Hundra dagarna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hundra dagarna
Del av Napoleonkrigen
Sadler, Battle of Waterloo.jpg
Slaget vid Waterloo, av William Sadler II.
Ägde rum 20 mars - 8 juli 1815
Plats Frankrike, dagens Belgien, dagens Italien
Resultat
  • Koalitionsseger, Andra Parisfreden
  • Stridande
    Sjunde koalitionen:

    Förenade kungariket Storbritannien och Irland Storbritannien
    Kungariket Preussen Preussen
    Kejsardömet Österrike Kejsardömet Österrike
    Kejsardömet Ryssland Ryska imperiet
    Hannover (provins) Hannover
    Nassau
    Braunschweig
    Sverige Sverige
    Kungariket Förenade Nederländerna Förenade Nederländerna
    Spanien Spanien
    Portugal
    Kungariket Sardinien Sardinien
    Kungariket Bägge Sicilierna Sicilien
    Toscana Toscana
    Schweiz Schweiz
    Kungariket Frankrike Franska rojalister

    Frankrike Franska kejsardömet
    Kungariket Bägge Sicilierna Neapel
    Styrka
    800 000–1 000 000[1] 280 000[1]

    De hundra dagarna (franska: Les cent jours) kallas perioden mellan 20 mars 1815, då Napoleon Bonaparte återvände till Paris från Elba och tog regeringsmakten, och 28 juni 1815, datumet för restaurationen av kung Ludvig XVIII.

    Napoleon steg i land i Golfe-JuanFranska rivieran den 1 mars 1815 och begav sig med sin lilla styrka mot Grenoble över bergen för att undvika att stöta ihop med regeringstrogna trupper i Rhone-dalen. Denna väg benämns numera Route Napoléon.

    Under denna tid fördes det så kallade Sjunde koalitionskriget mellan Frankrike på ena sidan, och en koalition mellan Storbritannien, Ryssland, Österrike, Preussen och Sverige på den andra.[2] Sveriges roll i detta krig tycks dock bara ha varit nominell.

    Krigets avgörande slag var Slaget vid Waterloo i Belgien den 18 juni 1815. Fyra dagar senare tvingades Napoleon till en andra abdikation samt ny landsförvisning, denna gång till ön Sankta Helena i Atlanten, där han dog den 5 maj 1821.

    Kriget avslutades med Parisfreden (1815), där Frankrike förlorade de territorier man vunnit under krigen 1790-92, och därmed reducerades till gränserna man hade haft före 1790. Dessutom ålades man ett krigsskadestånd och en ockupation under högst fem år.

    Se även[redigera | redigera wikitext]

    Referenser[redigera | redigera wikitext]

    1. ^ [a b] Chandler, David (1966) (på engelska). The Campaigns of Napoleon. New York: Macmillan. sid. 1015 
    2. ^ Nationalencyklopedin band 11, sidan 140