Ellen Key

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ellen Key
Ellen Key, kabinettfoto.
Ellen Key, kabinettfoto.
FöddEllen Karolina Sofia Key
11 december 1849
Sverige Gladhammars socken, Västervik, Sverige
Död25 april 1926 (76 år)
Sverige Strand, Omberg, Östergötland, Sverige
Yrkeöversättare, författare[1][2][3], kritiker[1], pedagog[1], suffragett och kvinnosakspolitiker[2]
NationalitetSvensk
SpråkSvenska
Sida på WikisourceFörfattare:Ellen Key
Detalj av målningen Vänner av Hanna Pauli.
Skulptören Carl Milles och Ellen Key omkring 1915.
Bronsstaty av Ellen Key i Ellen Keys park i Stockholm, utförd av Sigrid Fridman 1953.
Ellen Key i talarstolen när Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt firar den nyvunna rösträtten för kvinnor 1921.

Ellen Karolina Sofia Key (uttal: [kej]), född 11 december 1849 i Gladhammars socken utanför Västervik, död 25 april 1926 i hemmet Strand på sydsluttningen av Omberg vid Vättern, var en svensk författare, pedagog och kvinnosaksideolog.[4]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Ellen Key föddes i Gladhammars socken utanför Västervik, och var dotter till riksdagspolitikern Emil Key (1822–1892) och grevinnan Sofia Ottiliana Posse (1824–1884) på Sundholms herrgård i södra Tjust. Modern var kusin till statsminister Arvid Posse.[5] Hon fick undervisning i hemmet av guvernanter innan hon började på konfirmationsundervisning hos systrarna Åhlin och på Rossanderska flickskolan i Stockholm. I övrigt var hon autodidakt, och hämtade sin bildning bland annat genom att fördjupa sig i föräldrarnas stora herrgårdsbibliotek.[6]

Redan i unga år blev hon sin fars sekreterare och fick under vinterhalvårets riksdagssessioner agera värdinna vid faderns möten med politiker och kulturpersonligheter i våningen i Stockholm.[7] Den svenska släkten Key härstammar enligt sägen från James MacKay som kom till Sverige från Skottland under det 30-åriga kriget.[8]

Tidigt yrkesliv och författarskap[redigera | redigera wikitext]

På 1870-talet bildade Key en söndagsskola i sin hembygd för traktens barn. Sedan Sundsholms gård gått familjen ur ägorna på grund av faderns konkurs försörjde hon sig som lärarinna på Anna Whitlocks skola, som hon varit med och startat. Samtidigt höll hon föreläsningar på Stockholms arbetarinstitut och andra sammanhang i framför allt litteratur och historia. Hon blev nationellt uppmärksammad som opinionsbildare när hon 1889 föreläste om yttrande- och tryckfriheten på studentföreningen Verdandi.[9]

Key är känd som författare och pedagog. Som författare har hon utgivit bland annat en biografi över sin far, flera feministiska artiklar, böcker om folkbildning, arbetarrörelsen och samtidspolitiska pamfletter, samt författaranalyser. Det verk som blivit mest omtalat är Barnets århundrade (1900) som översatts till 26 språk och handlade om Keys synpunkter på skola och uppfostran, Skönhet för alla (1899), som är hennes estetiska manifest, sammanfattningen av hennes livsfilosofi i Lifslinjer I-III (1903–1906) samt Missbrukad kvinnokraft (1896) där hon från ett särartsfeministiskt perspektiv vände sig mot vad hon såg som kvinnorörelsens överdrifter.[10]

Ellen Keys ideologi och liv[redigera | redigera wikitext]

Hennes ideologiska grundval är individualism, empirism och humanism. Hon vann både stor beundran och fick motta skarp kritik. Kritiken grundade sig bland annat på hennes avståndstagande från kristendomen, som sågs som moralupplösande,[11] hennes kamp för kvinnors rättigheter, hennes påstått "antipatriotiska" hållning i fredsfrågor samt vad som ansågs vara en legitimering av eugenik. Men hon kan anses ha bidragit till att samhället i högre grad satt barns bästa i centrum. Key utövade stor påverkan på skolväsendet, genom att hon påverkad av Rousseau förkastade den auktoritära pedagogiken och den segregerade undervisningen.[12]

