Flodkräfta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Flodkräfta
Status i världen: Sårbar[1]
Ecrevisse pattes rouges.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Kräftdjur
Crustacea
Klass Storkräftor
Malacostraca
Ordning Tiofotade kräftdjur
Decapoda
Familj Astacidae
Släkte Astacus
Art Flodkräfta
A. astacus
Vetenskapligt namn
§ Astacus astacus
Auktor Linné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Flodkräftan (Astacus astacus) är ett av Europas största kräftdjur, och kan bli upp till 18 centimeter lång och väga 350 gram. Flodkräftan förekommer i sötvatten i sjöar och strömmande vattendrag. Kräftor förflyttar sig vanligtvis gåendes över botten. För att undkomma fiender kan de snabbt förflytta sig baklänges genom slag med sin kraftiga stjärt. De kan emellertid inte simma högre upp i vattenmassan än någon decimeter ovan bottensedimentet, och endast korta sträckor. Flodkräftan är allätare, och äter också gärna as men undviker det om det är ruttet eller skämt. Den är revirhävdande, och företrädesvis skymnings- och nattaktiv.

Könsbestämning[redigera | redigera wikitext]

Att avgöra om det är en honkräfta eller hankräfta går tämligen enkelt att se om man vänder på kräftan och tittar precis där kroppen slutar och stjärten tar vid. På hannar finns här ett par små "extraben", dessa saknas helt på honor. För en van betraktare går det även att bestämma könet genom att jämföra stjärten och klorna, honor har bredare stjärt och hannarna större klor.

Lek[redigera | redigera wikitext]

Parningen sker under september - oktober då det börjar bli kallt i vattnet. Honan bär de befruktade äggen under stjärten till nästa sommar. Inget larvstadium förekommer utan vid kläckningen liknar ungen en liten fullvuxen individ. Hanar blir könsmogna vid 2-5 år och honor vid 2-6 år, beroende på var i landet kräftorna befinner sig.

Hot[redigera | redigera wikitext]

Flodkräftans klo har inte signalmärke

I Sverige är flodkräftan rödlistad och starkt hotad av kräftpesten. Kräftpesten sprids främst genom illegala utsättningar av signalkräfta. Signalkräftan är bärare av kräftpest, men behöver inte nödvändigtvis insjukna. Det är en myt att signalkräftan skulle vara immun - det händer emellanåt att även bestånd av signalkäfta slås ut av kräftpest. I 2005 års rödlista upptogs den som starkt hotad.[2] I 2010 års rödlista anges den som akut hotad.[3]

Kräftpesten kom första gången till Sverige med import av ett smittat bestånd flodkräftor från Finland. När dessa kräftor började att insjukna och dö dumpades hela beståndet i Hjälmaren som då var ett av Sveriges bästa kräftvatten. På senare tid har en mer aggressiv variant av kräftpest kommit till Sverige via de satsningar på odling av signalkräfta som gjordes under 1980-talet. Det är den varianten av kräftpest som nu sprider sig mycket snabbt genom utplantering av signalkräftor. En smittad flodkräfta insjuknar och dör inom någon/några veckor. Signalkräftan är smittbärare av kräftpest men är mer resistenta mot sjukdomen. Det är förbjudet att plantera ut signalkräftor i Sverige men detta görs ofta i alla fall. För att komma tillrätta med problemet kan särskilda områden utlysas som skyddsområden för flodkräfta. Inom skyddsområdet råder stränga föreskrifter om rengöring av båtar och fiskeredskap. Försurningen och rensningar av vattendrag är ett annat hot mot flodkräftan.

Fiskeriverket och Naturvårdsverket har tagit fram ett åtgärdsprogram för flodkräfta, för att rädda arten i Sverige. Den viktigaste åtgärden är att stoppa illegala utsättningar av signalkräfta.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sket, B. 1996. Astacus astacus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2007-01-7.
  2. ^ AtrDatatabankens faktablad (pdf)
  3. ^ Artdatabankens rödlista 2010

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]