Henning von Krusenstierna

Från Wikipedia
Version från den 24 november 2017 kl. 01.34 av Astomic (Diskussion | Bidrag) (lade till gravplats från SvenskaGravar)
Henning von Krustenstierna vid tiden för sitt innehav av sjöministerposten.

Henning Wilhelm Mauritz von Krusenstierna, född 19 februari 1862 på Nedre Bräcke, Bäve, (idag Uddevalla),[1] död 30 oktober 1933 i Stockholm, var en svensk sjöofficer och sjöminister. Han var son till Carl von Krusenstierna, kapten i flottan, och Selma Berggren.

Biografi

Henning von Krusenstierna skrevs in vid Kungliga Sjökrigsskolan 1876 och fick elevnummer 21. Genomförde sjöexpedition med fregatten HMS Norrköping 1877 och ångkorvetten HMS Saga 1878–1882. Åren 1883–1885 tjänstgjorde von Krusenstierna ombord på fregatten HMS Vanadis under en världsomsegling. 1890–1891 tjänstgjorde han i den italienska örlogsflottan. Efter hemkomsten från Italien var von Krusenstierna placerad i flottans stab fram till 1905 med avbrott för kortare sjökommenderingar.

Henning von Krusenstierna var chef för Sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition 1906–1909, statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet 1910–1911, stabschef till Inspektören för flottans övningar till sjöss 1911–1916, chef för marinstaben 1916–1927. Han tog avsked från aktiv stat 1927 men stod kvar i reserv till 1932 och var under den perioden ledamot av krigshovrätten.

Henning von Krusenstierna avled i sitt hem i Äppelviken [2] och är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.[3] Han var ogift.

Uppdrag

Utredningar och kommittéer

Styrelser och akademier

Utmärkelser

Svenska utmärkelser

Utländska utmärkelser

Utnämningar

Källor

  • Kungliga Sjökrigsskolan 1867–1942, del II, Redaktör Kommendörkapten Georg Hafström, Eskilstuna 1942
  • Svenska marinens högre chefer 1700–2005, Rune Kjellander, Probus förlag, Stockholm 2007 (ISBN 978-91-87184-83-3)

Noter



Företräddes av
Carl August Ehrensvärd
 Sveriges sjöminister
19101911
Efterträddes av
Jacob Larsson
Företräddes av
Ludvig Sidner
 Chef för Marinstaben
19161927
Efterträddes av
Otto Lybeck