FA-cupfinalen 1970

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
FA-cupfinalen 1970
Old Wembley Stadium (external view).jpg
FA-cupen 1970
Final
Datum11 april 1970
ArenaWembley Stadium
SpelortLondon
DomareEric Jennings
Publik100  000
Omspel
Datum29 april 1970
ArenaOld Trafford
SpelortManchester
DomareEric Jennings
Publik62 078
1969
1971

FA-cupfinalen 1970 spelades 11 april 1970 på Wembley Stadium och slutade 2-2 efter förlängning vilket betydde att omspel fick tillgripas och omspelet spelades den 29 april på Old Trafford. Det var första gången som en omspel krävdes vid en FA-cupfinal på Wembley. Det var också en final där två olika fotbollsstilar möttes, Chelsea, ett extravagant lag från södern mötte det kompromisslösa men skickliga Leeds United från norr. Båda sidor kämpade för att vinna FA-cupen för första gången och tog sig till finalen som två av bästa lagen under den perioden, och som andra respektive tredje lag i division 1 den säsongen. Efter fyra timmar hård kamp stod Chelsea slutligen som segrare då de vann omspelet med 2-1. Det var första gången under perioden 1923 till 2000 som en FA-cupfinal spelade på en annan arena än Wembley Stadium.

Matchsummering[redigera | redigera wikitext]

Den första matchen spelades den 11 april på Wembley, vilket var ungefär en månad tidigare än normalt för en FA-cupfinal på grund av engelska fotbollsförbundets önskan att ge engelska landslaget, de regerande världsmästarna tillräckligt med tid för att acklimatisera sig för Fotbolls-VM 1970 i höghöjdslandet Mexiko där de skulle försvara sitt mästerskap. Spelet påverkades av en dålig plan då en hästhoppningstävling [1] hade gått på planen en vecka innan finalen. I en match där Leeds generellt anses ha varit det klart bättre laget, bättre organiserade och som lag, och där speciellt vänsteryttern Eddie Gray gav för David Webb och Chelsea försvaretstora problem. Leeds tog ledningen efter 20 minuter på en nick efter hörna från Jack Charlton där bollen inte studsade och Chelseas Eddie McCreadie därmed missade sin rensning på mållinjen och bollen istället rullade i mål. Mot slutet av första halvlek kvitterade Chelsea på ett lågt skott från 20 meter som Leeds målvakt Gary Sprake såg ut att ha full kontroll på men där bollen gled under honom och i mål. Leeds såg ut att ha säkrat segern sex minuter från slutet då Allan Clarke nickade i stolpen och Mick Jones var den första att reagera och slå returen i mål, men enbart två minuter senare nickade Ian Hutchinson in kvitteringen på ett inlägg från John Hollins för att ta matchen till omspel. Det var den första FA-cupfinalen som krävt omspel sedan 1912.

Omspelet på Old Trafford, med över 28 miljoner TV-tittare, blev en mycket uppmärksammad match inom engelsk fotboll. En nutida domare, David Elleray, studerade en repris av matchen flera år senare och enligt hans åsikt, skulle matchen med nutida bedömning ha resulterat i totalt sex utvisningar och 20 gula kort. I början av matchen träffade Ron Harris Eddie Gray med en spark på baksidan av knät, en spark som i stort sett gjorde att Gray blev oförmögen att röra sig. Charlton knäade och skallade Peter Osgood och Chelseas målvakt Bonetti blev skadad efter at ha tryckts in i nätet av Leeds anfallare Jones. Norman Hunter och Ian Hutchinson utväxlade slag medan McCreadie and John Giles hade utfall mot sina motståndare.

Leeds var än en gång det bättre laget, de var snabbare på bollen, täckte bättre och med ett bättre och precisare passningsspel. Laget tar också ledningen då Clarke driver bollen över mittplan förbi 3 man och spelar fram bollen till Jones som skjuter den mot bortre burgaveln förbi Bonetti och i mål från c:a 20 meter. Chelseas kvittering kom 12 minuter före slutet efter ett flygande anfall där Osgood gör mål på en flygande nick efter inlägg av Charlie Cooke. Charlton skulle ha markerat Osgood, men hade tappat markering då han istället var i färd med att ge igen efter att ha fått en förlamande spark av Hutchinson i Chelseas straffområde minuten innan. Genom målet så blev Osgood den siste spelaren till dags dato att ha gjort mål i varje omgång i FA-cupen. Vid ställningen 1-1 i förlängningen så missar nästan samtliga spelare i straffområdet ett långt inkast från Hutchinson, men Charlton får huvudet på bollen som går i an båge mot bortre stolpen där Webb ostört kan styra bollen i mål. Det var första gången som Chelsea var i ledningen i finalen och de höll ledningen till slutsignalen för att slutligen vinna sin första FA-cup.

