Interferon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Interferon är ett naturligt förekommande protein, producerat av kroppens celler som svar på attacker av virus, maligna celler samt mot intracellulära parasiter. Interferon tillhör den typ av signalmolekyler som kallas cytokiner.

Olika typer av interferoner[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera typer av interferon, med olika funktioner.

Gammainterferoner[redigera | redigera wikitext]

En av de vanligaste är gamma-interferon (förkortat IFN-γ) som utsöndras av bland annat NK-celler och aktiverade hjälpar T-celler vid påträffande av antigen. IFN-γ aktiverar immunförsvaret bland annat genom att göra makrofager mer aggressiva och potenta fagocyter, B-celler genomgår class switch som innebär att de börjar producera en typ av antikroppar som binder komplementproteiner. Dessutom ökar tätheten av MHC-komplex på många celltyper i immunsystemet som svar på IFN-γ stimulering.

Typ II-interferoner[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från IFN-γ är dessa (IFN-α, IFN-β, IFN-ε, IFN-κ & IFN-ω) mindre specifika cytokiner och utsöndras som svar på virusinfektioner. Interferoner av typ alfa och beta är de bäst utforskade. När en cell infekteras av vissa typer av virus börjar den utsöndra IFN-α eller IFN-β. IFN-α utsöndras framförallt av immunceller medan IFN-β utsöndras av andra celltyper, till exempel fibroblaster. Dessa två interferoner skyddar celler som ännu inte blivit infekterade av virus genom att öka genuttrycket av vissa enzym som interferar med virusets replikationscykel, till exempel genom klyvning av virus RNA eller DNA.

Interferon-beta är en central beståndsdel i tre vanliga läkemedel mot Multipel skleros.

Typ III-interferoner[redigera | redigera wikitext]

En nyare upptäckt, från 2003,[1] är IFN-λ (interferon-lambda).

Syntetiskt interferon[redigera | redigera wikitext]

Med hjälp av bioteknologi har det blivit möjligt att tillverka syntetiskt interferon, vilket används som behandling vid en rad sjukdomstillstånd, bland annat multipel skleros (MS) och vissa viralt orsakade former av hepatit.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Interferon-lambda: a new addition to an old family.”. US National Library of Medicine. Aug 2010. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20712453. Läst 23 sept 2015. ”The discovery and initial description of the interferon-lambda (IFN-lambda) family in early 2003 opened an exciting new chapter in the field of IFN research.”