Watford FC

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Watford FC
Vicarage Road Watford.JPG
Vicarage Road, Watford
Grundinformation
Grundad 1881
Fullständigt namn Watford Football Club
Smeknamn The Hornets ("Bålgetingarna")
Serie The Championship
Ort Watford
Hemmaarena Vicarage Road
(Kapacitet: 23 500)
Nyckelpersoner
Tränare Giuseppe Sanninio
Matchställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
Mästare Division 3 2 (1968/1969, 1997/1998)
Mästare Division 4 1 (1977/1978)
Övrigt
Webbplats Officiell webbplats

Watford Football Club är en engelsk fotbollsklubb från Watford, bildad 1881, som spelar i den engelska andra ligan. Smeknamnet är "The Hornets" ("Bålgetingarna") efter klubbens gulsvarta matchställ.

Laget spelar sina matcher på Vicarage Road och är främst kända för sin makalösa resa genom seriesystemet 78-82 då man gick från division 4 till nuvarande Premier League på fyra säsonger.

Klubben förknippas även starkt med artisten Elton John som under två olika perioder varit verksam som ordförande i klubben.

Sedan säsongen 2012/13 ägs klubben av Italienaren, Giampaolo Pozzi, som även äger Serie A klubben Udinese och spanska LaLiga laget Granada.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Watford blev invald i The Football League 1920, och slutade på sjätte plats i division tre säsongen 1920/21. Den bästa perioden i klubbens historia var mellan 1982 och 1988, då man spelade sex säsonger i högsta divisionen. Framgångarna under denna tid möjliggjordes till stor del av betydande ekonomiska tillskott från ett av klubbens fans, popstjärnan, tillika ordförande Elton John.

Första säsongen i division ett, 1982/83, var den bästa, då Watford slutade på andra plats efter Liverpool. 1984 gick laget till final i FA-cupen, där det dock blev förlust mot Everton. Under den här perioden förfogade Watford över spelare som John Barnes och Luther Blissett.

1881 – Klubben bildas av Henry Grover, som även spelade som mittback under ett antal år. Namnet man går under är Watford Rovers. Matcherna spelas dock på olika planer i staden, bland annat Cassiobury Park och Vicarage Meadow. Detta eftersom man ännu ej fått någon fast hemmaplan.

1886 – Klubben spelar sina första tävlingsmatcher i FA Cupen och Herts County Cup

1890 – Rovers blir den officiella fotbollssektionen i West Herts Club & Ground och får en ny arena Cassio Road. Här skulle klubben spela sina hemmamatcher de kommande 32 åren.

1893 – Efter tre års ”internt krigande” beslutar man sig att ändra klubbens namn till West Herts.

1896 – West Herts går in i seriesystemet och hamnar i Division 2 I The Southern League

1897 – Klubben lämnar amatörfotboll och blir professionell

1898 – Rivalerna Watford St Marys går upp i West Herts och klubbens officiella namn blir Watford Football Club

1900 – Uppflyttade till Division 1 i The Southern League

1903 – Nedflyttade till Division 2 igen trots att klubben anställt sin första manager, John Goodall.

1904 – Uppflyttade till Division 1 i The Southern League

1909 – Klubben blir professionell även på styrelsenivå genom att man får sin första ”Board Of Directors”

1915 – Watford vinner The Southern League Championship

1920 – Efter att Watford varit titelhållare i fem år (pga uppehåll under kriget) så ombildas The Southern League och blir Division 3 Of The Football League. Watford hamnade utanför Top 6 under åren 1922-1934 och flyttades därmed varken upp eller ner.

1922 – Vicarage Road blir ny hemmaarena för Hornets

1939 – Man ställer in allt ligaspel de kommande sex åren pga Andra Världskriget. När seriespelet återupptas 1946 finns Watford fortfarande kvar i Division 3.

1958 – Ligasystemet omvandlas till fyra raka divisioner och klubben placeras i Division 4

1960 – Uppflyttade till Division 3 efter en fantastisk säsong. Laget innehöll bland annat Cliff Holton som det året vann skytteligan med mäktiga 42 mål. Ett klubbrekord som står sig ännu idag.

1961 – Når en tredje placering i Division 3 trots att man tidigare på säsongen sålt Holton till Northampton. Noteras bör att man släppte fram en kommande storspelare mellan stolparna – 18-åriga Pat Jennings

1969 – Watford vinner Division 3 och blir uppflyttade till Division 2 för första gången i klubbens historia.

