Fysikaliskt arbete

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fysikaliskt arbete
Triple expansion engine animation.gif
Grundläggande
Definition Energimängden som omvandlas när en förflyttning sker under inverkan av en kraft
Storhetssymbol(er)
Härledningar från andra storheter W = F · s
W = τ θ
Enheter
SI-enhet J = N·m = kg·m2·s−2
SI-dimension L2·M·T−2
CGS-enhet erg
CGS-dimension L2·M·T−2

Arbete är inom fysiken den energimängd som omvandlas när en förflyttning sker under inverkan av en kraft.

Den härledda SI-enheten för arbete är joule (J) = N·m = W·s = kg·m²/s². Andra enheter är bland andra kilowattimme (kWh), kalori och elektronvolt.

Det arbete som utförs av en konstant kraft med storleken F på en punkt som rör sig en förskjutning s i riktningen för kraften är produkten

Om exempelvis en kraft av 10 newton (F = 10 N) verkar i en ​​punkt som färdas två meter (s = 2 m), utförs ett arbete W = (10 N) (2 m) = 20 Nm = 20 J, vilket ungefär är arbetet att lyfta en 1-kilos vikt från marken till 2 meters höjd mot tyngdkraften. Arbetet fördubblas antingen genom att lyfta dubbla vikten samma avstånd eller genom att lyfta samma vikt dubbla avståndet. Exempel på en lyftanordninig:

Work-pulleys.png

Om linan dras en sträcka s med kraften F, lyfts lasten sträckan s/2, men kraften som verkar på vikten är 2F, varför det fysikaliska arbetet är detsamma i båda fallen.

Definitioner[redigera | redigera wikitext]

Figur 1. Den verkande kraften är projektionen av kraften på den vektor som anger banans riktning i en given punkt
Om kraften varierar enligt en funktion F(x), kan arbetet beräknas med integralen
När hjulet roterar utövar linan ett positivt arbete på den vänstra vikten (ökar dess potentiella energi) och ett negativt arbete (minskar dess potentiella energi) på den högra

Inom mekaniken definieras arbete som skalärprodukten av en kraft- och en avståndsvektor integrerad över en bana enligt

där s1 är banans startpunkt och s2 är banans ändpunkt (se figur 1).

Om kraften F kan beskrivas som gradienten till en potential, till exempel som

där V är en potentialfunktion, sägs F vara en konservativ kraft och det av F uträttade arbetet är oberoende av vägen mellan start- och slutpunkt. Är en potentialfunktion tillgänglig är det möjligt att direkt använda denna enligt

där arbetet är skillnader i potentiell energi. De elektrostatiska och gravitationella fälten är exempel på sådana konservativa fält.

Om kraften inte är konservativ sägs den vara banberoende och har en dissipativ karaktär, det vill säga en större eller mindre del av arbetet är en omvandling till värme. Friktion är ett exempel på det slaget av kraftverkan. En process som innefattar dissipativa krafter är irreversibel.

Om kraften är konstant och konservativ (integralen är oberoende av vägen), kan integralen förenklas enligt

där s är avståndet |s2 - s1| och θ är vinkeln mellan kraften och vägen vald som vektorn s2 - s1. Om kraften och vägen har samma riktning kan integralen förenklas ytterligare till

Arbetet räknas med tecken som beror av kraftens och rörelsens relativa riktningar. Om kraften har en komponent i rörelsens riktning (-90° < θ < 90°) är arbetet positivt och om den har en komponent i motsatt riktning är arbetet negativt. Positivt arbete innebär att energi tillförs det objekt som är föremål för kraftverkan och negativt arbete att objektet förlorar energi. Om kraften och vägens riktningar är vinkelräta mot varandra (cos θ = 0) uträttas inget arbete, vilket till exempel gäller för en rörelse längs en cirkel där kraften är riktad radiellt och vägen är tangentiellt riktad.

Termodynamik[redigera | redigera wikitext]

Inom termodynamiken är arbetet en processvariabel. Inom ett termodynamiskt system kan energi distribueras på två sätt, endera i form av värme (till exempel genom upphettning) eller på mekanisk väg (till exempel genom komprimering). Eftersom kompressionskraften verkar längs en väg, är den överförda energin en form av arbete. I båda fallen ändras, i enlighet med termodynamikens första huvudsats, den inre energin hos systemet med (energiprincipendifferentialform, där U (tillståndsfunktion) är systemets inre energi, Q är värmeöverföringen och W arbetet).

Vridmoment och rotation[redigera | redigera wikitext]

Ett kraftpar ger vridmomentet . Momentvektorn är vinkelrät mot kraftplanet och riktningen kan bestämmas med högerhandsregeln.

Ett vridmoment är resultatet av två lika och motsatta krafter (ett kraftpar), som verkar på två olika punkter i en stel kropp. Summan av dessa krafter är noll, men deras effekt på kroppen är vridmomentet T. Vridmomentets arbete beräknas som

där T ⋅ ω är kraften över tiden Δt . Summan av dessa små mängder arbete för hela banan för den stela kroppen ger arbetet

Integralen beräknas längs banan för den stela kroppen med en vinkelhastighet ω som varierar med tiden.

Om vinkelhastighetens vektor bibehåller en konstant riktning, ges den i formen

där φ är vinkeln för vridning kring den konstanta enhetsvektorn S. I detta fall är momentets arbete

där C är banan från φ(t1) till φ (t2). Denna integral beror på rotationsbanan φ(t) och är därför vägberoende.

Om momentvektorn T är parallell med vinkelhastighetsvektorn, så att

och både vridmoment och vinkelhastighet är konstanta, har arbetet formen

En kraft med konstant storlek som alltid är vinkelrät mot hävarmen.

Resultatet kan enklare förstås genom att betrakta det vridmoment som härrör från en kraft av konstant storlek F, vilken anbringas vinkelrätt mot en hävarm på avståndet r, såsom visas i figuren. Denna kraft kommer att verka över avståndet längs cirkelbågen s = rφ, så arbetet är

Introducera vridmoment , för att erhålla

vilket är i enlighet med ovanstående.

Endast den del av vridmomentet som verkar i vinkelhastighetsvektorns riktning bidrar till arbetet.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Baseball pitching motion 2004.jpg
  • Kast: en basebollspelare utövar ett positivt arbete på bollen
  • Lyft: arbetet som måste utföras på en stationär kropps massa m i ett homogent gravitationsfält med gravitationsaccelerationen g, för att lyfta kroppen sträckan h:
  • Acceleration: en massa m ges en hastighet v:
  • Töjning: att töja ett elastiskt föremål (som följer Hookes lag, till exempel en fjäder) sträckan s:
där k är fjäderkonstanten
  • Elektricitet: vid förflyttning av den positiva laddningen Q från en punkt till en annan, mellan vilka spänningen är U, måste arbetet
utföras
  • Friktion: i det enklaste fallet och med makroskopiska kroppar, är arbetet produkten av friktionskraften och sträckan. Detta arbete är en omvandling till värme i föremålet och underlaget