Gottfrid Kallstenius (konstnär)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För språkmannen, se Gottfrid Kallstenius (filolog)
Gottfrid Kallstenius
Kallstenius, Gottfrid i Hvar 8 dag 1911 (cropped).jpg
Född13 juli 1861[1][2][3]
Västerviks församling[1]Sverige
Död26 maj 1943[1][2] (81 år)
Nacka församling[1]Sverige
MedborgarskapSvenskt
SysselsättningSkribent[1], målare[1]
ArbetsgivareKungliga Akademien för de fria konsterna
BarnEvald Kallstenius (f. 1898)[4]
SläktingarEvald Kallstenius (syskon)
Gottfrid Kallstenius
Redigera Wikidata

Gottfrid Samuel Nikolaus Kallstenius, född 13 juli 1861 i Västervik, död 26 maj 1943 i Nacka[5], var en svensk konstnär och akademiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter förberedande studier 1883 vid Tekniska skolan samt Edvard Perséus målarskola antogs Kallstenius hösten 1884 till Konstakademien.[6] Utbildningen fullbordades 1888 efter att han erhållit den hertigliga medaljen för målningen September (1886) och den kungliga medaljen för Kyrkogården i Västervik (1887).[7] Till de mer namnkunniga studiekamraterna vid Akademien hörde Gerda Roosval, Carolina Benedicks-Bruce, Hanna Pauli (född Hirsch), Lotten Rönquist, Hilma af Klint, Agnes de Frumerie (född Kjellberg), Anshelm Schultzberg, Verner Åkerman och Anton Genberg.[8]

I juli 1891 gifte Kallstenius sig med konstnären Gerda Roosval. Efter att Kallstenius erhållit Konstakademiens stora resestipendium begav sig paret senare under sommaren till Paris för vidare utbildning. Fram till november 1891 kom de att vistas i Le Pouldu, Bretagne, där för övrigt Paul Gauguin verkat året innan. Under senhösten 1891 fram till våren 1892 bodde de åter i Paris.[9] Under en tid i den franska huvudstaden studerade Kallstenius för Raphaël Collin.[10] Under våren 1892 bosatte sig makarna Kallstenius på Madame Chevillons Hôtel Seine et Marne (numera Hôtel Chevillon) i Grèz-sur-Loing. Kallstenius målade under denna tid bland annat Tvätterskor, Grèz samt Ung kärlek. I februari 1893 reste han vidare till Italien där han kom att verka fram till sommaren 1894.[11]

I Italien intresserade sig Kallstenius bland annat för monumentalutsmyckning och började i Siena ingående studera senmedeltida utsmyckningar, både teoretiskt och genom kopiering med särskild inriktning på alfrescomålning.[10]

Kallstenius innehade mellan januari 1898 och januari 1904 ett konstnärsarvode med skyldighet att undervisa i dekorativ konst vid Konstakademien.[8] År 1900 blev han vald till ledamot av Akademien.[12] Han uppfördes den 24 januari 1910 i första förslagsrummet till en professur i landskapsmålning vid samma institution,[10] men kom att återta sin ansökan.[13] I oktober samma år blev han lärare i dekorativ konst vid Akademien. 1912 utsågs Kallstenius till vice professor i dekorativ konst.[10]

Som målare övergick Kallstenius tidigt från realism till stämningsmåleri och hittade sedan en svenskt romantisk ton, ofta med solnedgångar och solbelysta kustlandskap.

Han utförde flera monumentala målningar, ibland med religiösa motiv såsom altartavla och utsmyckningar av predikstolen i Sankt Petri kyrka, Västervik, och ibland med motiv från svenska näringar såsom i väggmålningarna i Rederi AB Nordstjernans hus. Han komponerade även mosaikutsmyckningen på Konstnärshusets fasad på Smålandsgatan 7 i Stockholm.[14]. Därtill utförde han en stor landskapsmålning till Dramatens foajé.

Bland hans övriga målningar märks Skogskärr (1891), Den Saliga (1901-1909), inspirerad av Dante Gabriel Rossettis dikt The Blessed Damozel, Liljor och aftonluft (1902), Elysium (1914), Mästaren kommer (1926), som tog honom mer än 25 år att fullborda, Månskensnatt (1899 - inköpt av Nationalmuseum) med motiv från Klintehamn,[10] Efter solnedgång (Nationalmuseum)[15] samt Småland.[10]

Utöver Nationalmuseum är Kallstenius är representerad på ett flertal svenska konstmuseer, däribland Norrköpings konstmuseum[16] och Göteborgs konstmuseum. Hans verk förekommer även i en rad museisamlingar i Europa, Syd- och Nordamerika.[17]

Gottfrid Kallstenius framträdde även som författare av handböcker i oljemålning: Oljemåleriet, färgstoff och bindämnen (1913) följd av Handbok i oljemålning (1915), vilken följdes av 11 upplagor, varav den sista 1958. Han verkade även inom andra områden med Dikter och hugskott (1917) och Konsten, dess väsen och betydelse (1931).[10] Kallstenius var dessutom ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.[18]

Under sin levnad var han synnerligen aktiv inom föreningslivet. Inte minst var han en drivande kraft inom Svenska Konstnärernas Förening från dess stiftande 1890. Åren 1899 till 1910 tjänade han som föreningens sekreterare och därefter som hedersledamot.[19][20]

Gottfrid Kallstenius och Gerda Roosval-Kallstenius fick två söner och en dotter. Den äldre sonen John Kallstenius föddes 1892 i Grèz-sur-Loing, Frankrike, och blev advokat; den yngre, Evald Kallstenius, blev liksom föräldrarna konstnär. Dottern Gullveig Kallstenius föddes 1900 och blev sångpedagog.[21] Makarna Kallstenius lät 1906 uppföra en magnifik villa (Villa Kallstenius) på Krokvägen 1B i Storängen, Nacka, som ritats av arkitekten Gustaf Petterson. Där bodde de livet ut.

