Hugues-Bernard Maret, hertig av Bassano

Från Wikipedia
Hugues-Bernard Maret
Född1 maj 1763[1][2]
Dijon[3], Frankrike
Död13 maj 1839[4][1][2] (76 år)
Paris[5]
BegravdPère-Lachaise[6] och Grave of Bassano
Medborgare iFrankrike
SysselsättningPolitiker, journalist, diplomat, advokat
Befattning
Ledamot av Pairkammaren
Fransk pair
Ambassadör
Stol nummer 10 i Franska akademien (1803–1816)[7]
Frankrikes regeringschef (1834–1834)
MakaMarie-Madeleine Lejéas[8]
BarnNapoléon Maret (f. 1803)
Hortense Eugenie Claire Maret (f. 1812)[9][8]
FöräldrarHugues Maret[8]
Jeanne Maléchard[8]
Utmärkelser
Storkors av Hederslegionen
Riddare av Réunionorden
Namnteckning
Redigera Wikidata

Hugues-Bernard Maret, hertig av Bassano, född den 1 maj 1763 i Dijon, död den 13 maj 1839 i Paris, var en fransk statsman.

Martet, som ursprungligen var advokat, började 1789 biträda vid utgivandet av "Bulletin de 1’Assemblée nationale", deltog samma år i uppsättandet av "Moniteur universel" samt lärde vid samma tid känna dåvarande löjtnant Bonaparte. År 1792 var Maret, som gjort sig bemärkt som en av feuillantklubbens mera framstående medlemmar, Frankrikes sändebud i England och utnämndes 1793 till ambassadör i Neapel, men tillfångatogs av österrikarna på vägen dit och erhöll friheten först 1795, då han utväxlades mot Ludvig XVI:s dotter.

Efter Bonapartes statskupp (1799) utsågs Maret av denne till konsulernas generalsekreterare och blev vid kejsardömets upprättande (1804) statssekreterare. Han följde ständigt Napoleon, var invigd i hans hemligaste rådslag samt redigerade massan av instruktioner och bulletiner, som kejsaren utfärdade. År 1809 blev han hertig av Bassano (Bassano Bresciano) och 1811 utrikesminister, 1813 tillika krigsminister, men angreps i denna egenskap häftigt i senaten för sin begäran om nya utskrivningar och blev, då han därjämte misslyckades i sina underhandlingar med de allierade, nödsakad att träda tillbaka.

År 1814 deltog Maret i Châtillonkongressen i Châtillon-sur-Seine och var 1815 inrikesminister under "hundra dagarna". Efter den bourbonska restaurationen vistades han i landsflykt till 1820. Under Ludvig Filip utnämndes han 1831 till pär samt var 10-18 november 1834 inrikesminister och konseljpresident. Maret blev 1803 medlem av Franska akademien och 1832 av Académie des sciences morales et politiques.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Maret, Hugues Bernard, hertig af Bassano, 1904–1926.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] SNAC, Hugues-Bernard Maret, duc de Bassano, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Hugues Bernard Maret duc de Bassano, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 19 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  4. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 1 januari 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ A. Henry, Le Père Lachaise historique, monumental et biographique, A. Henry, 1852, s. 49.[källa från Wikidata]
  7. ^ Franska akademien, läs online, läst: 31 maj 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c d] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hugues-Bernard_Maret,_hertig_av_Bassano&oldid=54240615”