Hoppa till innehållet

Hexogen

Från Wikipedia
Hexogen
Cyklotrimetylentrinitramin
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namn1,3,5-trinitroperhydro-1,3,5-triazin
Övriga namnCyclonit, RDX
Kemisk formelC3N3H6(NO2)3
Molmassa222,12 g/mol
UtseendeVita kristaller
CAS-nummer121-82-4
SMILESC1N([N+](=O)[O-])CN[N+](=O)[O-])CN1[N+](=O)[O-]
Egenskaper
Densitet1,82 g/cm³
Löslighet (vatten)Olöslig
Smältpunkt205,5 °C
Kokpunkt234 °C
Faror
Huvudfara
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Hexogen, samt RDX[a] (samsbokstav: H)[b] (trivialnamn), eller cyklotrimetylentrinitramin, kort cyklonit (rationellt namn),[1][2] är ett högexplosivt sprängämne, främst använt för militära ändamål. I ren form ett vitt pulver som framställs genom nitrering av hexametylentetramin, som i sin tur framställs av metanol och ammoniak. Det börjar sönderfalla vid 170 °C och smälter vid 205 °C.

Hexogen kännetecknas av att det har lägre detonationshastighet och energiinnehåll jämfört med pentyl, men i gengäld är mindre känsligt för mekaniska stötar.

Militärt används ren hexogen sällan, utan det blandas vanligen med vax och/eller andra ämnen, så kallad flegmatiserad hexogen, för att minska känsligheten och/eller förbrännings- respektive detonationshastigheten.[2]

Hexogen framställdes först för medicinska ändamål av tysken Hans Henning år 1899. Först 1920 insågs ämnets explosiva egenskaper.

Sedan andra världskriget blandas hexogen med trotyl[1] och vax, till hexotol, vilket stundtals förekommer som sprängladdning i granater. Hexogen används även i plastiska sprängämnen som C-4.

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. RDX kommer från den brittiska försvarsmakten och står för "Research Department eXplosive" eller "Royal Demolition eXplosive".
  2. Samsbokstav står för sammansättningsbokstav och används inom det militära för att bland annat märka explosiv ammunition med vilket sprängämne det innehåller.
  1. 1 2 ”cyklonit - Uppslagsverk”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/cyklonit. Läst 23 juli 2020.
  2. 1 2 AMORDLISTA, Preliminär ammunitionsordlista. 1979 års upplaga. sid. 23, 31. Läst 27 september 2021