Erich Honecker

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Erich Honecker


Generalsekreterare för centralkommittén i Tysklands socialistiska enhetsparti
Ämbetsperiod
3 maj 1971–18 oktober 1989
Företrädare Walter Ulbricht
Efterträdare Egon Krenz

Ordförande i statsrådet i den tyska demokratiska republiken
Ämbetsperiod
29 oktober 1976–18 oktober 1989
Företrädare Willi Stoph
Efterträdare Egon Krenz

Ordförande i nationella försvarsrådet i Tyska demokratiska republiken
Ämbetsperiod
1971–1989
Företrädare Walter Ulbricht
Efterträdare Egon Krenz

Född 25 augusti 1912
Neunkirchen, Kejsardömet Tyskland
Död 29 maj 1994 (81 år)
Santiago, Chile
Nationalitet Tysk
Politiskt parti Tysklands socialistiska enhetsparti
Maka Edith Baumann (1950-1953)
Margot Honecker (f. 1927)
Yrke Politiker
Religion Ateism

Erich Honecker, född 25 augusti 1912 i Neunkirchen i Tyskland, död 29 maj 1994 i Santiago i Chile, var en tysk politiker (kommunist). Han var Tyska socialistiska enhetspartiets förstesekreterare och därmed Östtysklands (DDR) politiske ledare 1971-1989 och statsöverhuvud 1976-1989. Efter järnridåns fall ställdes han till ansvar för de dödsskjutningar av flyktingar som inträffat vid gränsen mot Västtyskland under hans regim, men på grund av Honeckers hälsa avbröts rättegången 1993. Han flyttade därefter till Chile, där han avled i cancer.

Politisk verksamhet i Weimarrepubliken och Tredje riket[redigera | redigera wikitext]

Honecker påbörjade sin politiska bana som artonåring, då han gick med KPD, Tysklands kommunistiska parti 1930. 1930-1931 besökte han Leninskolan i Moskva och blev vid hemkomsten distriktsledare för KJVD Saargebiet.

Under tiden då naziregimen styrde i Tyskland satt han stundtals fängslad. Hans politiska aktivitet under nazitiden bestod av att företräda KPD i Saarland och att propagera mot ett återinträde i Tredje riket, då Saarland som en konsekvens av Versaillesfreden styrdes av Frankrike med mandat från Nationernas förbund. 1935 kom Saarland genom en folkomröstning tillbaka till Tyskland varpå Honecker flydde till Frankrike. 28 augusti 1935 reste han under namnet Marten Tjaden illegalt till Berlin. I motståndsrörelsen arbetade han nära med Herbert Wehner, som senare blev ledande SPD-politiker i Västtyskland.

I december 1935 greps han av Gestapo och sattes i häktesförvaring i Moabitfängelset i Berlin fram till 1937. I juni 1937 dömdes han till tio års fängelse. I början av 1945 flyttades han efter gott uppförande till ett arbetslag i kvinnofängelset på Barnimstrasse i Berlin. Den 6 mars 1945 lyckades han fly i samband med ett bombanfall. Han gömde sig i en kvinnlig fängelsevakts våning. Han kom senare att återvända till fängelset utan att Gestapo fick vetskap om att han varit borta. Han flyttades till ett fängelse i Brandenburg. Röda armén fritog fängelset 27 april varpå Honecker åkte till Berlin. Hans flykt som han inte avtalade med de andra politiska fångarna och att han inte deltog i den marsch som de befriande kommunistiska fångarna gjorde mot Berlin blev senare en belastning för Honecker politiskt liksom hans förhållande med en kvinnlig fångvaktare. Honecker kom senare att förfalska händelserna i intervjuer och i sina memoarer.

Karriär i DDR[redigera | redigera wikitext]

I maj 1945 träffade Honecker Gruppe Ulbricht, de kommunister som levt i exil i Sovjetunionen. Han träffade då Walter Ulbricht genom Waldemar Schmidt. De kände varandra inte personligen innan dess. Honecker kom 1946 att vara med och grunda Freie Deutsche Jugend som han också blev ordförande för. Han var som FDJ-chef med och arrangerade Deutschlandtreffen der Jugend tre gånger. Han blev upptagen i centralkommitténs politbyrå.

Från rollen som FDJ-chef steg han sedan uppåt i graderna. År 1961 ledde Honecker byggandet av Berlinmuren. 1971 efterträdde han den åldrige och försvagade Walter Ulbricht som generalsekreterare i Tysklands socialistiska enhetsparti (SED), DDR:s statsbärande parti.

