Teknetium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Teknetium
Nummer
43
Tecken
Tc
Grupp
7
Period
5
Block
d
Mn

Tc

Re
MolybdenTeknetiumRutenium
[Kr] 4d5 5s2
43Tc
   



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Utseende Metalliskt silvergrå
Fysikaliska egenskaper
Densitet 11500 kg/m3 (273 K)
Aggregationstillstånd Fast
Smältpunkt 2430 K (2157 °C)
Kokpunkt 4538 K (4265 °C)
Molvolym 8,63 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 24 kJ/mol
Ångbildningsvärme 660 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 135 (183) pm
Kovalent radie 156 pm
Jonisationspotential Första: 702 kJ/mol
Andra: 1470 kJ/mol
Tredje: 2850 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Kr] 4d5 5s2
e per skal 2, 8, 18, 14, 1
Electron shell 043 Technetium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 7 (stark syra)
Elektronegativitet 1,9 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur hexagonal
Elektrisk konduktivitet 6,7 106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Teknetiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
97Tc {syn.} 2,6 × 106 år ε 0,320 97Mo
98Tc {syn.} 4,2 × 106 år β- 1,796 98Ru
99Tc {syn.} 211 100 år β- 0,294 99Ru
Säkerhetsinformation
Övriga faror
Radioaktiv
Radioaktiv
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Teknetium är ett radioaktivt metalliskt grundämne, som saknar naturliga isotoper.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Dmitrij Mendelejevs periodiska system av år 1869 och Henry Moseleys av år 1913 förutspådde ett grundämne med atomnummer 43, men trots ihärdiga försök att finna ett sådant lyckades man under lång tid inte hitta något sådant. Flera forskare trodde sig ha hittat det, och namn som ilmenium, davyum, nipponium (Np) och moseleyum (Ms), förekom som namnförslag på vad som troddes vara det nyupptäckta grundämnet.[1] I samband med att Ida Tacke, Walter Noddack och Otto Berg med hjälp av röntgenspektrografi av ett stycke columbit 1925 lyckades påvisa grundämnet Rhenium hävdade upptäckarna att de även lyckats spåra grundämnet 43 i proverna och gav grundämnet namnet masurium efter Masurien.[2] Resultaten kunde dock aldrig verifieras. Ernest Lawrence hade under 1936 bestrålat ett stycke molybdenmalm med neutroner i en partikelaccelerator, vilket han 1937 skänkte till Emilio Segré, som tillsammans med Carlo Perrier analyserade provet, och kunde påvisa grundämne 43 i stycket. De föreslog 1947 namnet Teknetium, ett namn som 1949 godkändes av IUPAC.[1]

1946 lyckades man första gången framställa vägbara mängder av teknetium vid Oak Ridge National Laboratory i Florida, och 1952 lyckades man för första gången framställa teknetium ur kärnbränsle [1] och det var det första helt syntetiska grundämnet (grek. technos, konstgjord).

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Halveringstiden är 4,2 miljoner år. Teknetium är en av sönderfallsprodukterna vid klyvning av uran, och utmärker sig för att vara det lättaste grundämne som helt saknar stabila isotoper. Därigenom förekommer teknetium inte naturligt, men bildas dock i ytterligt små mängder vid radioaktivt sönderfall av uran-238.[3]

Framställning och användning[redigera | redigera wikitext]

Teknetium har i sin metastabila form (99Tcm) medicinsk tillämpning inom nuklearmedicinsk diagnostik. Denna isotop har en halveringstid på cirka 6 timmar, och framställs från molybden-99 (från höganrikat uran) i teknetium-99m-generatorer. Det förekommer även en mindre produktion av teknetium-99m genom aktivering av molybden-98.

Metallen kan framställas genom reduktion av ammoniumperteknat eller teknetium(VII)sulfid med vätgas. [4]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Nationalencyklopedin, multimedia plus, 2000 (uppslagsord Teknetium)
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1934). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 494 
  3. ^ Bra Böckers lexikon, 1980.
  4. ^ Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

Se även[redigera | redigera wikitext]