Gråskimlig fladdermus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gråskimlig fladdermus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Vespertilio murinus male.jpg
Vuxen hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteVespertilio
ArtGråskimlig fladdermus
V. murinus
Vetenskapligt namn
§ Vespertilio murinus
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Vespertilio murinus range map.png
Utbredningsområde enligt IUCN
Hitta fler artiklar om djur med

Gråskimlig fladdermus[2] (Vespertilio murinus) är en medelstor fladdermus i familjen läderlappar (Vespertilionidae).

Utseende och anatomi[redigera | redigera wikitext]

Kroppslängden (huvud och bål) ligger mellan 5,5 och 6,6 cm och vikten mellan 11 och 24 g. Pälsen är mörkbrun med ljusgrå spetsar. Buken är mycket ljust grå och ansiktet samt flyghuden svarta.[3] Den har en vingbredd på 33-34 cm.[4] Artens underarmar är 4,1 till 5,0 cm långa och svanslängden varierar mellan 3,7 och 4,4 cm.[5]

Vespertilio murinus 2.jpg

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Gråskimlig fladdermus börjar jaga strax efter solnedgången fram till gryningen. Har en regelbunden flykt på hög höjd.[4] Dess karaktäristiska, högfrekventa parningsrop är hörbara för människan.[6]

Födan består av relativt små, flygande insekter som myggor, mindre flugor och bladlöss.[3] Vinterdvalan är beroende av temperaturen.[4]

I motsats till andra fladdermöss som förekommer i Europa har honor av arten två par spenar.[7] Efter dräktigheten föder honan oftast i juni/juli tvillingar.[1]

Under maj bildar honor egna kolonier med upp till 50 medlemmar och hannar lever ensam eller i kolonier med upp till 300 medlemmar. Viloplatsen kan vara byggnader och andra människoskapade gömställen som fladdermusholkar samt håligheter i träd eller bergssprickor. Cirka en eller två månader efter födelsen är ungarna självständiga och kolonin som dominerades av vuxna honor upplöser sig.[5]

Lätet som används för ekolokaliseringen består av två avsnitt varav det första avsnittet har en varierande frekvens medan det andra avsnittet består av en jämn frekvens. Vid 22 till 27 kHz har lätet sin högsta energi.[5]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Gråskimlig fladdermus finns i Central- och Östeuropa samt Centralasien bort till Mongoliet och Kina.[1] Förekommer fläckvis i Sverige upp till södra Norrland[6] samt i sydligaste Finland, södra Norge och delar av Jylland i Danmark.[1]

Arten finns framför allt i bebyggda kulturlandskap men också skog och bergigare områden.[4] Som mest kan den gå upp till 3 400 meters höjd.[1] Viss årstidsvariation; tenderar att föredra bebyggelse på höstarna.[6]

Status[redigera | redigera wikitext]

Gråskimlig fladdermus är fridlyst i flera stater inom utbredningsområdet och lever dessutom i flera naturskyddsområden. IUCN ser inga större problem för beståndet och listar arten som livskraftig (LC).[1]

I Sverige är alla fladdermusarter fridlysta.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Coroiu, I. 2016 Vespertilio murinus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 3 augusti 2019.
  2. ^ De Jong et al.. ”Nya svenska namn på Europas fladdermöss”. Sveriges lantbruksuniversitet. http://pub.epsilon.slu.se/12670/1/de_jong_et_al_151006.pdf. Läst 20 juni 2017. 
  3. ^ [a b] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (2010). Däggdjur i Sverige – alla våra vilda arter. Bonnier Fakta. sid. 65-66. ISBN 978-91-7424-073-3 
  4. ^ [a b c d] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 239-240. ISBN 91-1-864142-3 
  5. ^ [a b c] ”Parti-coloured bat” (på engelska). Natural Sciences Musem of Granollers. http://www.batmonitoring.org/en/species/vespertilio-murinus/. Läst 28 oktober 2019. 
  6. ^ [a b c] Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. Arkiverad från originalet den 16 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060616121952/http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 23 oktober 2010. 
  7. ^ Zweifarbfledermaus, Naturschutzbund Schleswig-Holstein (tyska), läst 2016-01-13.