Finländsk svastika

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Den finländska svastikan kan man kalla det hakkors som ofta användes i finskt nationellt symbolspråk under de första självständighetsåren.

Till den finska nationella heraldiken har hakkorset kommit via konstnären Akseli Gallen-Kallela, som använde hakkorset i ornament i sin första Ainotriptyk från 1889. När Finland blev självständigt 1917 blev det Gallen-Kallelas uppgift att skapa den nationella heraldiken. Den 1 februari 1918 inkallades Gallen-Kallela till Gustaf Mannerheim för att lägga fram ritningar till vad som då kallades "Finlands Vita Ros’ orden". 20 februari lades hans första utkast fram, som då föreställde ett georgskors med heraldiska rosor. Redan i februari omarbetades förslaget i samråd med Mannerheim, som stödde tanken att korsarmarna skulle prydas av en svastika. 19 mars godkände senaten det färdiga förslaget.[1]

Därifrån bland annat har det finländska Frihetskorset fått sitt hakkors och vidare till Finlands presidents flagga.

Lotta Svärd, verkade 1920–1944

Svastikan användes också i symbolen för den finska militära kvinnokåren, Lotta Svärd. Organisationen förbjöds enligt mellanfredsavtalet med Sovjetunionen och Storbritannien år 1944.

Finlands flygvapens igenkänningstecken[redigera | redigera wikitext]

Finlands flygvapens igenkänningstecken för flygplan med ett blått hakkors samt emblem och pilotmärke med ett svart hakkors 1918-1945 Finlands flygvapens igenkänningstecken för flygplan med ett blått hakkors samt emblem och pilotmärke med ett svart hakkors 1918-1945
Finlands flygvapens igenkänningstecken för flygplan med ett blått hakkors samt emblem och pilotmärke med ett svart hakkors 1918-1945

Ett hakkors användes också som flygvapenmärke redan under inbördeskriget 1918. Som symbol på Finlands flygvapens flaggor, emblem, pilotmärke och flygplan föddes den 6 mars 1918, då den svenske greven Eric von Rosen skänkte ett flygplan till vita sidan i det pågående inbördeskriget. Han hade försett planet med sitt lyckoemblem, en blå svastika på en vit bakgrund målat på vingarna. Flygplanet var en Thulin D, en svenskbyggd version av en fransk Morane-Saulnier. Flygplanet flögs från Umeå med Nils Kindberg som pilot, och landade på isen utanför Vasa. Greven medföljde som passagerare. Detta blev det självständiga Finlands första militärflygplan. Flygplanet döptes till Kreivi von Rosen (Greve von Rosen), ett namn som senare målats även på andra flygplan.

Den 18 mars 1918 informerade överbefälhavare för trupper av Republiken Finland, general vid kavalleriet Gustaf Mannerheim sitt manskap:

Allt manskap är nu informerat om att våra flygplan kommer från denna stund använda denna symbol (svastikan) i blått på vingarna och flygkroppen, därtill kommer en röd flagga med ett gult kors att målas på stjärtfenan.
– Gustaf Mannerheim

Flaggan är enbart känd från två flygplan. Det var en preliminär flagga, baserad på färgerna i Finlands vapen. Finlands blå-vita korsflagga fastställdes först i maj samma år.

Under Lapplandskriget 1945 beslutade man sig från anmodan av den allierade kontrollkommissionen för att förändra Finlands luftstridskrafters emblem, pilotmärke och igenkänningstecken för flygplan. Hakkorset hade blivit alldeles för mycket förknippat med Nazityskland, trots att det som finsk symbol var äldre.

Flygvapnets hakkors kontra det nazistiska[redigera | redigera wikitext]

Det finska flygvapnets hakkors har inte samma ursprung som det nazityska hakkorset. Finland använde det blå hakkorset under fortsättningskriget 1941–1944, när landet stred med hjälp av Nazityskland mot Sovjetunionen, men hade också använt det under vinterkriget 1939–1940, när det var Sovjetunionen som fick tyskt stöd. Dessutom hade det använts redan 1918 medan Adolf Hitler introducerade svastikan som symbol för sitt parti först 1920.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Frihetsmedaljerna och Frihetskorset, Tom C. Bergroth i Armémusei årsskrift 1997