Matchfakta[redigera | redigera wikitext]

Wembley[redigera | redigera wikitext]

11 april 1970 Chelsea 2 – 2 (e.f.) Leeds United Wembley Stadium, London
16:00 CET Houseman Mål 41′
Hutchinson Mål 86′
(1 – 1)
Rapport
Charlton Mål 20′
Jones Mål 84′
Publik: 100 000
Domare: Eric Jennings
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Kit shorts thinwhitesides.png
Lagfärger
Lagfärger
Chelsea
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Leeds United
CHELSEA:
MV 1 England Peter Bonetti
HB 2 England David Webb
LB 3 Skottland Eddie McCreadie
MF 4 England John Hollins
CB 5 Irland John Dempsey
CB 6 England Ron Harris Captain sports.svg Utbytt
RM 7 England Tommy Baldwin
MF 8 England Peter Houseman Mål 41′
CF 9 England Peter Osgood
CF 10 England Ian Hutchinson Mål 86′
LM 11 Skottland Charlie Cooke
Avbytare:
DF 12 England Marvin Hinton Inbytt
Manager:
England Dave Sexton
LEEDS UNITED:
MV 1 Wales Gary Sprake
HB 2 England Paul Madeley
LB 3 England Terry Cooper
MF 4 Skottland Billy Bremner Captain sports.svg
CB 5 England Jack Charlton Mål 20′
CB 6 England Norman Hunter
RM 7 Skottland Peter Lorimer
CF 8 England Allan Clarke
CF 9 England Mick Jones Mål 84′
MF 10 Irland John Giles
LM 11 Skottland Eddie Gray
Avbytare:
MF 12 England Mick Bates
Manager:
England Don Revie

Matchregler

  • 90 minuter.
  • 30 minuter extratid (om oavgjort vid full tid).
  • Omspel om det fortfarande är oavgjort efter extratiden.
  • En namngiven avbytare.


Old Trafford[redigera | redigera wikitext]

29 april 1970 Chelsea 2 – 1 (e.f.) Leeds United Old Trafford, Manchester
19:30 CET Osgood Mål 78′
Webb Mål 104′
(0 – 1)
Rapport
Jones Mål 35′ Publik: 62 078
Domare: Eric Jennings
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Kit shorts thingoldsides.png
Lagfärger
Lagfärger
Chelsea
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Leeds
CHELSEA:
MV 1 England Peter Bonetti
HB 2 England Ron Harris Captain sports.svg
VB 3 Skottland Eddie McCreadie
MF 4 England John Hollins
CH 5 Irland John Dempsey
CH 6 England David Webb Mål 104′
MF 7 England Tommy Baldwin
MF 8 Skottland Charlie Cooke
FW 9 England Peter Osgood Mål 78′ Utbytt efter 112 minuter 112′
FW 10 England Ian Hutchinson
VI 11 England Peter Houseman
Avbytare:
CH 12 England Marvin Hinton Inbytt efter 112 minuter 112′
Manager:
England Dave Sexton
LEEDS UNITED:
MV 1 Skottland David Harvey
HB 2 England Paul Madeley
VB 3 England Terry Cooper
MF 4 Skottland Billy Bremner Captain sports.svg
CH 5 England Jack Charlton
CH 6 England Norman Hunter
MF 7 Skottland Peter Lorimer
FW 8 England Allan Clarke
FW 9 England Mick Jones Mål 35′
MF 10 Irland John Giles
VY 11 Skottland Eddie Gray
Avbytare:
MF 12 England Mick Bates
Manager:
England Don Revie

Matchregler

  • 90 minuter.
  • 30 minuter extratid (om oavgjort vid full tid).
  • Omspel om det fortfarande är oavgjort efter extratiden.
  • En namngiven avbytare.

Vägen till Wembley[redigera | redigera wikitext]

Hemmalag anges först.

Chelsea[redigera | redigera wikitext]

Omgång 3: Chelsea 3–0 Birmingham City

Omgång 4: Chelsea 2–2 Burnley

Omspel: Burnley 1–3 Chelsea

Omgång 5: Crystal Palace 1–4 Chelsea

Omgång 6: Queens Park Rangers 2–4 Chelsea

Semifinal: Watford 1–5 Chelsea (på White Hart Lane, London)

Leeds United[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 1970 FA Cup Final, 4 september 2010.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Horse of the Year show