Gilbert Elliot, 1:e earl av Minto

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gilbert Elliot, 1:e earl av Minto
Gilbert Eliot, 1st Earl of Minto by James Atkinson.jpg
Född1751[1][2][3]
Edinburgh
Död21 juni 1814[1][2][3]
Stevenage
BegravdWestminster Abbey
NationalitetFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Alma materEdinburghs universitet och Christ Church College Blue pencil.svg
SysselsättningDiplomat, politiker
BefattningLedamot av Storbritanniens parlament
Ledamot i Brittiska överhuset
Storbritanniens ambassadör till Österrike (1799–1801)[4]
Indiens generalguvernör (1807–1813)
ArbetsgivareForeign Office[4]
Politiskt partiWhigs
BarnGilbert Elliot, 2:e earl av Minto (f. 1782)
FöräldrarGilbert Elliot, 3:e baronet av Minto
UtmärkelserFellow of the Royal Society
Redigera Wikidata

Gilbert Elliot, 1:e earl av Minto, född i Edinburgh, den 23 april 1751, död i Stevenage, England, den 21 juni 1814, var en skotsk statsman, son till Gilbert Elliot, 3:e baronet av Minto, far till Gilbert Elliot, 2:e earl av Minto.

Minto blev 1776 medlem av underhuset, där han slöt sig till whigpartiet och utmärkte sig som ivrig anhängare av Charles James Fox och Edmund Burke. I samförstånd med den sistnämnde började Elliot anfallen på Warren Hastings genom att 1787 genomdriva dennes väns, överdomaren sir Elijah Impeys, ställande under åtal för (förment) orättvisa domar. Från Fox tog han avstånd 1793 till följd av dennes välvilliga politik mot franska revolutionen. Elliot var november-december 1793 brittisk regeringskommissarie i Toulon och 1794-1796 vicekung över Korsika, vilken ö han ville göra till medelpunkten för den brittiska sjömaktens övervälde i Medelhavet.

År 1799 blev Elliot, som året förut upphöjts till peer (baron Minto), brittisk minister i Wien och arbetade där förgäves på att förmå Österrike till energisk krigföring mot Napoleon I. Återkallad 1801 efter freden i Lunéville, sändes Elliot 1807 som generalguvernör till Indien med kompanidirektörernas bestämda order att föra en sparsam noninterventionspolitik.

Omständigheterna nödgade honom emellertid att i stället sätta den angloindiska diplomatin i rörelse i grannländerna Afghanistan och Persien samt hos emirerna i Sindh och Ranjit Singh i Lahore för att motarbeta Napoleons anfallsplaner mot det brittiska väldet i Indien. En rad av fördrag avslöts 1808-1809, och mot fransmännens nederländska allierade organiserade Elliot flera erövringsexpeditioner, varunder Moluckerna och Java intogs 1810-1811. Han hemkallades 1813 och upphöjdes då till viscount Melgund och earl av Minto, men dukade redan följande året under för en vid fälttåget på Java ådragen sjukdom.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] data.bnf.fr : open data platform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  2. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, GND-id: 1190791867749153-1, läst: 16 oktober 2015, licens: CC0
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Gilbert-Elliot-Murray-Kynynmound-1st-Earl-of-Mintotopic/Britannica-Online, omnämnd som: Gilbert Elliot-Murray-Kynynmound, 1st earl of Minto, läst: 9 oktober 2017
  4. ^ [a b] British Diplomatic Directory (1820-2005), Foreign and Commonwealth Office