Indisk mungo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Indisk mungo
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Herpestes edwardsii
Herpestes edwardsii
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Manguster
Herpestidae
Släkte Herpestes
Art Indisk mungo
H. edwardsii
Vetenskapligt namn
§ Herpestes edwardsii
Auktor É. Geoffroy, 1818
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Indisk mungo (Herpestes edwardsii) är ett rovdjur i familjen manguster (Herpestidae).

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Arten når en kroppslängd mellan 36 och 45 cm och därtill kommer en cirka 35 cm lång svans. Vikten varierar mellan 0,9 och 1,7 kg. Indisk mungo har en smal och långsträckt bål samt jämförelsevis korta extremiteter. Pälsen har en silvergrå grundfärg och fötterna är vanligen lite mörkare. Svansens spets och ansiktet uppvisar rödaktiga skuggor.[2]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Djurets naturliga utbredningsområde sträcker sig från östra delen av Arabiska halvön över Afghanistan och Pakistan till den Indiska subkontinenten. Indisk mungo förekommer i olika habitat men föredrar gräsmarker med några buskar. I bergstrakter förekommer den upp till 2 500 meter över havet.[1]

Arten introducerades i flera regioner där den skulle jaga skadedjur.[2] Den lever därför idag på olika japanska öar men inte på Ryukyuöarna och inte heller på Mauritius, dessa uppgifter i äldre avhandlingar är förväxlingar med den javanesiska mungon (Herpestes javanicus).[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Individerna är främst aktiva på dagen och lever ensamma men ibland förekommer små familjegrupper. De vilar bland annat i bergssprickor eller andra gömställen. Födan utgörs huvudsakligen av små däggdjur, fåglar, ödlor och ormar. Indisk mungo äter även insekter, skorpioner, andra ryggradslösa djur och frukter.[2] Arten rör sig mycket snabb och den angriper därför även giftormar. Mungon flyttar undan ormens bett tills ormen är uttröttad och sedan dödar mungon kräldjuret. Mungon är inte immun mot ormens gift men ofta tränger ormens tänder inte genom mungons yviga och täta päls om den skulle bli biten.[3]

Honor kan para sig två eller tre gånger per år och efter 60 till 65 dagars dräktighet föds två till fyra ungar. Fyra till fem veckor efter födelsen slutar honan att ge di.[2]

Indisk mungo och människor[redigera | redigera wikitext]

Djuret jagas i vissa delar av utbredningsområdet av den regionala befolkningen för köttets och pälsens skull och ibland fångas unga individer som sedan blir sällskapsdjur. Allmänt betraktas beståndet som stabilt och arten listas av IUCN som livskraftig (Least Concern).[1]

I regioner där arten introducerades för att bekämpa råttor och andra skadedjur blev den delvis själv ett problem. Den jagade även andra djur som betraktas som nyttiga och mungon kan överföra smittsjukdomar som rabies.

Indisk mungo i media[redigera | redigera wikitext]

Den skickliga ormdödaren Rikki-tikki-tavi i Djungelboken är en indisk mungo.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 16 april 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Herpestes edwardsiiIUCN:s rödlista, auktor: Choudhury, A., Wozencraft, C., Muddapa, D., Yonzon, P., Jennings, A. & Geraldine, V. 2008, läst 15 maj 2011.
  2. ^ [a b c d] Indian grey mongoose, ARKive.org (engelska), läst 15 maj 2011.
  3. ^ Graham, E. 2004 Herpestes edwardsi på Animal Diversity Web (engelska), besökt 15 maj 2011.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]