Ismås

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ismås
Status i världen: Nära hotad[1]
Ivory Gull Portrait.jpg
Adult ismås
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Lari
Familj Måsfåglar
Laridae
Släkte Pagophila
Kaup, 1829
Art Ismås
P. eburnea
Vetenskapligt namn
§ Pagophila eburnea
Auktor Phipps, 1774
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ismås (Pagophila eburnea) är en högarktisk fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.[2]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

1K-fågel. Notera svarta tecken på vingar och stjärt, samt "smutsigt" ansikte.

Ismåsen är stor som en fiskmås, men känns kraftigare och mer kompakt på grund av sina bredare vingar, tjockare kropp, och kortare hals och fötter. Den flyger med spänstiga, lätta, fjädrande vingslag.

Ismåsen har två åldersklasser. Den adulta fågeln är helvit med svarta ben, grå näbb med gul näbbspets. Förstaårsfåglarna (1K) har vit dräkt som är beströdd med svarta prickar på vingarna och med ett gråsmutsigt ansikte. Den har ett tärnliknande läte: kriääh.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Ismåsen har en cirkumpolär utbredning i de högarktiska områdena där den finns ute på isvidderna och vid karga kuster. Den är ensam monotypisk art i sitt släkte Pagophila. Dess närmaste släkting är tärnmåsen (Xema sabini).

Ismås i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Ismåsen är en sällsynt gäst i svenska farvatten och har observerats vintertid vid ett 20-tal tillfällen. Första dokumenterade observationen skedde 1818 i Halland. Den har främst observerats kring Sveriges västkust men även utmed Östersjöns kust, vid Vänern, i Lycksele lappmark och som längst söderut i Simrishamn.[3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Det råder stora luckor i kunskapen om ismåsen. Den häckar vid klippor och lägger ett till tre olivfärgade ägg på marken i ett bo som är fodrat med mossa och sjögräs. Fågeln lever av fisk och kräftdjur men äter också kadaverrester av exempelvis säl. Den är känd för att följa efter isbjörnar, vars exkrementer den också äter, och andra rovdjur för att äta av bytesrester.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar ismåsen som nära hotad på grund av att den minskat kraftigt i vissa områden. Fortfarande är kunskapen begränsad om dess status i hela utbredningsområdet. Troliga faktorer bakom ismåsens försvinnande är klimatförändringar, miljöförstöring samt jakt och övrigt intrång av människan i dess häckningsområden.[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 58.000 och 78.000 individer.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågeln har på svenska också kallats vitmås.[4]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ivory Gull

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Pagophila eburnea Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 2015-02-01.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  3. ^ Fyndhistorik för ismås i Sverige, Sveriges ornitoligiska förening, läst 2016-03-05
  4. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson, 2001, Birds of the World, CD-rom
  • Killian Mullarney, Lars Svensson och Dan Zetterström (1999). Fågelguiden. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 180-181. ISBN 91-34-51038-9 


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Ismås.