Hoppa till innehållet

Teknetium

Från Wikipedia
Teknetium
Nummer
43
Tecken
Tc
Grupp
7
Period
5
Block
d
Mn

Tc

Re
MolybdenTeknetiumRutenium
[Kr] 4d5 5s2
43Tc

En liten bit teknetium.
En liten bit teknetium.
Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa98,9063 u
UtseendeMetalliskt silvergrå
Fysikaliska egenskaper
Densitet11 500 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt2 430 K (2 157 °C)
Kokpunkt4 538 K (4 265 °C)
Molvolym8,63 × 10-6 /mol
Smältvärme24 kJ/mol
Ångbildningsvärme660 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie135 (183) pm
Kovalent radie156 pm
JonisationspotentialFörsta: 702 kJ/mol
Andra: 1 470 kJ/mol
Tredje: 2 850 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Kr] 4d5 5s2
e per skal2, 8, 18, 13, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd7 (stark syra)
Elektronegativitet1,9 (Paulingskalan)
Diverse
KristallstrukturHexagonal
Elektrisk konduktivitet6,7 106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Teknetiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
97Tc {syn.} 2,6 × 106 år ε 0,320 97Mo
98Tc {syn.} 4,2 × 106 år β- 1,796 98Ru
99Tc {syn.} 211 100 år β- 0,294 99Ru
Säkerhetsinformation
Övriga faror
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Teknetium är ett radioaktivt metalliskt grundämne, som saknar stabila isotoper.

Dmitrij Mendelejevs periodiska system av år 1869 och Henry Moseleys av år 1913 förutspådde ett grundämne med atomnummer 43, men trots ihärdiga försök att finna ett sådant lyckades man under lång tid inte hitta det. Flera forskare trodde sig ha hittat det, och namn som ilmenium, davyum, nipponium (Np) och moseleyum (Ms) förekom som namnförslag på vad som troddes vara det nyupptäckta grundämnet.[1] I samband med att Ida Tacke, Walter Noddack och Otto Berg med hjälp av röntgenspektrografi av ett stycke columbit 1925 lyckades påvisa grundämnet Rhenium hävdade upptäckarna att de även lyckats spåra grundämnet 43 i proverna och gav grundämnet namnet masurium (Ma) efter Masurien.[2] Resultaten kunde dock aldrig verifieras.

1936 bestrålade Ernest Lawrence ett stycke molybdenfolie med deutroner i en cyklotron, vilket han 1937 skänkte till Emilio Segrè, som tillsammans med Carlo Perrier analyserade provet och då kunde påvisa grundämne 43.[3] De föreslog 1947 namnet Teknetium, ett namn som 1949 godkändes av IUPAC.[1] 1946 lyckades man första gången framställa vägbara mängder av teknetium vid Oak Ridge National Laboratory i Tennessee, och 1952 lyckades man för första gången framställa teknetium ur kärnbränsle.[1] Det var det första helt syntetiska grundämnet (grek. technos, konstgjord).

Isotopen 98Tc har den längsta halveringstiden på 4,2 miljoner år. Teknetium är en av spaltprodukterna vid klyvning av uran, och utmärker sig för att vara det lättaste grundämne som helt saknar stabila isotoper. Teknetium bildas naturligt, dock i ytterst små mängder, vid spontan fission i uranmalm.

Framställning och användning

[redigera | redigera wikitext]

Teknetium har i sin metastabila form (99Tcm) medicinsk tillämpning inom nuklearmedicinsk diagnostik. Denna isotop har en halveringstid på cirka 6 timmar, och framställs från molybden-99 (från höganrikat uran) i teknetium-99m-generatorer. Det förekommer även en mindre produktion av teknetium-99m genom aktivering av molybden-98.

Metallen kan framställas genom reduktion av ammoniumperteknat eller teknetium(VII)sulfid med vätgas.[4]

Bra Böckers lexikon, 1980

  1. ^ [a b c] Nationalencyklopedin, multimedia plus, 2000 (uppslagsord Teknetium)
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1934). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 494 
  3. ^ Segrè, Emilio (1993). A Mind Always in Motion: The Autobiography of Emilio Segrè. Berkeley, California: University of California Press. sid. 115–118. ISBN 978-0520076273. https://archive.org/details/mindalwaysinmoti00segr/page/115 
  4. ^ Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011