Hjälmaren

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hjälmaren
Insjö
Vy över Hemfjärden från Örebro
Vy över Hemfjärden från Örebro
Geografiskt läge
LandSverige Sverige
LandskapNärke, Södermanland, Västmanland
Koordinater 
  WGS 8459°12′N 15°48′E / 59.2°N 15.8°Ö / 59.2; 15.8 (Hjälmaren)
  SWEREF 99 TM,
Lägeskarta
Mått
Areal483 km²
Längd58 km
Bredd18 km
Höjd21,84 m ö.h.
Medeldjup6,2 m
Maxdjup20 m
Volym3 km³  3 000 miljoner m³
Flöden
TillflödenSvartån
Kvismare kanal
Huvudavrinnings­områdeNorrströms huvudavrinningsområde (61000)
UtflödeEskilstunaån (24 m³/s)
GeoNames2706304
Övrigt
ÖarVinön, Björkön, Valen, Essön, Tockenöarna, Fåran, Grundholmarna
KuststäderÖrebro

Hjälmaren är Sveriges till ytan fjärde största sjö, 483 km². Den är belägen i Svealand och delas mellan landskapen Västmanland, Södermanland och Närke. De tre landskapen gränsar till varandra på Tjugholmen, strax öster om Vinön.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Hjälmaren är en grund, näringsrik slättsjö. Största djup är 22 meter, och medeldjupet är 6,1 meter. Sjön avvattnas genom Eskilstunaån till Mälaren. Genom Hjälmare kanal finns båtförbindelse med Mälaren. Den största ön i Hjälmaren är Vinön. De största tillflödena är Svartån och Kvismare kanal, båda från väster. Den största orten kring sjön är Örebro i väster. Till skillnad mot de tre största sjöarna i Sverige är inte Hjälmaren statligt vatten utan kommunalt vatten.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Namnet Hjälmaren är avlett av ett fornsvenskt *iælmber, vilket på isländska motsvaras av jalmr, som betyder ”buller”, ”stoj”, och på norrländsk dialekt av jalm, som betyder ”skrik”, ”olåt”. Namnet är likbetydande med till exempel sjönamnen Bjälmen, Galmaren. Det betyder alltså ”den vinande sjön”, ”stormsjön”. År 1175 nämns ialmans (genitiv), 1502 Jælmaren.[1]

Områden[redigera | redigera wikitext]

Hjälmaren är uppdelad i 5 områden:

Hjälmarens vattenstånd[redigera | redigera wikitext]

Hjälmarens medelvattenstånd är 21,84 m ö.h... Enligt en vattendom från 1988 är sjön reglerad till 21,62–22,10 m ö.h..[2] Jordabalken (SFS1970:994) anger sjöns höjd till 2,77 meter över södra slusströskeln vid Notholmen. Högsta respektive lägsta uppmätta vattenstånd under åren 1922−2000 var 22,48 m ö.h. och 21,15 m ö.h.[3]

Oset och Rynningeviken är ett naturreservat i Örebro vid Hjälmaren

Hjälmarsänkningen 1878–1887[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Hjälmarsänkningen 1878-1887

Under åren 1878–1887 sänktes Hjälmarens vattenyta genom en sjösänkning. Anledningen till denna var att frigöra ytterligare odlingsmark. Dessutom var avsikten att minska risken för översvämningar, genom att kunna reglera sjöns vattenstånd på ett bättre sätt.

Det förekommer varierande uppgifter om hur mycket Hjälmarens yta sänktes.[4] Waldén uppger att medelvattenståndet sänktes med 130 centimeter.[5] Därvid frilades cirka 15 000 hektar åker och äng, samt cirka 3 500 hektar övrig mark. Den frilagda marken var dock inte alltid förstklassig odlingsjord.[6]

Djurliv[redigera | redigera wikitext]

I Hjälmarens västra del finns ett naturreservat, Oset, där bl.a. ett flertal ödlor och groddjur återfinns. Tidvis finns även större bestånd av fåglar i våtmarkerna i och kring naturreservatet. Hjälmaren bjuder även på kräftor och fiskar såsom abborre, gös och gädda. Den hotade fiskarten asp finns i sjön.