Råd om pigmentanvändning[redigera | redigera wikitext]

Gottfrid Kallstenius var initiativtagare till och återkommande kontrollant av Beckers normalfärgsserie, som började produceras 1912 med syftet att förse konstnärer med pålitliga och hållbara pigment.[22] Hans eget råd om en lämplig uppsättning pigment för nybörjare är[23]: Blyvitt (alternativt zinkvitt eller titanvitt), ljust kadmiumgult, mörkt kadmiumgult, ljusockra, guldockra, bränd terra di Sienna, engelskt rött, mörk krapplack, cinnober (alternativt kadmiumrött), koboltblått, ultramarin, smaragdgrönt och svart.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Oljemåleriet : färgstoff och bindämnen : en framställning med stöd av äldre och nyare källor samt på grund av egna rön. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1913. Libris länk 
  • Handbok i oljemålning. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1915. Libris länk  - Utkom i 11 upplagor, varav den sista postumt 1958.
  • Dikter och hugskott. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1917. Libris länk 
  • Monologer : dikter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1929. Libris länk 
  • Konsten : dess väsen och betydelse : en psykologisk studie. Stockholm: Natur och kultur. 1931. Libris länk 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Gottfrid S N Kallstenius, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon ID: 12332, (Källa från Wikidata)
  2. ^ [a b] Gottfrid Kallstenius, RKDartists (på engelska), RKDartists ID: 43311, (Källa från Wikidata)
  3. ^ Benezit Dictionary of Artists, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit ID: B00096872, omnämnd som: Gottfrid Samuel Nickolaus Kallstenius, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  4. ^ Kallstenius, släkt, Svenskt Biografiskt Lexikon ID: 12329, läst: 21 januari 2020, (Källa från Wikidata)
  5. ^ Sveriges dödbok 7 : 1860-2017. Sveriges släktforskarförbund. 2018. Libris länk. ISBN 9789188341280 
  6. ^ Doc. Gösta Liljas tal vid minnesutställningen över Gottfrid Kallstenius i Västervik 1961; Georg Rynelius, Gottfrid Kallstenius – Ett föredrag med anledning av hundraårsminnet av konstnärens födelse, [trol.] 1961, s. 4; Nationalmuseums register över svenska konstnärer, Gottfrid Kallstenius, 1934-02-06 [formulär ifyllt av Kallstenius själv]
  7. ^ Gottfrid Kallstenius
  8. ^ [a b] Konstakademien
  9. ^ Charlotte Klingberg, En blå hyacint i Paris. Gerda Roosval-Kallstenius, hennes värld och verk, Rönnells antikvariat, 2009. ISBN 978-91-975485-4-0
  10. ^ [a b c d e f g] Boo von MalmborgGottfrid S N Kallstenius i Svenskt biografiskt lexikon (1973-1975)
  11. ^ Charlotte Klingberg, En blå hyacint i Paris. Gerda Roosval-Kallstenius, hennes värld och verk, Rönnells antikvariat, 2009. ISBN 978-91-975485-4-0; Fredrik Klingberg
  12. ^ Svenskt Konstnärslexikon. Tiotusen svenska konstnärers liv och verk.. Malmö: Allhems Förlag. 1952-1967 
  13. ^ Gottfrid Kallstenius, brev till Akke Kumlien, juni 1926
  14. ^ Dag Widman, Konstnärernas hus. En mötesplats i svenskt konstliv under 100 år, s. 54
  15. ^ Gottfrid Kallstenius i Nationalmuseumets samlingar
  16. ^ Norrköpings konstmuseum. (2000 ;). Norrköpings konstmuseum : katalog. Norrköpings konstmuseum. ISBN 91-88244-22-9. OCLC 186037488. https://www.worldcat.org/oclc/186037488. Läst 23 april 2020 
  17. ^ Bukowskis, Bukipedia, Gottfrid Kallstenius, https://www.bukowskis.com/sv/fineartbukipedia/2603-gottfrid-kallstenius Arkiverad 2 september 2018 hämtat från the Wayback Machine.
  18. ^ Schotte-Lindsten, Ann-Sofi, Gottfrid Kallstenius och hembygden, Tjustbygdens kulturhistoriska förenings årsbok, Västervik, 1957; Hvar-8-dag, Illustrerat magasin, En stämnings – och idémålare. Professor Gottfrid Kallstenius, Nr. 29, 33: Årg.,1931-07-19
  19. ^ Lilja, Gösta (1952 - 1967). Lilja, Gösta; Olsson, Bror; Andersson, Knut och Svensson, S. Artur. red. Svenskt konstnärslexikon. "Vol. III". Malmö: Allhems Förlag AB. sid. 347 
  20. ^ Kallstenius ättlingar, maj 2020
  21. ^ Kallstenius ättlingar, maj 2020
  22. ^ Johansson, Alf (2001). Med pigment och kopaler. Svensk färgindustri under 200 år.. "1". Sveriges Färgfabrikanters Förening, Sveff. sid. 200 
  23. ^ Kallstenius, Gottfrid (1915). Handbok i oljemålning. Stockholm: Wahlström & Widstrand 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]