Imidakloprid

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Imidakloprid
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namnN-{1-[(6-Chloro-3-pyridyl)methyl]-4,5-dihydroimidazol-2-yl}nitramide
Kemisk formelC9H10ClN5O2
MolmassaC 42,28 %, H 3,94 %, Cl 13,87 %, N 27,39 %, O 12,52 %
255,661± 0,012 g/mol
UtseendeFärglösa kristaller eller ljusbrunt pulver
CAS-nummer138261-41-3
105827-78-9 [1]
SMILES[O-][N+](=O)NC/1=N/CCN\1Cc2cnc(Cl)cc2
Egenskaper
Densitet1,543 g/cm³
Löslighet (vatten)0,51 g/l (20 °C)
Smältpunkt136,4 eller 143,8 °C (Två olika kristallformer )
Faror
Huvudfara
Hälsovådlig Hälsovådlig
EU-förordning EG1272/2008 (CLP)
NFPA 704

NFPA 704.svg

LD50410 mg/kg kroppvikt (oralt, råtta
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Imidakloprid är en klass 3 insekticid, patenterat 1986 i USA. (U.S. Pat. No. 4,742,060). Ämnet används som nervgift mot insekter och klassificeras som en neonikotinoid. Pesticiden skapar blokader i insektens nikotinreceptorer vilket förhindrar acetylkolin från att i sin tur skapa impulser mellan nerver, vilket föranleder paralysering och eventuell död.[2]Pesticiden är mer skadlig gentemot insekter än mot däggdjur och används som bekämpningsmedel inom jordbruk. [2] Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet har indikerat att neonikotinoid utgör ett allvarligt hot mot bin[3] och Europeiska unionen valde 2018 att förbjuda de tre huvudsakliga neonikotinoderna, däribland imidacloprid, för använding utomhus.[4] Ämnet syntetiserades 1985 av Bayer AG.

Tillverkningen utgår från 2-klor-6-formylpyridin som efter en lång reaktionskedja som löper genom etylendiamin, natriumborhydrid, bromcyanid och slutligen salpetersyra ger Imidakloprid, som förekommer i två isomera former med olika fysiska egenskaper.

Handelsnamn[redigera | redigera wikitext]

Strukturmodell

Olika bruksfärdiga beredningar för olika ändamål saluförs under ett stort antal handelsnamn. Många tillverkas av Bayer, men det finns även andra tillverkare.

Egenskaper utöver i kemiboxen angivet[redigera | redigera wikitext]

  • Ångbildningstryck 0,2 μP (20 °C)
  • Lättlöslig i diklormetan 50…100 g/l
  • Svårlöslig i isopropanol 1…2 g/l

Anses inte cancerframkallande och ofarligt för varmblodiga ryggradsdjur.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Används bl a för att bekämpa myror samt skadedjurangrepp på oljeväxterna raps, ryps och solros, samt majs. Eftersom detta visat sig skadligt för pollinatörer är detta sedan 2013–04–29 förbjudet inom EU.[5] Det tillåts dock i växthus.

Referens[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ PAN Pesticides Database [1]
  2. ^ ”Active Ingredient Fact Sheets”. npic.orst.edu. http://npic.orst.edu/ingred/aifact.html. Läst 1 mars 2021. 
  3. ^ editor, Damian Carrington Environment (28 februari 2018). ”Total ban on bee-harming pesticides likely after major new EU analysis” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/environment/2018/feb/28/total-ban-on-bee-harming-pesticides-likely-after-major-new-eu-analysis. Läst 1 mars 2021. 
  4. ^ editor, Damian Carrington Environment (27 april 2018). ”EU agrees total ban on bee-harming pesticides” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/environment/2018/apr/27/eu-agrees-total-ban-on-bee-harming-pesticides. Läst 1 mars 2021. 
  5. ^ Bitidningen 2016 nr 1 (januari), ISSN 0006-3886

Se även[redigera | redigera wikitext]