Holism

Från Wikipedia

Holism (av grekiska holos, "hel", "odelad") är i allmän bemärkelse ett filosofiskt betraktelsesätt att helheten är större än summan av delarna och att ingenting kan beskrivas enskilt utan kontext. Motsatsen till holism är reduktionism, atomism och vetenskapsteoretisk individualism. Holism är också ett centralt begrepp för helhetstänkande inom andlighet, natur– och alternativforskning och politisk ideologi syftande till en helhetssyn[1], Benämningen lanserades på 1920-talet av den sydafrikanske filosofen och politikern Jan Smuts[2].

Holism inom vetenskapsfilosofi och socialforskning

Inom samhälls- och humanvetenskaperna innebär holism teorin att det existerar helheter som är självständiga enheter som inte endast är sina individualier. Enklare uttryckt kan till exempel ett politiskt parti inte enbart beskrivas som själva sammanslutningen av sina medlemmar. Att studera samhället från ett holistiskt perspektiv innebär att man använder en annan metod än vid ett individualistiskt perspektiv. Man beskriver exempelvis inte förlopp och grupper utifrån individerna bakom dem.

Inom kunskapsteorin och vetenskapsteorin betecknar holism arbetshypotesen att kunskap är ett komplicerat system som skapats genom historien eller under livet, varför tron på absoluta sanningar avvisas. En grundtanke inom idéhistorisk vetenskap, och motsats till fundamentalismens grundtanke. Tanken är också en stomme i socialpsykologin, modern medicin, med mera. Det föreligger ingen motsättning mellan att vara holistisk i sin vetenskapssyn, och förespråka individualism i politiskt avseende.

Holism inom andlighet och politisk ideologi

Inom såväl klassisk andlighet som nyandlighet är holism ofta ett centralt begrepp och grunden för hela existenssynen med världsalltet som en enda sammanhängande helhet, där allt har sin funktion och speciella plats och allt påverkar vartannat.[3] Även inom alternativmedicin och psykosomatiska hälsobegrepp utgör holism en grund för friskvård och sjukdomsförståelse baserad på obalanstillstånd hos individen som kropp–känsla–tanke–själ i ett helhetssystem.[4] I moderna vetenskaper som ekologi och kaosforskning (med den så kallade fjärilseffekten som ett känt exempel) är helhetssystemens samband också grundläggande, där även en liten förändring anses kunna påtagligt påverka helheten. Begreppet holism har efterhand även överförts till politisk filosofi och ingår i grön ideologi och som grundideologi för partier som Enhet.[5]

Referenser

Noter

Källor

  • Filosofilexikonet, red. Poul Lübcke, övers. J. Hartman (Stockholm 1988)