Höstdagjämningen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Symbol för solstånd och dagjämningar Tidpunkter för dagjämningarna och solstånden (UTC+00)
Vårdagjämning
Mars
Sommarsolstånd
Juni
Höstdagjämning
September
Vintersolstånd
December
År Dag Tid Dag Tid Dag Tid Dag Tid
2010 20 17:32 21 11:28 23 03:09 21 23:38
2011 20 23:21 21 17:16 23 09:05 22 05:30
2012 20 05:14 20 23:09 22 14:49 21 11:12
2013 20 11:02 21 05:04 22 20:44 21 17:11
2014 20 16:57 21 10:51 23 02:29 21 23:03
2015 20 22:45 21 16:38 23 08:21 22 04:48
2016 20 04:30 20 22:34 22 14:21 21 10:44
2017 20 10:29 21 04:24 22 20:02 21 16:28
2018 20 16:15 21 10:07 23 01:54 21 22:23
2019 20 21:58 21 15:54 23 07:50 22 04:19
2020 20 03:50 20 21:44 22 13:31 21 10:02
2021 20 09:37:27 21 03:32:08 22 19:21:03 21 15:59:16
2022 20 15:33:23 21 09:13:49 23 01:03:40 21 21:48:10
2023 20 21:24:24 21 14:57:47 23 06:49:56 22 03:27:19
2024 20 03:06:21 20 20:50:56 22 12:43:36 21 09:20:30
2025 20 09:01:25 21 02:42:11 22 18:19:16 21 15:03:01
Källa: Earth's Seasons — Naval Oceanography Portal (engelska)

Höstdagjämningen inträffar när solskivans centrum passerar gränsen mellan norra och södra himmelssfären, det vill säga passerar himmelsekvatorn. Punkten på himmelsekvatorn där passagen sker kallas höstdagjämningspunkten. Vid höstdagjämningen är natten nästan lika lång som dagen överallt på jordytan; att dagen fortfarande är något längre beror på horisontalrefraktionen (optisk effekt som kröker horisonten) samt på gryning och skymning.[1]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Höstdagjämningen är inte en dag, utan en ögonblicklig händelse. Den inträffar vid en bestämd tidpunkt, vid olika klockslag på skilda ställen på jorden beroende på i vilken tidszon man befinner sig. På grund av skottårscykeln varierar tidpunkten för höstdagjämningen, varför den på norra halvklotet kan inträffa antingen den 22 eller 23 september.[2]

Dag och natt är inte exakt lika långa vid höstdagjämningen [3]. Detta förhållande inträder något dygn senare. Det beror på ljusets böjning i atmosfären, den så kallade refraktionen. Refraktionen innebär att solen kan lysa på lite mer än halva jorden på en gång. Det medför att dagen blir längre och natten kortare än den annars skulle ha varit. Refraktionen medför också att dag och natt är lika långa något dygn före vårdagjämningen.

Dagarna omkring höstdagjämningen går solen upp rakt i öster, och omkring tolv timmar senare går den ner rakt i väster.[4] Om man bortser från områdena närmast jordens poler är dagarna kring höstdagjämningen ungefär lika långa över hela jorden.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Höstdagjämning i Nationalencyklopedins nätupplaga.
  2. ^ Höstdagjämning och vårdagjämning från SMHI
  3. ^ Stockholms Observatorium - Astronomiska termer
  4. ^ "Faktablad solstrålning". Smhi.se. Läst 24 december 2013.
Relief i Persepolis – en symbol för det persiska nyåret. Vid dagjämningen är kraften hos en evigt stridande tjur (som personifierar jorden) och ett lejon (som personifierar solen) lika stor.


Se även[redigera | redigera wikitext]