Fraunhoferska linjerna

Fraunhoferska linjerna, de mörka absorptionslinjerna i solljusets spektrum. Dessa linjer iakttogs först av Wollaston (1802), men föll i glömska, tills Joseph von Fraunhofer 1814 på nytt observerade dem och då i ett betydligt större antal. Bokstäverna vid de olika linjerna i spektrumet är individuella etiketter som Fraunhofer valde för identifiering.

De fraunhoferska linjerna studerades ingående av Anders Jonas Ångström. Han definierade strålningens våglängder i ångströmsenheter. 1 ångström = 0,0001 µm.

Fraunhoferska linjerna. Dubbletten i det gula området vid D orsakas av natrium. Skalan är i Ångström

Beteckningar

De huvudsakliga fraunhoferska linjerna och de element de är associerade med:

Beteckning Element Våglängd (nm) y O2 898,765 Z O2 822,696 A O2 759,370 B O2 686,719 C Hα 656,281 a O2 627,661 D1 Na 589,592 D2 Na 588,995 D3 or d He 587,5618 e Hg 546,073 E2 Fe 527,039 b1 Mg 518,362 b2 Mg 517,270 b3 Fe 516,891 b4 Mg 516,733

Beteckning Element Våglängd (nm) c Fe 495,761 F Hβ 486,134 d Fe 466,814 e Fe 438,355 G' Hγ 434,047 G Fe 430,790 G Ca 430,774 h Hδ 410,175 H Ca+ 396,847 K Ca+ 393,368 L Fe 382,044 N Fe 358,121 P Ti+ 336,112 T Fe 302,108 t Ni 299,444

Fraunhoferlinjerna C, F, G' och h motsvarar balmerseriens emissionslinjer alpha, beta och gamma för väteatomen.

Källor

• Fraunhoferska linjerna i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Fraunhoferska linjerna.
  Bilder & media