Frida Stéenhoff

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Frida Stéenhoff
Porträtt av Frida Stéenhoff.
Porträtt av Frida Stéenhoff.
Född Helga Frideborg Maria Wadström
11 december 1865
Klara församling, Stockholm, Sverige
Död 22 juni 1945 (79 år)
Engelbrekts församling, Stockholm, Sverige
Yrke Författare
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Make/maka Gotthilf Stéenhoff
(1887–1943)
Frida Stéenhoff cirka 1915

Helga Frideborg (Frida) Maria Stéenhoff, född Wadström 11 december 1865 i Klara församling i Stockholm, död 22 juni 1945 i Engelbrekts församling i Stockholm, var en svensk författare och debattör. Pseudonym: Harald Gate.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Föräldrar var prästen Bernhard Wadström (1831–1918) och Helga Westdahl (1838–1879). Fadern var en central gestalt i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen och de pietistiska kretsar i Stockholm som prinsessan Eugénie tillhörde. Frida Stéenhoff och hennes syskon tillbringade ibland somrarna hos prinsessan på hennes sommarhem Villa Fridhem på Gotland. Prinsessan Eugenie kom också att bli ett stöd för Frida Stéenhoff då hennes mor gick bort 1879 och Frida Stéenhoff endast var 13 år gammal.

Skolutbildning[redigera | redigera wikitext]

Stéenhoff gick först i Normalskolan för flickor och därefter vid Åhlinska skolan 1879–1882. Därefter reste hon till Neuchâtel i Schweiz, för att vistas ett år hos vänner till familjen. Där studerade hon bland annat måleri och franska vid Collège de filles. Återkommen till Sverige ville hon börja vid Målarakademien i Stockholm, men fadern ansåg att hon måste skaffa sig ett säkrare leveböd än konstnärens. Under en tid arbetade hon på Tekniska skolan i Stockholm, samtidigt som hon bedrev självstudier och deltog i studentkurser vid Lyceum för flickor. Hon tog ”Lilla studenten”, examen i tyska och naturvetenskapliga ämnen, på våren 1886.

Äktenskap[redigera | redigera wikitext]

År 1887 gifte hon sig med läkaren Gotthilf Stéenhoff (1859–1943) och flyttade med honom till Sundsvall. De fick dottern Fanny (1888–1968; skoltandläkare i Stockholm och gift med Ärland Noreen) och sonen Rolf (1898–1988). Paret var bosatt i Sundsvall från 1887 till 1905 där maken var stadsläkare. Hon kom därvid genom läkarpraktiken i kontakt med arbetarnas levnadsförhållanden. De flyttade till Oskarshamn då maken blev provinsialläkare där 1908 och till sist till Stockholm 1912, där han fram till sin pensionering 1925 var förste provinsialläkare i Stockholms län.

Författardebuten[redigera | redigera wikitext]

Stéenhoff debuterade 1896 med dramat Lejonets unge, som hon liksom i det följande, gav ut under pseudonymen Harold Gate. Pjäsen hade premiär i Sundsvall 1897. Strax innan premiären framkom, att Stéenhoff var styckets författare och det förorsakade en livlig debatt. Pjäsen var kontroversiell, då den förespråkade kärlek utan äktenskap och betraktar preventivmedel som en självklarhet. Det är i Lejonets unge som Stéenhoff formulerar att "Nästa århundrade blir barnets århundrade" och Barnets århundrade kom att bli titeln på Ellen Keys kända bok.

Debattör och opinionsbildare[redigera | redigera wikitext]

Stéenhoff var en kontroversiell utgivare av debattskrifter, framför allt genom hennes plädering för friare kärleksförbindelser och kritiken av äktenskapet som institution. Hon krävde, att kvinnan skulle bli en "oberoende ekonomisk enhet" och att hon inte skulle behöva ingå äktenskap med en man för att kunna försörja sig själv och sina barn. Störst upplaga fick debattboken Humanitet och barnalstring (1905) med 23 000 exemplar. I skriften Feminismens moral (1903) introducerades begreppet feminism i Sverige i sin nuvarande betydelse. Tidigare hade begreppet används som en nedsättande beteckning på personer som inte anpassade sig till rådande könskonventioner.

Stéenhoff arbetade aktivt för att reformera den dåtida fattigvården. Hon stiftade en svensk avdelning av Internationale Vereinigung für Mutterschutz und Sexualreform, där hon var medlem. Hon deltog aktivt i den kvinnliga rösträttsrörelsen och i ett flertal humanitära rörelser, bland annat arbetet för kvinnors rätt till barnbegränsning och födelsekontroll. Hon var medarbetare i den liberalt radikala tidskriften Tidevarvet 1923–1936 och hade även nära kontakter med flyktingorganisatörerna i den antinazistiska så kallade Tisdagsklubben, som drevs under hela andra världskriget av Amelie Posse.