Hon var en av sin tids mest inflytelserika författare, även utanför Sveriges gränser. Hon var vän med och introducerade till svenska läsare bland annat Romain Rolland, Rainer Maria Rilke, Martin Buber och Lou Andreas Salomé. Under 1800-talet umgicks hon med dåtidens stora dramatiker, Victoria Benedictsson, Signe Sohlman och Anne Charlotte Leffler. Tillsammans med matematikern Sonja Kovalevsky utgjorde de en viktig del av 1880-talets radikala författarkrets. Under samma tid inleddes hennes nära vänskaper med bland andra Verner von Heidenstam, Richard Bergh, Hanna Pauli och Oscar Levertin.[13] Flera av dessa ingick i den nära vänkretsen som kallade sig Juntan, förevigad i Hanna Paulis målning Vänner färdigställd 1907. Hennes vänskapliga band till August Strindberg gick med tiden över i en ömsesidig bitter fiendskap, manifesterad bland annat i Strindbergs roman Svarta fanor, där Key framställdes under namnet Hanna Paj som en intrigerande och osympatisk person. Motståndaren Vitalis Norström skrev 1902 boken Ellen Keys tredje rike. En studie över radikalismen som kritik av hela det kulturradikala projektet.[14]

Efter nästan ett decennium på resande fot i Europa beslutade hon sig för att slå sig till ro vid Ombergs södra udde vid Vättern, nära sina båda vänner prins Eugen och Verner von Heidenstam. 1910–1911 lät hon bygga sitt hem Strand, med inspiration från det älskade barndomshemmet Sundsholm i jugendstil och i stil enligt den italienska villan. Här levde hon i 16 år och ägnade större delen av sin tid att ta emot gäster från när och fjärran. I Strands gästbok finns närmare 4000 namn inskrivna.[15]

Åderförkalkning och en hjärnblödning ledde till hennes död i hemmet kl. 00.20 den 26 april 1926. Key hade krävt att all flärd omkring hennes bortgång skulle undvikas, och hon vilade därför i en kista av ek på en bädd av vildblommor (blåsippor) och grönt från barndomshemmet Sundsholm samt från Strand. Hon vigdes till den sista vilan av ärkebiskop Nathan Söderblom och fick efter eldbegängelse i Örebro krematorium sitt sista vilorum i familjegraven på Västerviks kyrkogård.[16][17]

Ellen Key som tänkare[redigera | redigera wikitext]

Keys tankevärld präglades av samtidens stora idéströmningar allra främst evolutionismen och liberalismen. Hon förespråkar individens frihet att utvecklas, men hela tiden med ett socialt ansvar för kollektivet och för dem som inte har samma möjligheter, se till exempel Några tankar om yttrande- och tryckfrihet från 1889[18], i moderniserad nyutgåva 2006,[19] och Individualism och socialism (1896).[20] Som pedagog blev hon banbrytande med att lyfta fram barnens rätt och möjlighet att få utvecklas enligt sina egna potential, och påverkade samtida pedagoger som till exempel Maria Montessori.[21] I sitt arbete för fred (t.ex. Själarnas neutralitet 1916) kämpade hon för respekt och samförstånd mellan folken. Allra tydligast kom hennes kamp för de sämre lottade till uttryck i engagemanget för arbetarkvinnorna i Stockholm under 1890-talet. Keys hem Strand byggdes för att efter hennes död fungera som sommarhem för dessa kvinnor. Hennes vision om det goda hemmet kom till uttryck dels genom skrifter (Skönhet för alla 1899) och genom bygget av Strand. Det är också som estet, påverkad av bland annat Arts and Craftsrörelsen och jugendstilen, som Key är bäst ihågkommen.[22]

