Hjärndöd

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hjärndöd
Klassifikation och externa resurser
ICD-9348.82
DiseasesDB1572
MeSHsvensk engelsk

Hjärndöd, hjärnstamsdöd, är ett tillstånd med oåterkalleligt utsläckta hjärnfunktioner och det kliniska kriteriet på död i de flesta västländer, tillämpat i Sverige från 1988.

Införandet av hjärndöd som definition av en persons död var avgörande för transplantationskirurgin och organdonationer. Det innebar att organ kan tas från en donator där hjärtat fortfarande slår, något som var omöjligt så länge personen definierades som levande så länge hjärtat slår.

För svensk lagstiftning utreddes frågan i Dödsbegreppet (Statens offentliga utredningar 1984:79) och en Lag om kriterier för bestämmande av människans död (SFS 1987:269) utfärdades i maj 1987 och trädde i kraft den 1 januari 1988. Den har senare reviderats 1995 och 2005.

Diagnostik[redigera | redigera wikitext]

För att konstatera hjärndöd krävs två kliniska undersökningar med minst två timmars mellanrum[1]. Undersökningen ska göras av specialist med vana av hjärndödsdiagnostik, vanligen en anestesiolog. Vid undersökningen måste alla basala reflexer vara utslagna (pupiller, smärtreaktion, ögonrörlighet m.m.) och det ska heller inte finnas några spontana andningsrörelser. Dessutom måste orsaken till hjärnskadan vara känd, vanligen trauma eller stor hjärnblödning. Vid kraftigt sänkt kroppstemperatur, efter förgiftning, överdos och några andra tillstånd kan man inte använda denna metod. I sådana fall ska så kallad fyrkärlsangiografi (ett slags kontraströntgen) av hjärnans blodkärl användas som kompletterande diagnostik. Detta enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, som rör kriterier för att fastställa dödsfall.[1]

SBU har utvärderat forskningen om tillförlitligheten hos två tänkbara alternativ till fyrkärlsangiografi: dels angiografi med datortomografi (CTA), dels diffusionsviktad magnetkameraundersökning (dMRI). SBU kom fram till att CTA fortfarande är en experimentell metod och att det finns för få studier med dMRI för att bedöma metoden.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Socialstyrelsen: kriterier för bestämmande av människans död”. http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9833/2005-10-10_2005_10.pdf. Läst 20 januari 2015. 
  2. ^ Services, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social. ”Bilddiagnostik vid misstanke om total hjärninfarkt” (på sv). www.sbu.se. http://www.sbu.se/282. Läst 3 april 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]