1970 – Klubben når FA Cup-semifinalen för första gången. På vägen dit har man bland annat slagit ut Stoke och Liverpool.

1972 – Pengarna har tagit slut och man säljer spelare på löpande band. Detta slutar i att man trillar ur Division 2 och får starta om i tredje divisionen.

1975 – Ekonomin fortsätter att spela klubben ett spratt och efter två säsonger når man botten i seriesystemet genom att man trillar ner i Division 4

1976 – Hängivne Watford supportern och artisten, Elton John, blir ny ordförande i klubben. Han uttalar tydligt sitt mål – Division 1 (nuvarande Premier League)

1977- Elton John sparkar den nuvarande tränaren, Mike Keen, i april och anställer en oprövad Graham Taylor.

1978 – Taylors första år i klubben innebar en total överlägsenhet i Division 4 med uppflyttning till Division 3 som grädde på moset

1979 – Serieseger och uppflyttning till Division 2. Laget innehöll det årets toppskytt Ross Jenkins som vann skytteligan på 29 mål. Följande två säsonger innebar placeringarna 18 och 9.

1982 – Ännu en serieseger och nu hade man nått målet genom att man flyttas upp i högsta divisionen. På sju år har klubben gått från botten i Division 4 till, vad som skall visa sig, toppen i Division 1

1983 – Watford når en andra plats, som nykomling, efter seriesegrarna Liverpool och belönas med en UEFA Cup-plats. Skytteligan vinner ikonen Luther Blissett som i slutet på säsongen lämnar England och skriver på ett lukrativt kontrakt med italienska Milan.

1984 – Klubben når, för första gången i historien, en FA Cup-final. Tyvärr så står motståndarna Everton som vinnare efter en 2-0 seger på Wembley Arena.

1987 – Klubben når en 9:e plats i ligan och Graham Taylor lämnar klubben för ett nytt tränaruppdrag i Aston Villa

1988 – Klubben trillar ur första divisionen efter en usel säsong. John Barnes säljs till Liverpool och Dave Bassett, som ersatte Taylor, sparkas efter att laget nått 4 segrar på säsongens 23 första matcher.

1992 – Division 2 Of The Football League omvandlas till Division 1 samtidigt som högsta divisionen blir The Premiership

1996 – Watford har ett antal tunga säsonger bakom sig och blir detta året nedflyttade till Division 2. Detta trots att Graham Taylor återvände till klubben i februari samma år. Efter att laget trillat ner väljer Taylor att lämna tränarjobbet och blir istället Director Of Football i klubben. Ny manager blir Kenny Jackett.

1998 – Serieseger och uppflyttning till Division 1. Jacket kliver inför säsongen ner till assisterande manager och Graham Taylor tar, ännu en gång, upp laget en division.

1999 – Under Taylors piska vinner man mot Bolton i den avgörande Play Off-matchen på Wembley Stadium. Slutresultatet skrivs till 2-0 och Watford är ännu en gång uppe i högsta serien.

2000 – Efter en säsong i The Premiership så flyttas man ner till Division 1 igen. 24 poäng på hela säsongen innebär en slutlig 20:e plats.

2001 – I slutet av året väljer Graham Taylor att sluta som manager och ersätts av forne storspelaren, Gianluca Vialli. Under Viallis ledning ökar man lönekostnaderna till den så milda grad att klubben hotas av konkurs. Man slutar på 14:e plats i serien och styrelsen har fått nog av Viallis ekonomiska vidlyftighet och väljer att sparka honom efter säsongen.

2002 – Ray Lewington anställs som ny tränare och alla spelare går med på en lönesänkning på 12% vilket räddar klubben från att gå i konkurs.

2003 – Klubben når FA Cup semifinal där man förlorar med 2-1 mot Southampton. Dock innebär de ekonomiska vinsterna att klubben kan hålla sig flytande säsongen ut. Under sommaren säljer man mängder av spelare och hemmaarenan Vicarage Road. På så sätt räddar man klubbens ekonomi.

2005 – Golden Boys åker ut i Liga Cup-semifinalen mot Liverpool och Ray Lewington får detta året sparken som tränare. Elton John ger en konsert under parollen ”Let's Buy Back The Vic”. Intäkterna från den konserten, ett ekonomiskt tillskott från Elton och supportrar gör att klubben detta året kan köpa tillbaka Vicarage Road för £7,6 miljoner.