Sameforskaren och konstnären Karl Tirén porträtterad av Frida Stéenhoff.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Skönlitteratur[redigera | redigera wikitext]

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

Varia[redigera | redigera wikitext]

Artiklar (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • 1924 - Samtal med en borgmästare om prostitutionen (Tidevarvet 1924(2):8, s. 4, 5, 6)
  • 1924 - Ellen Key och Nikodemus (Tidevarvet 1924(2):49, s. 1, 6)
  • 1925 - Babels förbistring: angående befolkningsproblem ... (Tidevarvet 1925(3):7, s. 3)
  • 1925 - Bör nutidsmänniskan tro på drömmar? (Tidevarvet 1925(3):14, s. 4)
  • 1925 - Vad unnar han henne? (Tidevarvet 1925(3):17, s. 4 )

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

  • Frida Stéenhoff - Sveriges första feminist. Arnold Film Factory, Sundsvall. Inspelad 2012. Speltid 17 min.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Ahlund, Claes (2005). ”Krig och kultur i konservativ och radikal belysning : Annie Åkerhielm och Frida Stéenhoff från sekelskiftet till första världskriget”. Samlaren (Uppsala) "2005, 126,": sid. 97-150. 0348-6133. ISSN 0348-6133.  Libris 10068448
  • Bokholm, Rune (2001). Tisdagsklubben : om glömda antinazistiska sanningssägare i svenskt 30- och 40-tal. Stockholm: Atlantis. Libris 8374749. ISBN 91-7486-561-7 
  • Carlsson Wetterberg, Christina (2010). -bara ett öfverskott af lif - : en biografi om Frida Stéenhoff (1865-1945). Stockholm: Atlantis. Libris 11855629. ISBN 978-91-7353-396-6 
  • Carlsson Wetterberg, Christina Könskampen främmande för feministpionjärer, Svenska Dagbladet, 2005-08-01.
  • Carlsson Wetterberg, Christina Blott ett annat namn för ljus – tre texter av Frida Stéenhoff (2007)
  • Hennel; Ingeborg Nordin "Författare i sekelskiftets Sundsvall" i "Sundsvalls historia III (1997)
  • Hennel, Ingeborg Nordin, "Man måste vara mumie för att inte vara revolutionär. Om Frida Stéenhoff i Nordisk kvinnolitteraturhistoria, Band II. Fadershuset. 1800-talet (1993; ny tryckning 1998), sid. 553
  • Kvinnor i politiken : artiklar ur den politiska, radikala veckotidningen Tidevarvet (1923-1936). Tema, 99-0110911-6. Stockholm: LT. 1971. Libris 8081771 
  • Lundström, Nils Styrbjörn (1924). Svenska kvinnor i offentlig verksamhet : porträtt och biografier. Uppsala. Libris 31455 
  • Mårsell, Maria, Feministen som ville påverka hela samhället, Svenska Dagbladet, 2011-01-28.
  • Rummet vidgas : kvinnor på väg ut i offentligheten 1880-1940. Stockholm: Atlantis. 2002. Libris 8374765. ISBN 91-7486-604-4 
  • Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. 7, Sibylla-Tjällgren. Stockholm: Bonnier. 1954. Libris 53806 
  • Torell, Örjan (2008). Den osynliga staden. Serie akademi, 1653-9575 ; 7. Umeå: h:ström - Text & kultur. Libris 10962914. ISBN 9789173270618 
  • Zade, Beatrice (1935). Frida Steenhoff : människan, kämpen, verket. Stockholm: Bonnier. Libris 1365840 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bengtsson, Helene (1991). Fru Kärlek : Frida Stéenhoffs idévärld till och med 1912. Göteborg: Univ., Historiska inst. Libris 9219030 
  • Berglund, Karin (2009). Vilken roll spelar könet? : om iscensättningen av genusidentiteter i Frida Stéenhoffs pjäs "Lejonets unge". Stockholm: Stockholms universitet. Libris 14704572 
  • Eriksson, Bodil (1984). Frida och kärleken : om Frida Stéenhoff... (Vol 2 : Skriftserie / Högskolan i Sundsvall/Härnösand. Avd för kommunikationsvetenskap 1. Vol. 1-2. Libris 9218747 
  • Järlestam, Malin (2001). Frida Steenhoff och Ellen Key. Göteborg: Univ., Inst. för geneusvetenskap. Libris 9219873 
  • Lundell, Maria (1995). Sexualitet och kvinnlig frigörelse i Frida Stéenhoffs tänkande. Göteborg: Univ., Inst. för kvinnovetenskap. Libris 9219208 
  • Sachs, Hilda (1918). Kvinnoporträtt. Stockholm: Tiden. Libris 1658050 
  • Sanner, Inga (2003). Den segrande eros : kärleksföreställningar från Emanuel Swedenborg till Poul Bjerre. Nora: Nya Doxa. Libris 9042745. ISBN 91-578-0427-3 
  • Wirmark, Margareta (2000). Noras systrar : nordisk dramatik och teater 1879-99. Stockholm: Carlsson. Libris 8372268. ISBN 91-7203-905-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]