Manguster

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Manguster
Surikat (Suricata suricatta)
Surikat (Suricata suricatta)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Manguster
Herpestidae
Vetenskapligt namn
§ Herpestidae
Auktor Bonaparte, 1845
Hitta fler artiklar om djur med

Manguster (Herpestidae) är en familj i däggdjursordningen rovdjur. Flera arter i familjen kallas mungo (bland dem indisk mungo), och detta ord används ofta synonymt med manguster. Även surikater tillhör familjen manguster. Mangusternas ursprungliga levnadsområde ligger i Afrika, södra Asien och sydvästra Europa.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet mangust kommer från de dravidiska språken (telugu: muṅgisa , kannada: muṅgisi) och flyttades över portugisiska till alla andra europeiska språken. I tidiga europeiska skrifter saknades bokstaven t i slutstavelsen, idag fortfarande på engelska (mongoose). Bokstaven tillkom troligtvis omkring år 1700 på franska som en hyperkorrektion (analog till ordet langust).[1]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Manguster är jämförelsevis små rovdjur. De har en långsträckt kropp som når en längd mellan 25 och 75 centimeter. Vikten ligger mellan 0,2 och 5 kilogram.[2] Deras huvud är litet och har en tillspetsad nos samt runda öron. Foten har trubbiga, icke indragbara klor och nakna eller glest hårbevuxna fotsulor. Pälsens färg är oftast grå- eller brunaktig och hos de flesta arterna enfärgade men det finns även djur i familjen med strimmor eller prickar. Svansen är med 15 till 53 centimeters längd relativ kort och hos en del arter yvig.

Vid varje fot finns vanligtvis fem tår men några arter har bara fyra tår. Flera arter avsöndrar en illaluktande vätska från sina analkörtlar. Deras tandformel är I 3/3 – C 1/1 – P 3-4/3-4 – M 2/2, alltså mellan 36 och 40 tänder.[2]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

De flesta arter finns i Afrika, söder om Sahara. Andra arter lever på Arabiska halvön eller i södra och sydöstra Asien. En art, faraokatt, lever även på iberiska halvön men det är inte helt klarlagt om djuret blev införd av människan eller inte. Några arter infördes av människan i regioner där de ursprungligen inte var hemma för att bekämpa skadedjur. Dessa arter finns idag i till exempel Italien, Kroatien, Japan, Västindien och på olika öar i Stilla havet och Indiska oceanen.

Manguster förekommer i olika habitat men ett flertal arter föredrar savann och andra öppna områden. En del arter lever i skogar.[2] I allt för torra regioner finns normalt inga manguster.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Gul mangust eller rävmangust

Dessa djur vistas vanligen på marken. Flera arter bygger bon i jorden eller använder bon som grävts av andra djur. Ofta lever de i grupper men det finns även arter där varje individ lever ensam. Medan många arter är aktiva på dagen är andra arter nattaktiva.

Manguster livnär sig av insekter och deras larver, av andra ryggradslösa djur som maskar och krabbor samt av mindre ryggradsdjur som möss och småfåglar. En del arter är framför allt kända för att de överfaller ormar. I vilken omfattning vegetabiliska ämnen ingår i födan varierar mellan arterna.[2]

Arternas sätt att fortplanta sig är bara i mindre skala känt. Hos flera arter har honan möjlighet att para sig flera gånger per år. Dräktigheten varar oftast mellan 40 och 80 dagar och per kull föds ett till fem ungdjur. Ungarna är bostannare, men de utvecklas snabbt och honan slutar redan efter ett fåtal veckor med digivning.

Manguster och människor[redigera | redigera wikitext]

Redan i texter från gamla Indien och gamla Egypten finns berättelser om manguster. Där uppmärksammas främst mangusternas förmåga att kämpa mot ormar. I novellsamlingen Djungelboken förekommer en mungo vid namn Rikki-Tikki-Tavi, som räddar människor från ormar. Som nämnd tidigare infördes manguster i olika regioner för att bekämpa skadedjur. I vissa fall blev mangusterna ett hot för den endemiska faunan i dessa områden. Några arter hölls även som sällskapsdjur.

Ibland dödas manguster på grund av att de förstör odlad mark eller orsakat av att de är en smitthärd för rabies. De flesta arterna har idag en tillräcklig stor population. Bara arten liberiamangust listas av IUCN som starkt hotad (endangered) och en annan art, Bdeogale jacksoni, som sårbar (vulnerable).

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Yttre systematik[redigera | redigera wikitext]

Manguster tillhör underordningen kattliknande rovdjur i ordningen rovdjur.[3] Tidigare antogs att de är nära släkt med viverrider och ibland listades djurgruppen som en underfamilj till dessa. Nyare genetiska undersökningar visade att de möjligtvis är närmare släkt med hyenor. Deras närmaste släktingar är däremot rovdjur på Madagaskar, familjen Eupleridae. Det antas att alla rovdjur på Madagaskar utvecklade sig av förfäder som liknade manguster. Underfamiljen Galidiinae som ingår i Eupleridae räknades tidigare till mangusterna.

Inre systematik[redigera | redigera wikitext]

I familjen finns 14 släkten med tillsammans 33 arter.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Oxford English Dictionary, 2 upplaga, 1989, uppslagsord: mongoose
  2. ^ [a b c d] Herpestidae på Animal Diversity Web (engelska), besökt 24 april 2010.
  3. ^ [a b] Enligt: Wilson & Reeder (2005) online, besökt 24 april 2010

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]