Kanaler i anslutning till Hjälmaren[redigera | redigera wikitext]

Övriga vattendrag[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok I. Lund 1957, s. 426
  2. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929091823/http://www.smhi.se/sgn0102/n0205/artikelserier/v200111_18.pdf. Läst 3 januari 2009.  SMHI
  3. ^ Bergström et al. 2006
  4. ^ Christiansson s. 202
  5. ^ Waldén s. 260
  6. ^ Waldén s. 273

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Christiansson, Monica (1999). Skoghäll, Lars. red. "Intet annat än en större afdikning" – Sveriges mest omfattande sjösänkningsföretag. Från bergslag och bondebygd – Hjälmaren. Örebro: Örebro läns museum. Libris länk 
  • Waldén, Bertil (1940). Den stora sjösänkningen. Örebro: Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag. Libris länk 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Alm, Gunnar (1917). Undersökningar rörande Hjälmarens naturförhållanden och fiske. Meddelanden från Kungl. Lantbruksstyrelsen, 204 Undersökningar rörande Sveriges fiskerier, fiskar och fiskevatten; 2. Stockholm: Lantbruksstyrelsen. Libris länk. ISBN 99-0850521-1 
  • Degerman, Erik; Ekman Tomas (2004). De stora blå: Vänern-Vättern-Mälaren-Hjälmaren. Örebro: Gullers. Libris länk. ISBN 91-88238-43-1 
  • Skoghäll Lars, red (1999). Från bergslag och bondebygd: årsbok för Örebro läns hembygdsförbund och Stiftelsen Örebro läns museum. Årg. 50(1999), [Hjälmaren]. Örebro: Örebro läns museum. Libris länk 
  • Hjälmaren - ett program kring en sjö i förändring: endagskonferens på Örebro universitet den 16 november 2000. Örebro: Örebro universitet. 200?. Libris länk 
  • Håkanson, Lars (1978). Hjälmaren: en naturgeografisk beskrivning. Statens naturvårdsverk. Libris länk 
  • Karlsson, Helena; Winnfors Erik, Lahall Jan-Peter (2005). Boken om Hjälmaren. Örebro: Ohlson & Winnfors. Libris länk. ISBN 91-974453-7-1 (inb.) 
  • Lennqvist, Jörgen (2007). Våtmarkshistoria: Hjälmarens och Kvismarens stränder under 1800- och 1900-talen. Örebro studies in history, 1650-2418 ; 7. Örebro: Universitetsbiblioteket. Libris länk. ISBN 978-91-7668-533-4 
  • Claesson Eivind, red (1997). Mälaren och Hjälmaren - en ingång till Sverige: kultur och natur vid två mellansvenska sjöar. Stockholm: Naturhistoriska riksmuseet. Libris länk. ISBN 91-86510-42-8 
  • Nilsson, Sture (1989). Sällsamheter kring Hjälmaren. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris länk. ISBN 91-29-59234-8 
  • Sverige. Klimat- och sårbarhetsutredningen (2006). Översvämningshot: risker och åtgärder för Mälaren, Hjälmaren och Vänern : delbetänkande. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 2006:94. Stockholm: Fritze. Libris länk. ISBN 978-91-38-22646-9 
  • Utredning rörande ny vattenväg mellan Mälaren och Hjälmaren. Meddelanden från Kungl. Kanalkommissionen, 99-2637399-2 ; 3. Stockholm. 1921. Libris länk 
  • Waldén, Bertil (1940). Hjälmaren och Hjälmarbäckenet: en topografisk-historisk orientering. Örebro: Littorin Rydén. Libris länk 
  • Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Hjälmaren.