Key växte upp i ett liberalkristet hem, och kom under uppväxten att ifrågasätta både den statskyrkliga kristendomen, liksom de pietistiska väckelserörelserna. Från 1879 studerade hon bland annat Charles Darwin, Herbert Spencer, T.H. Huxley och Ernst Haeckel. På hösten samma år träffade hon både Huxley och Haeckel i London. Haeckel, tysk biolog och filosof var präglad av naturvetenskaplig och evolutionistisk kunskap och förespråkade ett monistiskt synsätt, som kom att inspirera Key. Liksom många i hennes samtid anslöt hon sig till lamarckismen som hävdade att förvärvade egenskaper kunde ärvas. I hennes optimistiska syn på människans utveckling skulle individens "livsstegring" leda till altruism och medmänsklighet, men eftersom människan enligt den monistiska evolutionismen utvecklas biologiskt, socialt och andligt måste även samhället ta ett ansvar för sina medborgare i sin helhet.[23] Keys syn på eugenik skall alltså sättas i denna kontext, och var inte ovanlig hos evolutionisterna och var även förhärskande i tidens kulturella och politiska elit. Hon omfattade de idéer som avsåg att framskapa ett högre förädlat människosläkte. Hon menade att alla barn som har möjlighet har rätt till utbildning och utveckling. Hennes Barnabalk från 1910 är föregångare till Barnkonventionen som blev lag i Sverige den 1 januari 2020. Key var ytterligt kritisk till kristendomens hårda syn på ”äkta och oäkta barn, en skillnad som mer än något annat förfalskat den verkligt etiska uppfattningen av föräldraplikterna. [24]     

Mycket av det som i del ett av Barnets århundrade avhandlas i fråga om evolution, genetik och rasbiologi är inte bara inaktuellt och överspelat, senare vetenskap har visat att det var felaktigt. Ändå går det ej att komma ifrån att Key skriver om rasbiologi och eugenik på ett sätt som tyder på en bristande förmåga att leva sig in i de utpekade gruppernas situation. Dessutom är det oförenligt med det hon skriver exempelvis om demokrati och barns rättigheter. Det nya moderna tycks ha varit undantaget från krav på etisk granskning. Hon var en mycket medveten och djupt kännande person och det är som om det vetenskapliga synsättet befriade henne från att kritiskt analysera de konsekvenserna av det program hon förespråkade.[25]

Key stödde dräktreformsrörelsen: hon tillhörde grundarna av Svenska drägtreformföreningen 1886 och blev en av dess första ordföranden.

Som många nittiotalister uppmärksammade hon teosofins kristendomskritik och intresse av att förena vetenskap med religion. Hon var även inspirerad av österländska tankegångar till exempel buddhismen.[26] Men hon förhöll sig fri: ”i Almqvists efterföljd siade hon om en framtida levnadskonst som rentav skulle göra de olika konstarterna överflödiga. Goethe stod för henne som "livstrons" eller monismens, den religiöst färgade evolutionismens religionsstiftare.”[27]

Ellen Keys Strand[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ellen Keys Strand

Ellen Keys Strand var Ellen Keys hem och har senare blivit en populär turistattraktion.

Byggnader och platser namngivna efter Key[redigera | redigera wikitext]

Ellen Keyinstitutet har ett kansli med referensbibliotek i Västra Tollstad skola i Ödeshög, där man även har till en av sina huvuduppgifter att ordna utställningar. Institutet utgör ett kontaktnätverk för akademisk forskning om Key och hennes intresseområden och finansierar utgivning av vetenskapliga arbeten om henne.

Key har bland annat hedrats genom det så kallade Keyhuset (K-huset) på Campus Valla som används av Linköpings universitets lärarutbildningar. Hon har givit namn åt Ellen Key-skolan (före detta Norra högstadiet, dessförinnan Högre allmänna läroverket i Västervik). Även Ellen Key-skolan i Bromsten, som är en skola med waldorfpedagogik, bär hennes namn [28]. En annan skola som döpts efter henne är Ellen Key-skolan i Hisings Backa (före detta Erikslundskolan) i Göteborgs kommun.[29] Namnet bestämdes genom elevinflytande.

Ellen Key har en gata uppkallad efter sig i Fruängen (Stockholm) och en i Linköping, samt en mindre park, Ellen Keys park, invid Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm.