2006 – Under ledning av Aidy Boothroyd genomför klubben en grym säsong som avslutas med att man slår Leeds United i en avgörande match på The Millenium Stadium i Cardiff och flyttas upp till The Premiership igen.

2007 – Watford når FA Cup-semifinalen på Villa Park men förlorar där mot Manchester United. Man säljer samtidigt Ashley Young till Aston Villa för rekordsumman £9,65 miljoner. Pengar är inte allt och sportsligt går det tyngre. Watford hamnar på sista plats i ligan och flyttas ner till The Championship.

2008 – Trots att Boothroyd spenderar stora summor på spelarköp räcker det bara till en 6:e plats i The Championship. Man når Play Off-spel där man åker ut mot Hull City. I november lämnar Boothroyd klubben och ny manager blir Chelseas reservlags manager Brendan Rodgers.

2009 – Rodgers styr Watford till en mittenplacering i ligan innan han väljer att lämna klubben för att bli ny manager i Reading. Efter att man sökt med ljus och lykta efter en ersättare fastnar klubben för den tidigare spelaren Malky McKay som redan finns i klubben.

2010 – Klubben når en 16:e plats i ligan och brottas åter med ekonomiska problem. Trots att högavlönade spelare som Tommy Smith och Jay De Merit lämnar lyckas man med nöd och näppe undvika konkurs.

2011 – En 14:e placering innebär inget större lyft för klubben. Malky McKay lämnar i juni för ett nytt jobb i Cardiff och tar samtidigt med sig några nyckelspelare. Åter plockar man en tränare från de egna leden. Denna gången är det Sean Dyche som får förtroendet. Samtidigt får klubben en ny ägare i, den ekonomiskt tvivelaktiga affärsmannen, Laurence Bassini. Bassinis intåg innebär dock att man får en något stabilare grund att stå på. Bland annat vaskar ägaren fram en del pengar till att köpa nya spelare och lovar samtidigt att man skall lägga om den eftersatta gräsmattan på Vicarage Road.

2012 – Ett nedflyttningstippat Watford gör en fantastisk säsong och slutar på en välförtjänt 11:e plats. Detta trots att man, redan i januari, säljer sin stora stjärna, Marvin Sordell, till Bolton. En hel drös av nya intressanta ungdomar släpps fram och med spelare som Troy Deeney och Sean Murray i truppen känns klubben starkare än på många år.

2013 - Inför säsongen 2012/2013 säljer Laurence Bassini klubben till den italienske affärsmannen Giampaolo Pozzo som, förövrigt, även äger den italienska Serie A-klubben Udinese och spanska La Liga-laget Granada. Övertaget skall visa sig vara den enda möjligheten att rädda klubben undan konkurs och samtidigt ett ypperligt läge för familjen Pozzo att även komma in på den engelska fotbollsscenen. Trots att de engelska transferreglerna enbart tillåter fyra inhemska lån per säsong så kan de nya ägarna komma runt regeln genom att utländska spelare anses vara likställda med permanenta övergångar. Detta innebär att klubben, under säsongen, lånar in 12 nya spelare från sina samarbetsklubbar, däribland den svenska försvararen Joel Ekstrand med målsättningen att ta sig till Premier League. Samtidigt markerar ägarna tydligt att det är viktigt att behålla klubbens rötter och tecknar nya avtal med ett antal av klubbens talanger såsom Tommie Hoban, Sean Murray, Troy Deeney och Bernard Mensah.

I början av 2013 anmäls klubben till den engelska disciplinnämnden för otillåtna ekonomiska affärer under den förra ägaren, Laurence Bassini. Affären utmynnar i att klubben slipper bestraffning men hamnar under ett transferembargo som innebär att FA måste godkänna alla övergångar till och från klubben fram t.o.m. augusti 2013. Laurence Bassini stängs av från alla fotbollsrelaterade uppdrag under de kommande tre åren för hans inblandning i affären.

Efter en svag inledning på säsongen 2013/14, där laget bland annat blir utan seger i nio raka matcher, väljer Gianfranco Zola att lämna klubben. Ny tränare blir italienaren Guiseppe Sannino som tidigare tränat lag som Palermo och Chievo.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]