Faisal I av Irak

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Faisal I av Irak
Faisal I, King of Syria and King of Iraq.jpg
Född1883[1][2][3]
TaifSaudiarabien
Död8 september 1933[4] (50 år)
BernSchweiz
BegravdBagdad[5]
MedborgarskapOsmanska riket, Det arabiske kongedømmet Syria och Kungariket Irak
SysselsättningPolitiker, militär
BefattningMonark
ReligionSunniislam
MakaHuzaima bint Nasser
BarnGhazi av Irak (f. 1912)
FöräldrarSharif Hussein ibn Ali
SläktingarAli bin Hussein (syskon)
Abdullah I av Jordanien (syskon)
Utmärkelser
Hashimiternas stora order
Storkors med kedja av Leopoldorden
Storkors av Hederslegionen
Riddare med storkors av Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden
Riddare med storkors av Bathorden
Muhammed Ali-orden
Pånyttfödelseorden
Pahlaviorden
Tvåflodsorden
Victoriakedjan
Storkorsriddare av Italienska kronorden
Heraldiskt vapen
Coat of arms of the Kingdom of Iraq.svg
Redigera Wikidata
Faisal I vid sin kröning 1922.

Faisal I av Irak (arabiska: فيصل بن حسين), född 20 maj 1883 i Taif i nuvarande Saudiarabien, död 8 september 1933 i Bern, Schweiz, var Iraks förste kung 1921-1933.

Faisal tillhörde den hashimitiska ätten och var tredje son till kungen av Hijaz, Hussein ibn Ali i Mekka. Han vistades 1893-1909 med sin far i Konstantinopel, där han fick en god uppfostran och drogs in i den ungturkiska rörelsen. Sedan han med fadern återvänt till Hijaz 1913, valdes han till representant för staden Jeddah för det osmanska parlamentet, och slöt sig där till den arabiska nationaliströrelsen. Vid utbrottet av första världskriget placerades han hos den turkiske guvernören i Syrien men begav sig i början av 1916 till Mekka, där han blev en av de främsta ledarna för det av britterna (däribland T.E. Lawrence) understödda arabupproret och anförde den arabiska armé, som genom sin framryckning öster om Jordan underlättade Edmund Allenbys framträngande genom Palestina till Damaskus 1918. Han ledde den arabiska delegationen under fredskonferensen i Versailles 1919, där han fick stöd och vägledning av den inflytelserika Gertrude Bell, men samtidigt fick se sina planer på ett stort nordarabiskt välde grusas.[6]

Den 3 januari undertecknade han och Chaim Weizmann den s.k. Faisal-Weissman-överenskommelsen, ett fördrag mellan araber och hebréer, där Faisal accepterade Balfourdeklarationen, som grundades på att britterna gick med på arabernas självständighet: ett löfte som dock inte hölls.

8 mars 1920 utropades han till kung av Syrien av en nationalförsamling i Damaskus, men han utvisades från Syrien av fransmännen och tog sin tillflykt till Storbritannien. Britterna beslöt sig för att skapa en monarki i Irak, och Faisal gick med på detta, och utropades till kung i augusti 1921 efter en folkomröstning där han erhållit 96 % av rösterna.[6]

Han dog av en hjärtattack under ett besök i Schweiz 1933 och efterträddes av sonen Ghazi av Irak.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Colin Matthew (red.), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004.[källa från Wikidata]
  2. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: feisal-feisal-i, omnämnd som: Feisal I..[källa från Wikidata]
  3. ^ Proleksis enciklopedija, Proleksis lexikon ämne: 5966, omnämnd som: Fejsal (Faisal) I..[källa från Wikidata]
  4. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, BNF-ID: 137701204, läs online, läst: 31 december 2019, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  5. ^ hämtat från: hebreiskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Malmö 1931