Honecker blev symbolen för DDR-styret med allt större ekonomiska och sociala problem men med få närmanden till Västtyskland. Under 1970-talet skedde dock vissa närmanden via Grundlagsfördraget, Fyrmaktsavtalet och Transitavtalet mellan DDR och Förbundsrepubliken Tyskland. Internationellt var Honeckers mål att få DDR erkänt vilket också lyckades till stora delar, bland annat upptogs DDR i Förenta nationerna 1973. Under Honeckers tid vid makten försökte DDR att få en starkare status internationellt som "det andra Tyskland". Inrikes byggdes bland annat Palast der Republik och en rad miljonprogramområden.

Honecker kom också att vara den första och sista statschefen i DDR som gjorde ett officiellt statsbesök i Västtyskland 1987. År 1981 hade den västtyske kanslern Helmut Schmidt besökt DDR och redan 1983 planerades ett besök av Honecker men det sköts upp. I samband med besöket hälsade Honecker på sin hemstad i Saarland där hans syster fortfarande bodde kvar. Statsbesöket ansågs tydligt markera Tysklands delning i två stater och som Honeckers stora stund utrikespolitiskt. Besöket var häftigt omdebatterat, inte minst då man spelade DDR:s nationalsång under besöket.

Efter DDR:s upplösning[redigera | redigera wikitext]

Honecker får en kyss av Leonid Brezjnev, avbildat på en del av Berlinmuren kallad East Side Gallery. Målningen är gjord efter ett berömt foto.

DDR:s dagar skulle visa sig vara räknade och den 17 oktober 1989 avsattes Honecker av politbyrån och han flydde så småningom till Moskva. Han efterträddes som DDR:s president och generalsekreterare för det östtyska kommunistpartiet av Egon Krenz och gav upp alla sina ämbeten. När det nya Ryssland (OSS) inte längre ville bevilja Honecker politisk asyl utlämnades han 1992 till Tyskland. Där ställdes han inför domstol anklagad för att vara ansvarig för mördandet av de hundratals människor som, i samband med flyktförsök, miste livet längs den tysk-tyska gränsen. Efter att tysk domstol 1993 släppt Honecker av hälsoskäl, flyttade han tillsammans med sin fru Margot Honecker till dottern i Chile där han i maj 1994 avled i levercancer[1].

Erich Honecker kremerades och askan är i hans familjs ägo.

Citat[redigera | redigera wikitext]

I en intervju i Dagens Nyheter den 24 juni 1986 får Honecker frågan under vilka förutsättningar han kan tänka sig att riva Berlinmuren:

  • "Jag har ett gammalt svar: När de omständigheter som ledde till dess byggande inte längre finns. Det finns ett tyskt ordspråk: 'Man kan ej leva i fred om grannen ej vill'."

I samma intervju förklarar Honecker varför han anser att DDR är ett demokratiskt land.

  • "I vårt politiska system förstås demokrati i dess ursprungliga betydelse som folkherravälde som förverkligas allt mer. I DDR är det politikens viktigaste samhälleliga uppgift att motivera varje medborgare till att vara med att arbeta, planera och regera."

Detta kan jämföras med ett uttalande av samme Honecker i tidskriften Neuer Weg, nummer 29 1974:

  • "Inget problem av betydelse kan lösas utan vårt partis handlingskraftiga politisk-ideologiska och organisatoriska arbete. Det finns inget alternativ till vårt partis växande roll i samhället."

Ur ett tal den 19 januari 1989, alltså 294 dagar före murens fall (talet återgivet av Märkische Volksstimme följande dag):

  • "Muren kommer att finnas kvar om femtio och även hundra år, om de bakomliggande orsakerna ännu inte avlägsnats"

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Om dramatiska händelser, 1992

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Margot Honecker ger sig inte”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/margot-honecker-ger-sig-inte. Läst 18 mars 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Walter Ulbricht
Östtysklands ledare
1971-1989
Efterträdare:
Egon Krenz
Föregångare:
Walter Ulbricht
Generalsekreterare i Socialistiska Enhetspartiet
1971-1989
Efterträdare:
Egon Krenz
Föregångare:
Willi Stoph
Ordförande i Östtysklands statsråd
1976-1989
Efterträdare:
Egon Krenz