Hadrianus mur

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karta över Hadrianus mur och Antoninus mur
Hadrianus mur nära Greenhead
Ruinerna efter ett så kallat milecastle – en fortifikation längs Hadrianus mur. I detta fall "Milecastle 39", även kallat "Castle Nick".

Hadrianus mur, ibland kallad Hadrianus vall, var en befäst mur byggd av romarna under kejsar Hadrianus med start år 122. Den är 120 kilometer lång och ligger i England, mellan 15 och 110 kilometer från den skotska gränsen. Romarna ockuperade Britannia 55 f.Kr under Julius Caesar. Muren uppfördes inte bara som försvarsmur mot en invasion från norr, utan till stor del också för själva markeringen av romarrikets storlek och makt. Under större delen av romarnas välde i Britannia utgjorde muren rikets norra gräns, med undantag av två kortare perioder åren 144–164 samt några år i början av 200-talet, då Antoninus mur istället utmärkte gränsen.

Befästningar längs muren[redigera | redigera wikitext]

För att bevaka gränsen uppfördes 13 större gränsfort längs muren och efter varje romersk mil, motsvarande 1 479 meter, byggdes ett s k milecastle, en milborg (jfr milsten). De var enkla, mindre befästningar som indikerade avstånden och som hade en öppning i muren genom vilken folk kunde passera mot en tullavgift. I var och en av dessa totalt 80 milborgar fick en postering om 8-32 romerska soldater rum. Mellan två milborgar fanns också två bevakningstorn, eng. turrets. Varje milborg hade ett nummer, numreringen började från östra ändan och bevakningstornen hade beteckningarna efter närmaste östliga milecastle plus A eller B, ex. 37A. Över långa sträckor består byggnadsverket idag inte av en stensatt mur i traditionell mening, utan av en gräs- eller buskbevuxen jordvall. Från början byggdes den västra delen med torv och den östra av sten. Torven multnade och man fick bygga om den med sten som höggs i olika stenbrott i grannskapet. Muren byggdes på endast 10 år och det var soldater och sjömän ur den romerska armén som byggde den. I de västliga områdena, mot Bowness-on-Solway var det ont om sten och man fick frakta den lång väg. Med tiden kom muren även att få stor betydelse för gränshandeln.

Efter romarnas fall[redigera | redigera wikitext]

Sedan romarna på grund av stora stridigheter i Rom drog sig tillbaka kring år 407 förändrades livet för dem som bodde i närheten. Soldaterna fick inte längre någon sold och många flyttade till Rom. De som var rekryterade i grannskapet flyttade troligen tillbaka igen. Det finns inte mycket belagt för hur den här tiden var. Klart är att rövarband började härja i gränstrakterna och det var svårt för lokalbefolkningen. Muren började användas för egna byggen, man använde den som en stor gratisresurs. I många byggnader kring muren, herrgårdar, bondgårdar, lador och kyrkor användes stenen. På många ställen kan man se stenar som har romerska inskriptioner. Bäst bevarad är muren i områden som är glest befolkade, och där det är gott om sten i markerna, mest i mitten av murens sträckning. Ett exempel på hur viktig stenen var som byggmaterial kan man se i Burgh-on-Sandhs där kyrkan är byggd uppe på grundenstenarna av ett romerskt fort. Inne i kyrkan kan man se en sten med en keltisk gud inhuggen.

År 1987 skrevs Hadrianus mur in på Unescos lista över världsarv. Världsarvet utvidgades 2005 till att omfatta även romarnas gräns i Tyskland, och är idag ett transnationellt världsarv, med namnet Romarrikets yttre gränser, eng. Frontiers of the Roman Empire. 2003 öppnades leden Hadrian's Wall Path, som går från Newcastle i öst till Solway-on-Bowness i väst. Många vandrar den eller åker cykel längs den cykelled som går i murens omgivningar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]