Ernst Woermann

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ernst Woermann

Ämbetsperiod
1940–1943

Chef för politiska avdelningen vid Auswärtiges Amt
Ämbetsperiod
1 april 1938–1943
Företrädare Ernst von Weizsäcker
Efterträdare Andor Hencke

Ämbetsperiod
3 augusti 1943–8 maj 1945
Företrädare Heinrich Georg Stahmer
Efterträdare

Född 30 mars 1888
Dresden, Kungariket Sachsen, Kejsardömet Tyskland
Död 5 juli 1979 (91 år)
Heidelberg, Baden-Württemberg, Västtyskland
Nationalitet Tysk
Politiskt parti Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP)
Utbildning Jurist
Yrke Diplomat
Militärtjänst
I tjänst för Tyskland
Försvarsgren Schutzstaffel (SS)
Grad HH-SS-Oberfuhrer-Collar.png Oberführer[1]

Ernst Woermann, född 30 mars 1888 i Dresden, död 5 juli 1979 i Heidelberg, var en tysk promoverad jurist, diplomat och SS-officer. Under andra världskriget var han bland annat statssekreterare vid Auswärtiges Amt och från 1943 Tredje Rikets ambassadör vid nationalkinesiska regeringen i Nanking.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ernst Woermann, som var son till konsthistorikern Karl Woermann, studerade rättsvetenskap vid universiteten i Heidelberg, München, Freiburg och Leipzig. Efter att ha promoverats till juris doktor deltog han som soldat i första världskriget. Efter kriget inledde Woermann sin diplomatbana. Han tjänstgjorde bland annat vid de tyska ambassaderna i London och Wien och senare London, där han företrädde Joachim von Ribbentrop. I april 1938 avlöste Woermann Ernst von Weizsäcker som understatssekreterare och chef för politiska avdelningen vid Auswärtiges Amt.[2]

Kort efter Kristallnatten i november 1938 närvarade Woermann, som representant för Auswärtiges Amt, vid en av Hermann Göring sammankallad konferens på Reichsluftfahrtministerium, där deltagarna diskuterade antijudiska åtgärder.[a] Göring gjorde klart för de församlade diplomaterna och politikerna, att varje för Tysklands vidkommande utrikespolitisk konflikt skulle föranleda åtgärder mot Tysklands judar.[3]

Från april 1943 till krigsslutet i maj 1945 var Woermann Tredje Rikets ambassadör vid nationalkinesiska regeringen i Nanking,[2] som var en japansk marionettstat. Efter Japans kapitulation den 2 september 1945 greps Woermann av de allierade. Tillsammans med bland andra diplomaterna Lothar Eisenträger och Elgar von Randow ställdes Woermann inför rätta för att ha uppmuntrat till tyska krigshandlingar efter Tysklands kapitulation den 8 maj 1945. Rättegången, vars formella namn är United States of America vs. Lothar Eisentraeger, hölls inför en amerikansk krigsförbrytardomstol i Shanghai mellan oktober 1946 och januari 1947. Eisenträger dömdes till livstids fängelse, medan Woermann och von Randow frikändes.[4]

Ministerierättegången[redigera | redigera wikitext]

Den 6 januari 1948 inleddes i Nürnberg den så kallade Ministerierättegången, formellt benämnd United States of America vs. Ernst von Weizsäcker, et al., mot bland andra Woermann, Ernst von Weizsäcker, Hans Heinrich Lammers, Wilhelm Stuckart och Walther Darré. Som högt uppsatt ämbetsman vid Auswärtiges Amt hade Woermann deltagit i förberedelserna inför de tyska invasionerna av Polen 1939, Danmark och Norge 1940 samt Jugoslavien, Grekland och Sovjetunionen 1941.[5] Det framkom att Woermann bland annat hade känt till Hitlers så kallade kommandoorder av den 18 oktober 1942, som gick ut på att de allierade kommandosoldater som påträffades av tyska trupper i Europa och Afrika omedelbart skulle dödas, helt utan rättegång. Officiellt hette det att dessa soldater hade dödats "i strid".[6]

Den 13 april 1949 dömdes Woermann till sju års fängelse. De år han suttit frihetsberövad räknades till godo, vilket innebar att rätten fastslog att hans strafftid tog sin början den 15 oktober 1945.[7] I december 1949 reducerades straffet till fem års fängelse och han frisläpptes från Landsbergfängelset den 18 januari 1950.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Trials of War Criminals before the Nuernberg Military Tribunals under Control Council Law No. 10. Nuernberg October 1946 – April 1949, "XII", s. 15 
  2. ^ [a b c] Klee 2007, s. 684.
  3. ^ Conze et al. 2010, s. 172–173. ”Wenn das Deutsche Reich in irgendeiner absehbaren Zeit in außenpolitischen Konflikt kommt, so ist es selbstverständlich, dass auch wir in Deutschland in erster Linie daran denken werden, eine große Abrechnung an den Juden zu vollziehen.”
  4. ^ Law Reports of Trials of War Criminals, "XIV", 1949, s. 14 
  5. ^ Trials of War Criminals before the Nuernberg Military Tribunals under Control Council Law No. 10. Nuernberg October 1946 – April 1949, "XIV", s. 389 
  6. ^ Trials of War Criminals before the Nuernberg Military Tribunals under Control Council Law No. 10. Nuernberg October 1946 – April 1949, "XII", s. 36 
  7. ^ Trials of War Criminals before the Nuernberg Military Tribunals under Control Council Law No. 10. Nuernberg October 1946 – April 1949, "XIV", s. 866 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]