Ida von Schulzenheim

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ida von Schulzenheim
Ida von Schulzenheim Idun, nr 11.jpg
Ida von Schulzenheim. Xylografi i Idun 1894, nr 11.
Födelsenamn Ida Eléonora Davida von Schulzenheim
Född 8 januari 1859
Västra Skedvi socken[1]
Död 1940
Stockholm[2]
Begravningsplats Järfälla kyrka[3]
Konstnärskap
Utbildning Konstfack och Kungliga Akademien för de fria konsterna

Ida Eléonora Davida von Schulzenheim, född 8 januari 1859,[4] på Västlandaholm, Skedvi socken, Västmanland, död 24 april 1940 i Stockholm, var en svensk skriftställare, målare, etsare samt grundare och ordförande i Föreningen Svenska Konstnärinnor.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hon var dotter till överkontrollören, godsägaren och riksdagsmannen David Theodor von Schulzenheim och Ida Sofia Cedreborg. Schulzenheim studerade vid Tekniska skolan i Stockholm 1877–1878 och var elev vid Konstakademien 1878–1884. Hon tilldelades 1891–1893 ett stipendieunderstöd från akademien som medförde att hon 1888-1893 kunde studera i Paris för Rodolphe Julian, Jules Joseph Lefebvre Jean-Joseph Benjamin-Constant och Marcel Dupré. Hon lärde sig etsa för Tryggve Hermelin 1891. Tillsammans med Tryggve Hermelin ställde hon ut på Konstföreningen i Stockholm 1909 och hon medverkade i Konstakademiens utställningar på från 1885, den nordiska utställningen i Paris 1889, Svenska konstnärernas förenings utställning i Stockholm 1909, Konstföreningen för södra Sveriges utställning i Lund 1911 samt ett stort antal av Föreningen Svenska Konstnärinnors utställningar i Sverige 1911–1927 och i USA 1931–1932 vid . En minnesutställning med hennes konst visades på Nationalmuseum i Stockholm 1940. Hon specialiserade sig på djurstudier och folk från hela Sverige lämnade ifrån sig sina rasrena hundar som inackorderades i hennes allmogevilla medan hon porträtterade dem i olika karakteristiska poser med ett arrangemang med sammetskuddar och sidenstolar. Hon var en av Föreningen Svenska Konstnärinnor grundare . Föreningen bildades eftersom hon tröttnat på den manliga dominansen vid utställningar och genom bildandet av en ekonomisk sammanslutning skulle man kunna stärka kvinnornas ekonomi och genomföra flera utställningsmöjligheter. Hennes målsättning vid bildandet av föreningen var att samla alla kvinnliga konstnärer såväl de modernaste som de mest gammalmodiga till en gemensam aktion mot mansdominansen. Mycket av idéerna hämtade hon från den franska förebilden Union des Femmes Peintres et Sculpteures och den tyska Kunstfreundinnen. Föreningen stiftades 1910 och Schulzenheim valdes till föreningens första ordförande och redan 1911 genomförde man den första offentliga utställningen på Konstakademien med 180 deltagare. Hon var även förespråkare för att kvinnor skulle ägna sig åt konstkritik och gav själv ut tidskriften Konst 1911–1917. Till hennes intressen hörde även allmogekonsten och hennes villa som var byggd med en blandning av byggnadstilar från Dalarna, Gästrikland och Hälsingland var fylld med hopsamlade hemslöjdsföremål från stora delar av Sverige. Hon var även från 1913 ordförande i Gästriklands hemslöjdsförening. Hennes konst består landskapsskildringar samt av små vänliga och ömsinta studier av djur och hon var på sin tid Europas intensivaste hundporträttör och tilldelades ett flertal priser i många samlingsutställningar bland annat den kungliga medaljen vid konstakademiens utställning 1891, medaljer på världsutställningarna i världsutställningen i Paris 1889 och världsutställningen i Chicago 1893 samt några av salongerna i Paris på 1890-talet och hon ska vid två tillfällen ha målat av Sofia av Nassaus hundar. Schulzenheim är representerad vid Nationalmuseum[5], Kungliga biblioteket i Stockholm, Gävle museum och Östergötlands museum. Hon tilldelades Litteris et Artibus 1927.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ John Kruse, Ida Eléonora Davida von Schulzenheim, Svenskt porträttgalleri : XX. Arkitekter, bildhuggare, målare, tecknare, grafiker, mönsterritare och konstindustrialister, 1901, läs onlineläs online
  2. ^ Ida von Schulzenheim, RKDartists, läs online, läst: 15 oktober 2016
  3. ^ Von Schulzenheim, Ida, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 15 juni 2017
  4. ^ Kruse, John (1901). Svenskt Porträttgalleri XX. sid. 147. http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Svenskt_Porträttgalleri_XX.djvu?page=165 
  5. ^ Nationalmuseum