Emil Nervander
Emil Fredrik Nervander, född den 16 november 1840 i Helsingfors, död den 27 januari 1914 i Björneborg, var en finländsk skriftställare, son till Johan Jakob Nervander.
Nervander, som blev student 1858 och filosofie kandidat 1869, offentliggjorde Den kyrkliga konsten i Finland under medeltiden I, II (1887-88; ingår i "Folkupplysningssällskapets skrifter"), Lojo kyrka och dess medeltidsmålningar (1896) samt en mängd tidningsuppsatser av konsthistoriskt innehåll.
1892 förordnades han till biträde åt Arkeologiska kommissionen vid arbeten rörande konstens, konstindustriens och kulturlifvets historia. Som sådan arbetade han för återställandet av kyrkornas medeltida kalkmålningar.
Nervander redigerade och utgav Fredrik Cygnæus "Samlade arbeten" (1881-85), till vilken publikation han fogade ett Minne af Fredrik Cygnæus (1892), och "Johan Vilhelm Snellmans samlade arbeten" (1892-97).
Bland hans skönlitterära arbeten (som ung diktare begagnade han pseudonymen Emlékyl, ett ungerskt ord, som betyder: "Till minne") kan nämnas Dikter, I-II (1869 och 1873, däri ingår Kungabarnen, sorgespel i 3 akter), Berättelser från Finland (1877) samt Finska bilder (1887).
Han författade vidare bland annat Blad ur Finlands kulturhistoria och Kejsar Alexander I:s resor i Finland (även på finska).
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Nervander, 2. Emil Fredrik, 1904–1926.
Länkar
- Emil Nervander i 375 humanister. Helsingfors universitets humanistiska fakultet. 27.7.2015.