Flodkräfta
| Flodkräfta Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Kräftdjur Crustacea |
| Klass | Storkräftor Malacostraca |
| Ordning | Tiofotade kräftdjur Decapoda |
| Familj | Astacidae |
| Släkte | Astacus |
| Art | Flodkräfta A. astacus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Astacus astacus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Flodkräftan (Astacus astacus) kallas även bredkloig kräfta.[2]
Beskrivning
Flodkräftan är ett av Europas största kräftdjur. Hanen kan bli upp till 18 centimeter lång och väga 350 gram; honan är något mindre. Den är allätare, och äter också gärna as men undviker det om det är ruttet eller skämt. Den är revirhävdande, och företrädesvis skymnings- och nattaktiv. För att undkomma fiender kan den snabbt förflytta sig baklänges genom slag med sin kraftiga stjärt.
Färgen på är oftast svart, men stora färgvariationer förekommer. Kokad som livsmedel övergår färgen till röd.
Habitat
Kräftor förflyttar sig vanligtvis gående på vattendragets botten. De kan emellertid inte simma högre upp i vattenmassan än någon decimeter ovan bottensedimentet, och endast korta sträckor.
Biotop
Flodkräftan förekommer i sötvatten i sjöar och strömmande vattendrag.
Könsbestämning
Att avgöra om det är en honkräfta eller hankräfta går tämligen enkelt att se om man vänder på kräftan och tittar precis där kroppen slutar och stjärten tar vid. På hannar finns här ett par små "extraben", dessa saknas helt på honor. För en van betraktare går det även att bestämma könet genom att jämföra stjärten och klorna, honor har bredare stjärt och hannarna större klor.
Lek
Parningen sker under september - oktober då det börjar bli kallt i vattnet. Honan bär de befruktade äggen under stjärten till nästa sommar. Inget larvstadium förekommer utan vid kläckningen liknar ungen en liten fullvuxen individ. Hanar blir könsmogna vid 2-5 år och honor vid 2-6 år, beroende på var i landet kräftorna befinner sig.
Hot
I Sverige är flodkräftan rödlistad och starkt hotad av kräftpesten. Kräftpesten sprids främst genom illegala utsättningar av signalkräfta. Signalkräftan är bärare av kräftpest, men behöver inte nödvändigtvis insjukna. Det är en myt att signalkräftan skulle vara immun - det händer emellanåt att även bestånd av signalkräfta slås ut av kräftpest. I 2005 års rödlista upptogs den som starkt hotad.[3] I 2010 års rödlista anges den som akut hotad.[4]
Kräftpesten kom första gången till Sverige med import av ett smittat bestånd flodkräftor från Finland. När dessa kräftor började att insjukna och dö dumpades hela beståndet i Hjälmaren som då var ett av Sveriges bästa kräftvatten. På senare tid har en mer aggressiv variant av kräftpest kommit till Sverige via de satsningar på odling av signalkräfta som gjordes under 1980-talet. Det är den varianten av kräftpest som nu sprider sig mycket snabbt genom utplantering av signalkräftor. En smittad flodkräfta insjuknar och dör inom någon/några veckor. Signalkräftan är smittbärare av kräftpest men är mer resistenta mot sjukdomen. Det är förbjudet att plantera ut signalkräftor i Sverige men detta görs ofta i alla fall. För att komma tillrätta med problemet kan särskilda områden utlysas som skyddsområden för flodkräfta. Inom skyddsområdet råder stränga föreskrifter om rengöring av båtar och fiskeredskap. Försurningen och rensningar av vattendrag är ett annat hot mot flodkräftan.
Fiskeriverket och Naturvårdsverket har tagit fram ett åtgärdsprogram för flodkräfta, för att rädda arten i Sverige. Den viktigaste åtgärden är att stoppa illegala utsättningar av signalkräfta.
Kemi
Astacin, C40H48O4 är ett rött färgämne, kemiskt en carotenoidketon, som fungerar som enzym. Det upptäcktes på 1990-talet i skalet på kokade flodkräftor, därav namnet med syftning på vetenskapliga namnet astacus. Ämnet ingår i en grupp sammanhörande ämnen, som sedermera upptäckts hos många andra skaldjur.
Bygdemål
| Namn | Trakt | Referens |
|---|---|---|
| Kräveka | Dalsland, Närke, Västergötland, Värmland, Östergötland | [5]
|
Se även
Källor
- ^ Sket, B. 1996. Astacus astacus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2007-01-7.
- ^ Djurskisser - några blad ur våra dagars forskning, Anton Stuxberg, kap 27, Kräftor, humrar och languster. s 239-247.
- ^ AtrDatatabankens faktablad (pdf)[död länk]
- ^ Artdatabankens rödlista 2010[död länk]
- ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 348, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Flodkräfta.