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Översättningar

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Ulf Wittrock, Ellen K S Key, s. 90, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 11453, läst: 17 mars 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 127568, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  3. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ "Ellen Key", artikel av Ronny Ambjörnsson, Nationalencyklopedin, Band 10, Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs 1993, ISBN 91-7024-621-1. s. 583.
  5. ^ Se ätten Posse i Sveriges ridderskaps- och adels-kalender, Volym 6.
  6. ^ Hamilton, Louise (1904). Ellen Key 
  7. ^ Hällström, Catharina (2008). Från upplevelse till tanke II 
  8. ^ Key, Ellen (1917). Minnen av och om Emil Key 
  9. ^ Hällström, Catharina (2012). Från upplevelse till tanke 
  10. ^ Ambjörnsson, Ronny (2012). Ellen Key, en europeisk intellektuell 
  11. ^ Lengborn, Thorbjörn (2005). Ellen Key och livsåskådningskampen 
  12. ^ Lengborn, Thorbjörn (1976). En studie i Ellen Keys pedagogiska tänkande främst med utgångspunkt från "Barnets århundrade". 
  13. ^ Gram, Magdalena (2007). Ellen Key – om böcker och läsning 
  14. ^ Key, Ellen i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
  15. ^ Jansson, Hedda (2013). Där livets hav oss gett en strand 
  16. ^ Kvinnokavalkad : en bilderbok om svenska kvinnors liv 1918-1944, av Ellen Rydelius och Anna Odhe, Bonnier, Stockholm 1946, s. 99ff
  17. ^ Forsström, Axel: "Ellen Key", Ellen Keys Stiftelse Strand, Tranås 1985. s. 21.
  18. ^ Key, Ellen (1889). Några tankar om huru reaktioner uppstå, jämte ett genmäle till d:r Carl von Bergen samt om yttrande och tryckfrihet [Elektronisk resurs tvänne föredrag]. Stockholm: Alb. Bonnier. Libris 18628629. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:eod-1623829 
  19. ^ Key, Ellen; Jansson Hedda (2006). Några tankar om yttrande- och tryckfrihet (1. utg.). Ödeshög: Ellen Keyinstitutet. Libris 10266012. ISBN 9197633631 
  20. ^ Lindén, Claudia (2002). Om kärlek, litteratur, sexualitet och politik hos Ellen Key 
  21. ^ Pironi, Tiziana (2013). Ellen Key's influence on Maria Montessori's Children's House, in: Ellen Key. Creating a European Identity 
  22. ^ Lindén, Claudia (2014). Ellen Keys feministiska estetik, förord ur Skönhet för alla 
  23. ^ Sanner, Inga (1995). Att älska sin nästa såsom sig själv 
  24. ^ Bernt Gustavsson "Ellen Key och bildningen" 2022
  25. ^ Sven Hartman "Att främja livet i dess utveckling" 2020
  26. ^ Jansson, Hedda (2013). Strand som andligt rum 
  27. ^ Wittrock, UlfEllen K S Key i Svenskt biografiskt lexikon (1975-1977) Band 21, s. 90
  28. ^ Ellen Key skolan – hur det började[död länk]
  29. ^ ”Ellen Keyskolan F-6”. goteborg.se. http://goteborg.se/wps/portal/enhetssida/ellen-key-skolan-f-6/!ut/p/z1/jZBPC4JAEMU_SwevzqyuIt02SsuM_iHaXkJhWwVzRS2hT99Cl6KQ5jaP93vzGOCQAq-zeymzvlR1Vun9xN0ztQIkISVrbxPOkZE5Q985IlIbklHDygH-D7_TEqHagEviI9sv3O1hQRGjcV7Hv3j8GIazgzWzEYOt9R8_UpB_xb8fghC4rFT-ehWrc9uTwFtxEa1ozVur5aLvm25qoIHDMJhSKVkJsxMG_iIK1fWQfhihucZxnD4ikbDJEwLlRfA!/dz/d5/L2dBISEvZ0FBIS9nQSEh/. Läst 25 oktober 2016. 
  30. ^ Minnen av och om Emil Key. Stockholm: Bonnier. 1915-1917. Libris 461886. http://runeberg.org/emilkey/  - Medförfattare: Emil Key

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]

  • Händelser man minns – en bokfilm 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]