Gertrude Bell

Från Wikipedia
Gertrude Bell
Gertrude Bell i Babylon i Irak 1909.
FöddGertrude Margaret Lowthian Bell
14 juli 1868[1][2][3]
Washington, Tyne and Wear[2], Storbritannien
Död12 juli 1926[1][2][3] (57 år)
Bagdad[2]
BegravdIrak
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidLady Margaret Hall
Queen's College London[4]
SysselsättningUpptäcktsresande[5], fotograf[6], spion, assyrolog, politiker, diplomat[5], författare, alpinist[5], arkeolog[5], arabist
FöräldrarSir Hugh Bell, andre baronet
Maria Shield[7][8]
Utmärkelser
Founder’s Medal (1918)[9]
Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden
Fellow of the Society of Antiquaries[10]
Redigera Wikidata

Gertrude Margret Lowthian Bell, född 14 juli 1868 i Washington Hall, County Durham, England, Storbritannien, död 12 juli 1926 i Bagdad i Irak, var en brittisk forskningsresande, arkeolog, reseskildrare, fackboksförfattare och museichef. Hon var under och efter första världskriget en av det brittiska imperiets främsta representanter i arabvärlden och kom att spela en avgörande roll i skapandet av staten Irak.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Studier[redigera | redigera wikitext]

Hon föddes in i en av Englands mest prominenta familjer. Redan i unga år visade hon tecken på att gå sin egen väg. Tack vare ett enastående intellekt och envishet fick hon studera vid universitetet i Oxford. Där fanns ytterligare fem kvinnliga studenter och under föreläsningarna tvangs de sitta uppe på podiet med ansiktet bortvänt för att inte genera föreläsaren och de manliga studenterna; att vistas utomhus utan "förkläde" var otänkbart.

Med sina höga betyg och frispråkighet skrämde hon iväg alla potentiella friare. Trots sin stora begåvning och pionjärgärning som kvinna i brittisk utrikesförvaltning bekämpade hon paradoxalt nog kvinnlig rösträtt, bland annat som kampanjarbetare för the Anti-Suffragette League.[11]

Resor[redigera | redigera wikitext]

I ett försök att få Bell, då 23 år gammal, att bli av med "oxfordfasonerna" skickades hon av sin familj iväg till Bukarest. Därifrån gjorde hon sin första resa till Palestina och Transjordanien 1900–1903.

Bell fann att tillvaron bland araberna skänkte en paradoxal frihet. I arabvärlden betraktades hon som ett "tredje kön". Hon lärde sig arabiska, gjorde långa utflykter i öknen på egen hand och knöt ovärderliga kontakter med de nomadiserade stammar som på den tiden befolkade Irak. 1913–1914 gjorde hon en resa genom Syrien och norra Arabien ända till Najd , och utgav i samband därmed flera reseskildringar och arkeologiska arbeten, främst “The desert and the sown”(1907).

Politisk aktivitet[redigera | redigera wikitext]

Under första världskriget, då britterna ockuperade Irak, blev Bell på grund av sin kännedom om de arabiska stammarna och deras politiska förhållanden anställd som brittisk politisk agent i Irak.

Vid fredskonferensen i Paris 1919 företrädde hon liksom Lawrence av Arabien den panarabiska rörelsens program. Vid fredskonferensen i Kairo 1921 var hon tillsammans med Lawrence och Winston Churchill med om att dra upp riktlinjerna för landet Iraks kommande öden. Efter upprättandet av den brittiska mandatärstaten Irak var hon där sekreterare hos Storbritanniens High Commissioner och spelade en viktig roll vid Faisals val till dess kung och som hans rådgivare.

1923 blev hon som riksantikvarie i Bagdad chef för det nystartade Baghdad Antiquities Museum.[12] Hon vinnlade sig om att arkeologiska fynd som gjorts i det urgamla tvåflodslandet inte skulle föras ut från Irak. Med museets samlingar lades därmed grunden till det som sedermera blev Iraks nationalmuseum.

Gertrude Bell avled i Bagdad 1926 på grund av en överdos sömnmedel.[13]

Hon tilldelades postumt Brittiska imperieordens utmärkelse.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Bland hennes skrifter märks The desert and the sown (1907) samt Amurath to Amurath (1911). Hennes brev utgavs 1927.

Kulturella verk om Gertrude Bell[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Frans G. Bengtsson har en uppskattande essä om Gertrude Bell i boken De långhåriga merovingerna.
  • Janet Wallach: Öknens drottning: Gertrude Bell (1868-1926) äventyrerska, spion, rådgivare till kungar, Lawrence of Arabiens förtrogna (Rabén Prisma 1997)

Film[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Encyclopædia Britannica, Gertrude Bell, läst: 25 december 2023.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Gertrude Bell, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Virginia Blain, Isobel Grundy & Patricia Clements, The Feminist Companion to Literature in English : Women Writers from the Middle Ages to the Present, 1990, s. 79.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d] Claire Richter Sherman & Adele M. Holcomb, Women as interpreters of the visual arts, 1820- 1979, Woman's Art Journal, s. 30, ISBN 978-0-313-22056-2.[källa från Wikidata]
  6. ^ Union List of Artist Names, 2 maj 2012, läs online, läst: 7 februari 2024.[källa från Wikidata]
  7. ^ WikiTree.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.wikitree.com.[källa från Wikidata]
  9. ^ Royal Geographical Society, Gold Medal Recipients, Royal Geographical Society, 2022, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ Beyond Notability.[källa från Wikidata]
  11. ^ ”Newcastle University: Gertrude Bell”. Newcastle University. https://research.ncl.ac.uk/gertrudebell/schools/teachingpacks/ks3-4teachingpacks/bellandwomensuffrage/. Läst 1 december 2019. 
  12. ^ ”Encyclopedia Britannica - National Museum of Iraq”. https://www.britannica.com/topic/National-Museum-of-Iraq. Läst 1 december 2019. 
  13. ^ ”Encyclopedia Britannica - Gertrude Bell”. https://www.britannica.com/biography/Gertrude-Bell. Läst 1 december 2019. 
  14. ^ IMDb, "Queen of the Desert"

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]