nils (Stockholm : Bonnier, 1942-1955). Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. sid. 269 
  6. ^ ”Gröna ön”. www.kb.se. https://www.kb.se/hitta-och-bestall/samlingsbloggen/blogginlagg/2019-08-27-grona-on.html. Läst 28 augusti 2019. 
  7. ^ Alltför mycket kvinna: en biografi om Else Kleen och den nya kvinnan som samhällsförbättrande journalist. Lundgren, Kristina 2010 ISBN 978-91-7331-313-1
  8. ^ Elgenstierna Gustaf, red (2002). Riddarhusets stamtavlor (Version 3.0). Stockholm: Riddarhusdirektionen. Libris länk 
  9. ^ ”SvenskaGravar”. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190821123718/https://www.svenskagravar.se/gravsatt/45999514. Läst 21 augusti 2019. 
  10. ^ Bohman Nils, red (1942-1955). Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. Stockholm: Bonnier. Libris länk 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]