Georgij Usjakov
| Georgij Usjakov Георгий Ушаков | |
 Usjakov innan andra världskriget | |
| Född | 17 januari 1901 Lazarevskoje, Amur oblast, Kejsardömet Ryssland |
|---|---|
| Död | 3 december 1963 (62 år) Moskva, Moskva oblast, Sovjetunionen |
| Nationalitet |  Sovjetisk |
Georgij Aleksejevitj Usjakov (ryska: Георгий Алексеевич Ушаков), född 17 januari 1901, död 3 december 1963, var en sovjetisk polarforskare verksam kring Arktisområdet.
1930 till 1932 utforskade och kartlade Usjakov den då nyupptäckta ögruppen Severnaja Zemlja tillsammans med fyra andra utforskare.
Uppväxt och militärtjänst[redigera | redigera wikitext]
Usjakov föddes den 17 januari 1901 i byn Lazarevskoje i Ryssland. Fram tills han var 11 år bodde han dock i Chabarovsk. År 1921 kom Usjakov in på universitetet i Vladivostok, men avlade inte examen eftersom han tjänstgjorde i militären och deltog i ryska inbördeskriget.[1]
Karriär[redigera | redigera wikitext]
År 1926 grundade Usjakov den första sovjetiska bosättningen på Wrangels ö, Usjakovskoje.[1]
Åren 1930 till 1932 ledde han expeditionen till Severnaja Zemlja och etablerade en forskningsstation på Domasjnijön, utanför Oktoberrevolutionöns kust. Därifrån gjorde de flera forskningsresor in i det inre och till kustlinjerna på de större öarna.[2] Hela ögruppen utforskades och kartlagdes grundligt av Usjakov och hans team, som bestod av geologen Nikolaj Urvantsev, veteranen Sergej Zjuravlev, och radiooperatören Vasilij Chodov. Geografiska särdrag i territoriet fick sitt namn efter olika kommunistiska organisationer, evenemang och personligheter. Med hänvisning till Severnaja Zemljas ödslighet skrev Usjakov:
"Jag har sett den gudsövergivna Tjuktjerhalvön, den snöstormsdrabbade Wrangels ö, två gånger besökt Novaja Zemlja omgiven av dim, och jag har sett Franz Josef Land med sin emaljhimmel och stolta klippor klädda i blåa, härdade glaciärströmmar, men ingenstans har jag bevittnat sådan grymhet eller sådan deprimerande, livlös lättnad..."[3]
År 1935 ledde Usjakov en sovjetisk expedition avsedd att utforska de nordliga latituderna i Karahavet. Efter ett år hade de sista outforskade områdena examinerats, och den lilla Usjakovön hade upptäckts. Expeditionen utfördes på isbrytaren Sadko, som fastnade i is 1937, så Usjakov och de andra tvingades övervintra i Laptevhavet.
Mellan åren 1932 till 1936 arbetade Usjakov på Chefsdirektoratet för nordostpassagen (Главное Управление Северного Морского Пути), 1936 till 1940 på Chefsdirektoratet för Sovjetunionens hydrometeorologiska centralanstalt och 1940 till 1958 på Sovjetiska vetenskapsakademin.
Georgij Aleksejevitj Usjakov dog den 3 december 1963 i Moskva vid 62 års ålder. Han finns begravd på Domasjnijön i Severnaja Zemlja.
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] ”G.A.Ushakov's biography”. web.archive.org. 25 juli 2011. Arkiverad från originalet den 25 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110725172917/http://www.skypole.ru/ushakov/biogr_e.htm. Läst 6 januari 2024.
- ^ ”Книга: Два года на северной земле” (på ryska). www.e-reading.club. https://www.e-reading.club/bookreader.php/1014681/Urvancev_-_Dva_goda_na_severnoy_zemle.html. Läst 6 januari 2024.
- ^ Brian Bonhomme, Russian Exploration, from Siberia to Space: A History, p. 157.