Fredric Bedoire

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Några av Fredric Bedoires och Henrik O. Anderssons publikationer.

Kurt Fredric Bedoire, född 1 september 1945 i Stockholm, är en svensk arkitekturhistoriker. Han är hedersledamot av Konstakademien och nuvarande (2013) ledamot av Eva Bonniers donationsnämnd.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bedoire blev filosofie kandidat vid Stockholms universitet 1969, studerade vid Kungliga Konsthögskolans arkitekturskola 1971–72, blev filosofie doktor vid Stockholms universitet 1974 och docent i konstvetenskap 1975. Han var amanuens vid Livrustkammaren 1968–69, vid Stockholms stadsmuseum 1970–73, antikvarie vid Riksantikvarieämbetet 1974–78, universitetslektor och föreståndare i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska högskolan 1978–92 samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Konsthögskolans arkitekturskola från 1992.

Bedoire inledde sin bana som arkitekturhistoriker i början av 1970-talet då han dokumenterade rivningarna i Norrmalmsregleringens spår. Hans doktorsavhandling handlade om arkitekten Gustaf Wickman och hans verksamhetsfält kring sekelskiftet 1900.[2] Han är författare till ett flertal böcker.

Han har skrivit flera böcker tillsammans med Henrik O. Andersson, av vilka en av de mest kända är Stockholms byggnader från 1973.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.evabonniersdonationsnamnd.se/kontakt.php
  2. ^ Bedoire, Fredric (1974). En arkitekt och hans verksamhetsfält kring sekelskiftet: Gustaf Wickmans arbeten 1884–1916 = An architect and his field of practice at the turn of the century : the works of Gustaf Wickman 1884–1916. Stockholm: [Fritzes hovbokh. distr.]. Libris 87367. ISBN 91-7052-159-X